Porträtt av en kungamördare

Författaren och journalisten Magdalena Ribbings far och farfar var officerare och mycket intresserade av Sveriges historia, farfar Olof professionell historiker med militärhistoria som specialitet. Släkten Ribbings långa historia var därför ett naturligt samtalsämne runt middagsbordet när Magdalena Ribbing växte upp. Kungamördaren Adolph Ludvig Ribbing och hans öde återkom ofta i diskussionerna.

12 juli 2006 av Thorsten Sandberg

Hur kunde han, som var född till livets goda och som visste vad som var rätt och fel, medverka till mordet på sitt lands regent, Gustav III?

Det är frågor som aldrig besvarades, och som följt Magdalena Ribbing genom livet.

– Adolph Ludvig Ribbing var vacker, hetsig, orädd och vältalig. För några år sedan blev det dags att börja samla ihop alla spridda delar och försöka få honom att framträda i helhet, säger hon.

Resultatet blev den personliga och högst levande biografin Den vackre kungamördaren Adolph Ludvig Ribbing. Boken gavs ut den 16 mars 2006, på dagen 214 år efter attentatet mot Gustav III på operamaskeraden i Stockholm.

Men varför befann sig den på många sätt lysande ädlingen Ribbing där, i den mörka kretsen av maskerade konspiratörer? Han, som stod Gustav III:s föräldrar nära och vars far var överstemarskalk hos änkedrottningen Lovisa Ulrika? Vid hennes hov tillbringade Adolph Ludvig en del av sin barndom.

– De blixtrande begåvade och verbala föräldrarna Friedrich och Ewa Helena tog konsekvent parti för Lovisa Ulrika i hennes och sonen Gustavs svåra konflikter, berättar Magdalena Ribbing. Gustav III var ofta föremål för familjen Ribbings spefulla kommentarer.

Vid ett tillfälle hamnade Friedrich Ribbing och kungen i ett så häftigt meningsutbyte att bara en duell skulle kunna lösa problemet. Uppgörelsen avstyrdes dock av monarken som räckte handen till antagonisten med orden ”jag känner rättsinnigheten i Edra åsikter.”

– Adolph Ludvigs uppfostran präglades av franska frihetsideal. Ifrågasätta, resonera, motarbeta envälde, förakta despotism, hylla frihet och radikalism. Den starka känslan för frihet hade han fått grundlagd redan i sin barndom. Varken han eller hans föräldrar såg någon plats för despoter i den nya tid som redan var på väg.

På Lövstabruk i Uppland styrde Carl De Geer, Sveriges rikaste man och en känd oppositionell. Hans dotter Charlotta Eleonora attraherade den omvittnat ståtlige Adolph Ludvig Ribbing, som anhöll om hennes hand. Men under tiden friarbrevet var på väg till Lövsta tillkännagavs förlovningen mellan Charlotta Eleonora och Gustav III:s gunstling, friherre Hans Henrik von Essen. Kungen hade personligen lagt sig i Adolph Ludvig Ribbings kärleksaffär genom att ge Carl De Geer ett erbjudande om dottern han inte kunde tacka nej till.

– Hetsig som han var blev Adolph Ludvig oerhört förbittrad och utmanade sin rival på duell. Hans Henrik von Essen sårades svårt men överlevde och gifte sig med Charlotta Eleonora. Han upphöjdes dessutom till hovstallmästare, medan Adolph Ludvig hamnade i kunglig onåd.

I likhet med sin far blev Adolph Ludvig Ribbing oppositionspolitiker. Hans tal på riksdagen 1789 var starkt kritiskt mot kungen. Ribbing argumenterade både högljutt och häftigt till försvar för de framstående adelsmän ur oppositionen som Gustav III kastat i fängelse.

Hatet mot kungen växte allt mer i de oppositionella kretsarna. Hans diktatoriska fasoner måste stoppas, menade man. I trängre radikala kretsar viskades om mord som enda lösningen. Och tanken att röja en despotisk regent ur vägen var sannolikt inte främmande för Adolph Ludvig Ribbing vid den här tiden.

– Det kunde betraktas som ärofullt att befria landet från en makthavare som av många i sin omgivning ansågs ha inlett fruktansvärda och onödiga krig, som tagit ifrån adeln dess makt och privilegier och som tillskansat sig envälde, säger Magdalena Ribbing.

Adolph Ludvig Ribbing ingick nu i en konspiration tillsammans med bland andra generalen friherre Carl Fredrik Pechlin, vännen från ungdomen greve Claes Fredrik Horn och den fanatiske kungahataren, kapten Jakob Johan Anckarström.

Under riksdagen i Gävle i januari 1792 talade Ribbing med hetta mot den rådande makten. Anckarström strök omkring i staden och om tillfälle yppat sig är det inte otroligt att han hade skjutit kungen redan där.

Två månader senare satte han punkt för epoken Gustav III. Eller var det rent av Ribbing som höll i pistolen, kvällen den 16 mars på operamaskeraden? Kungen själv påstod att skytten var en lång man – Anckarström var kort och satt.

– Flera tvivlade på att Anckarström haft kurage nog att genomföra attentatet och hävdade att det istället var Adolph Ludvig Ribbing som var gärningsmannen. Att han skulle ha riktat pistolen som Anckarström höll i, och eventuellt även tryckt av, säger Magdalena Ribbing.

Vem som verkligen sköt visste kanske inte heller konspiratörerna själva i den extrema stressituation de befann sig. Inte heller deras eftervärld kan vara alldeles säker.

Vad man säkert vet är dock att Jakob Johan Anckarström och Adolph Ludvig Ribbing båda befann sig alldeles intill kungen när skottet föll.

Thorsten Sandberg är journalist.

Adolph Ludvig Ribbing (1765-1843)

1765 Föddes den 10 januari i Stockholm. Föräldrar var friherren, sedan greven, Friedrich Ribbing och grevinnan Ewa Helena Löwen.

1778 Studier vid Fredrik II:s militärakademi i Berlin.

1782 Löjtnant vid Livgardet till fot. Gick i tvåårig fransk krigstjänst.

1789 Avsked från armén med kaptens grad. Riksdagsman och företrädare för den adliga oppositionen.

1792 Deltog i riksdagen i Gävle. Medverkade i attentatet mot Gustav III på operamaskeraden den 16 mars. Avlade skriftlig bekännelse den 25 mars. Dömd till döden den 24 maj, men straffet omvandlades till evig landsförvisning. Bosatte sig i Paris.

1793 Flyttade till Schweiz.

1795 Godsägare i Danmark.

1796 Bosatte sig i Paris, sedan på franska landsbygden. Verkade bland annat som fastighetsmäklare.

1799 Gifte sig med Adèle Billard d’Aubigny.

1802 Sonen Adolphe föddes. Han blev under namnet Adolphe de Leuven en framstående operalibrettist.

1809 Fick tillstånd av Karl XIII att under några månader besöka sin mor i Sverige.

1815 Bosatte sig i Bryssel. Politisk reporter på tidningen Le vrai libéral.

1820 Utvisad efter påtryckningar från Preussen efter en misshaglig artikel. Flyttade till Paris.

1821 Medarbetare i tidningen Le Courrier Français.

1843 Avled den 1 april i Paris.

Publicerad i Populär Historia nr 6/2006

Kanske är du intresserad av...

Läs också