Monarkins symboler

Stockholms slott är en av Sveriges viktigaste historiska byggnader och dess miljöer och konstskatter är ovärderliga illustrationer till vår historia – givetvis ur centralmaktens synvinkel.

17 juni 2004 av Astrid Tydén-Jordan

Under en tidsrymd av ungefär 750 år har landets centrala administration varit knuten till kungliga slottet i hjärtat av Stockholm. Här har även monarkins symboler, riksregalierna, förvarats väl inlåsta i räntekammarens skattkammarvalv, skyddade i etuier och låsta kistor.

Dramatik har inte saknats under århundradenas lopp. När den gamla kungaborgen eldhärjades 1697 var skattkammaren inrymd i den nordöstra delen, som skadades i branden men lyckligtvis inte förstördes. Följaktligen lät man fortsättningsvis regalierna förbli i slottet, även då det nya, Tessinska, slottsbygget pågick. Senare flyttades de till Riddarholmen och 1906 till riksbankens valv på Helgeandsholmen.

Ända fram till 1970 var regalierna kända endast av ett fåtal personer: de kungliga, vissa ämbetsmän och hovfunktionärer samt prominenta gäster och åskådare som var närvarande vid till exempel kröningar, bröllop, dop och riksdagens öppnande.

När intresset för historia växte både på djupet och på bredden i Europas länder under 1800-talet uppfördes museipalats och kulturhistoriska anläggningar i rask takt för att göra det gemensamma kulturarvet tillgängligt för alla. Exklusiva samlingar med regalier öppnades för publik i Köpenhamn, London, Wien och Moskva. Men i Sverige dröjde det mycket längre.

Ett första initiativ till en regalieutställning togs 1908, men det skulle krävas en över halvsekellång debatt i flera turer innan ett riksdagsbeslut togs 1969 om att inrätta en permanent utställning av de svenska. Slottsarkitekten, professor Sven Ivar Lind, skapade en utställning där slottsvalvens enkla murar fick bilda fond för de skimrande klenoderna, nio meter under marknivån.

I dag möts besökaren av det yppersta av gångna tiders praktlystnad och konstnärliga skaparkraft – men också av de dramatiska skeden som utgör bakgrunden till kungamaktens främsta symboler.

Regalievandringen genom seklerna börjar på 1500- talet med det äldsta föremålet i samlingarna, Gustav Vasas rikssvärd, som symboliserar regentens högsta juridiska makt i riket. Gustav Vasas trontillträde bildar inledningen till en ny fas i Sveriges historia och under hans tid skapas förutsättningarna för fastare traditioner i fråga om såväl kröningsceremoniel som regalier. Märkvärdigt litet är känt om hans egen kröning som ägde rum i den traditionella kröningsorten Uppsala 1528.

Gustav Vasas äldste son och efterträdare Erik XIV insåg behovet av att stärka den nygrundade dynastins anseende. Som ett led i strävan att befästa Vasaättens position ansträngde sig Erik XIV att skapa en representativ miljö och ett tidsenligt hov. Det var naturligt att han önskade markera sitt trontillträde 1561 med en praktfull kröning – en av de mest påkostade i svensk historia.

Ett nytt föremål skapas på kungens önskan, en riksnyckel. Antalet regalier är sedan dess oftast fem: krona, spira, äpple, nyckel och svärd. Ett markant undantag är den yngste Vasakungen Karl IX:s kröning 1607, då det fördes hela tio regalier, vilket är rekord i svensk ceremonihistoria. Endast vid två senare kröningar har prakten varit lika imponerande som 1561: vid drottning Kristinas 1650 och Adolf Fredrik och Lovisa Ulrikas 1751. Alla tre kröningarna var ceremoniella höjdpunkter i var sitt sekel och regalierna från dessa tillfällen är de centrala föremålen i skattkammaren.

Nästan tvåhundra år efter Erik XIV, 1751, valde Adolf Fredrik av Holstein Gottorp att krönas med den praktfulla barockkronan som tillverkats år 1620 åt Maria Eleonora, trots att den var väsentligt tyngre. Denna andra kungakrona användes av alla kungar av samma dynasti, men man sammanförde den med ett riksäpple från 1585 (Gunilla Bielkes) och Erik XIV:s spira och nyckel.

Regalieföremålen från Erik XIV:s kröning 1561 betraktas än i dag som rikets huvudregalier. De har använts av övriga dynastier utom den Holstein Gottorpska.

När den förste representanten för dynastin Bernadotte, Karl XIV Johan, tillträdde Sveriges tron, ville han markera förankring i gammal inhemsk tradition, och valde att använda den äldsta bevarade kronan med tillhörande regalier. En del förändringar tillkom i detta skede, men inför öppnandet av regalieutställningen i Skattkammaren återställdes kronans 1500-talsutseende.

Ända fram till 1974 bar regenten krona vid riksdagens högtidliga öppnande varje år. Numera tas kronor fram enbart vid kyrkliga ceremonier som dop, bröllop och begravningar, då de placeras på speciella regaliebord i koret. Vid kungliga barns dop tas även silverdopfunten (1696–1707) upp till slottskyrkan. Senast skedde detta vid prinsessan Madeleines dop.

Riksregalierna är statsegendom och än i dag ansvarar, enligt månghundraårig tradition, formellt kammarkollegiet – räntekammarens efterträdare – för deras vård enligt instruktioner utfärdade 1594. Detta innebär att fyra nyckelbevarare samtidigt måste tillkallas om något föremål skall tas ur en monter. Utställnings- och säkerhetsfrågor administreras sedan 1970 av Kungl Husgerådskammaren.

Regaliernas symbolik

Kronan. Tecken på konungslig ära och värdighet.

Spiran. Symbol för kungens världsliga makt och hans av Gud givna plikt att rättfärdigt regera och döma sitt folk.

Äpplet. Visar på kungens territoriella makt.

Svärdet. Syftar på kungens plikt att beskydda det goda och straffa det onda.

Nyckeln. Betecknar kungens makt att utestänga det onda, innesluta det goda och öppna för nödställda.

Publicerad i Populär Historia 7-8/2004

Kanske är du intresserad av...

Läs också