Gyllenstierna, Johan, 1635-1680, svensk statsman: En framsynt grobian
Expressens Tommy Hammarström hamnade på ett charterflyg framför tre herrar. ”Redan innan vi lämnat Arlanda har de tre nått det för svenska charterresande herrar så utmärkande grobianstadiet. Högröda, fäktande, roterande i stolarna, och med en samtalston avsedd för hela kabinen.” DN:s Anna-Maria Hagerfors rubricerar ett kåseri om kraven på dagens politiker: ”Det våras för grobianen”.
Ordet grobian definieras av Nordisk familjebok, uppl 2: ”grof, rå, ohyfsad människa”. Att det har tyskt ursprung är obestridligt. Äldsta belägget lär vara en viss Sebastian Brandt som i en satirisk dikt skapade ett dittills okänt helgon vid namn Grobianus. Till Sverige har det knutits till Johan Gyllenstierna, som dök upp vid hovet och snart väckte uppmärksamhet genom sina oborstade manér och sitt kraftfulla språk. Drottning Kristina döpte honom till Grov-Jan, eller på dåtidens hovspråk Grob-Jan.
Vid Karl XI:s maktövertagande kom han snabbt i gunst. Till skillnad från de flesta av sina ståndsbröder skodde han sig inte själv, passade alltså väl in i kungens fromma önskan: ”Gud göre mina ämbetsmän saliga; rika skola de ej bliva”. Om honom sades att ”han försäkrar sig alltid vara en hederlig man, men kan då inte åberopa något annat vittne än djävulen”.
Gyllenstierna initierade den stora reduktionen och inspirerade till ett närmande till Danmark. Den danska prinsessan Ulrika Eleonora hade redan före kriget bortförlovats med Karl XI. Från Gyllenstiernas ambassad till danska hovet för att hämta prinsessan emanerar anekdoten om ”Gyllenstiernas skål”. Vid galamiddagen, som svenskarna bjöd på, posterades karbinjärer kring bordet. Ryktet spred sig plötsligt bland danskarna: festen är ett försåt! Nu reser sig Gyllenstierna, fyller pipan i en karbin med vin, utbringar ”brödrafolkens; Danmarks och Sveriges skål!” Så dricker han ur vinet, vänder karbinen och avlossar skottet mot taket.
Efter hans död 1680 dök Halleys komet upp på himlen. Hovets rolighetsminister, Dulle-Banéren, tyckte sig igenkänna Gyllenstiernas drag: ”Gud ville inte ha’n, fan ville inte ta’n”. I likhet med alla andra stora politiker har han omvärderats om och om igen. De flesta bedömer Grov-Jan som en betydande och framsynt statsman.
Publicerad i Populär Historia 1/2001
