Gustaf V – skogens konung

Gustaf V (1858–1950) är berömd för att han, vid sidan av sina mer officiella plikter, hängav sig åt tennis och – på äldre dar – knyppling. Dock hörde även fiske och i kanske ännu högre grad jakt till favoritsysselsättningarna. Kungen jagade året om på olika platser i landet, bland annat på Öland, i Skåne, samt på Halle- och Hunneberg i Västergötland.

Intresset höll i sig livet ut; 92 år gammal deltog han i en andjakt på Drottningholm – samma höst som han avled.

Drygt ett kvarts sekel tidigare medverkade Gustaf V i 1923 års älgjakt i Haddebo kronopark i södra Närke, nära Hallsberg. Detta var en stor begivenhet för folk i trakten. När det vankades kunglig jakt slöt ortsbefolkningen upp mangrant som drevkarlar, slakt- och servicepersonal. Jaktsällskapet utgjordes av godsägare, grevar och näringslivstoppar, plus hovfolk – då som nu.

Hur god jägare Gustaf V egentligen var är svårt att veta, men inte sällan öste jaktkamraterna lovord över hans påstådda skicklighet med bössan. I en jubileumsbok till 60-årsdagen står det till exempel såhär:

”Konungen är en utmärkt skytt, och hans säkra lod förfelar sällan målet vare sig det gäller att fälla storvilt som älg och ren [sic!] eller det snabbfotade rådjuret, räven och haren eller att dubblera ett par änder, ejdrar och annan snabbflygande sjöfågel.”

Älgjakt har varit ett furstligt nöje i hundratals år. I Sverige fogades älgen till de kungliga villebråden (sedan tidigare rådjur och kronhjort) under Gustav Vasas tid. Jakten på älg förbehölls hovet, ämbetsmännen och frälset, detta för att skydda arten, som länge utsatts för rovjakt, från utrotning.

I ett brev till sina fogdar nämner Johan III älgen först bland de djur han vill värna, och han låter rentav anlägga en älggård vid Flottsund nära Uppsala. Möjligen syftade denna mer till att underlätta kungliga jakter än till att skydda artens fortlevnad. Men jaktförbudet för ofrälset var strängt. Det lagstiftades om hårda straff för den som tjuvjagade älg, allt ifrån dryga böter till livstids landsförvisning eller dödsstraff.

År 1789 släppte Gustav III älgjakten fri. Alla jordägare gavs nu rätt att fälla villebråd på egen mark. Detta ledde nästan till utrotning igen. Älgstammen återhämtade sig dock genom nya regleringar och vargens tillbakagång.

Den 19 oktober 1923 förevigade Kumlafotografen Sven Sundberg Gustaf V med en nyfälld älgtjur under stövelklacken. På bilden intar den till synes stolte jägaren en stursk, lätt napoleonsk pose med högerhanden instucken mellan rockknapparna. I den andra handen ryker, som så ofta, en munstyckeförsedd egyptisk cigarett. Den 65-årige monarken ser rätt nöjd ut. Det råder ingen tvekan om vem som är skogens konung.

Jaktporträttet gillades uppenbarligen, för Sundberg fick hädanefter kalla sig hovfotograf.

Publicerad i Populär Historia 10/2009