Fridhem – prinsessan Eugénies gotländska sommarvilla
Prinsessan Eugénie och hennes villa Fridhem.
Strax söder om Visby, förbi Kneippbyn, ligger prinsessan Eugénies sommarvilla Fridhem, som hon lät uppföra i början av 1860-talet. Platsen hon valde ligger i en brant sluttning mot havet med utsikt mot Högklint. Då dominerade barrskogen, men området förvandlades till en romantisk parkanläggning. En promenad i parken bjuder fortfarande på storslagen utsikt över havet, slingrande gångstigar, väldiga lövträd, lusthus och sittplatser och till och med ett vattenfall.
Prinsessan Eugénie (1830–89) var dotter till Oscar I och Josefina. Eugénie var konstnärlig och musikalisk. Hon tecknade, målade och illustrerade sina dagboksanteckningar. Eugénie och hennes yngre bror prins Gustaf (”Sångarprinsen”) hade musiken som gemensamt intresse och stod varandra mycket nära. Hans sjukdom och död, vid endast 25 års ålder, blev ett hårt slag för henne. Redan som ung drabbades hon av olika sjukdomar och ”ett lunglidande” kom att prägla henne resten av livet. Kungaparet fann det bäst att hon själv skulle få bestämma hur hon ville leva i stället för att bli bortgift med någon lämplig furste. När reformen att ogift kvinna skulle bli myndig vid 25 års ålder genomfördes 1863 var prinsessan en av de första att utnyttja den lagen.
På grund av sin klena hälsa rekommenderades hon att vistas på Gotland, som hon besökte första gången 1859. ”Luften på ön synes vara välgörande för mina nerver” antecknade hon i sin dagbok och ville återvända. Det gjorde hon också under närmare trettio somrar och hon blev kanske den första sommargotlänningen. 1860 köpte hon ett stort strandområde vid Högklint. Hon var den första kungligheten som byggde sig en sommarvilla i tidens stil.
Tillsammans med arkitekten August Wilhelm Edelsvärd, chefsarkitekt vid Statens Järnvägar, planerade hon vintern 1860–61 uppförandet av huvudbyggnaden vid Fridhem. Villan med sin stora altan och glasveranda mot sjön, byggdes i schweizerstil. En sjöstuga, ursprungligen avsedd som badhus, grindstuga och stall uppfördes också. Själv beskriver hon i ett brev byggnaden så här: ”Taken är af simpelt spåntak och huset byggt af gotländska bönder efter en uppgjord ritning af Major Edelsvärd.” Hon tar en mycket aktiv del i både bygget och anläggandet av parken.
På vintern sitter Eugénie i ”vinterfångenskap”, som hon säger, i sin lilla våning på Stockholms slott. Breven till goda vänner och anställda på Gotland duggar tätt. ”Prinsessan ordnar själv om allt för sitt hus, vare sig spåntaket skall läggas om på hennes villa, träd och buskar planteras, smör tingas etc. etc.”
På ett utkast till situationsplan för området, som inte är signerat men förmodligen upprättat av Fridhems arkitekt A W Edelsvärd, framgår parkens utformning. Helt i tidens smak för romantiska scenerier anlades dunkla skogsstigar och terrasser, lusthus byggdes. Mot det vattenfall som om våren bildas av ån som rinner ut i havet strax norr om Fridhem arrangerades en utsiktsplats. På berget bortom vattenfallet syns på en av politikern och tecknaren Hugo Hamiltons laveringar en ruin med gotiska fönster. Nu återstår bara fundamentet av ruinen.
Exotiska träd och rabatter i tidens smak planterades. Det krävde mängder av god matjord som forslades hit. Som trädgårdsmästare på Fridhem anställdes tidigt Karl-Johan Flodman. Samtidigt som ett lummigt parkområde skapades, bevarades platsens naturliga förutsättningar och granskogsbestånd.
Fridhem ligger i Västerhejde, en fattig socken. Det blev välkomna arbetstillfällen med byggnadsarbeten, vägarbeten och planteringar. Eugénie gladdes över varje nytt träd som sköt i höjden. Hon skrev noggranna instruktioner till ”Herr Trädgårds Mästaren C. J. Flodman”.
I februari 1874, när hon fått höra att det stormat på Gotland, undrar hon hur det gått med ”Economiebyggnadens tak”, och ”våra kära nyplanterade träd”. Hon skriver även att hon är så tacksam och belåten med Flodmans åtgärder, och tycker att dagspenningen i dessa tider var anspråkslös. Hon bifogar pengar åt Flodman och också en slant ”till åldrige gubben Andersson för hans hjälp med stubbens upptagande”.
I ett brev till Ulla Horn, hustru till landshövdingen på Gotland, skriver hon i oktober 1876 att intendenten på Fridhem sänt henne ”21 valnötter som blivit skördade från mitt lilla valnötsträd bredvid corps-de-logiet. När man betänker, att Fridhem var alldeles stenigt, att knappt ett grässtrå växte omkring granarna och att denna mark nu bär valnötter, äpplen, päron, hallon och jordgubbar, så är det upplivande och särdeles glädjande för mig.”
På en hastigt nedtecknad ”Minneslista till Herr Flodman” noterade hon på Fridhem i september 1882: ”– I min trädgård bör planteras vid staketet vid Economiehuset tätt med hassel till en häck … – på min räkning bör i oktober (första veckan) tagas följande växter, att af Folkskolans Lärarinna Wellander hämtas hos herr May (…) gemenligen 6 lönnträd, 2 persiska Syrener, 10 vanliga Syrenbuskar, 2 körsbärsträd.”
Träden köptes från J May, trädgårdsmästaren i De Badande Wännernas botaniska trädgård i Visby, vilken då fungerade som träd- och plantskola. Träden som hon beställde skulle planteras invid skolan i Västerhejde.
Eugénie, som var varmt religiös, ägnade sig framförallt åt filantropi. Samtiden hyllade henne som ”de lidandes furstinna”. På Gotland inrättade hon barnhemmet Fridtorp intill Fridhem, Västerhejde skola, Visby skyddsförening för behövande kvinnor och Gotlands sjukhem.
På Fridhem kunde prinsessan Eugénie leva ett enklare liv än på Stockholms slott.
Hit kom hennes kulturellt inriktade vänner på besök: konstnärer, musiker och författare. De gjorde utflykter, bland annat till parkanläggningen vid Jacobsberg.
Dagens besökare kan beundra de många träden. Här finns både en hänglind med sju stammar, en flerstammig oxel och ett gullregnsträd med dussintalet böjda stammar som en skål. Det är sannolikt från prinsessan Eugénies tid och lär vara ett av Nordens största. Vidare finns syrener, paradisäppelträd och en stor jasmin. Den stora rabatten norr om huvudbyggnaden är full av höstanemon, efter lökväxter och rosor. På sensommaren är rabatten framför huvudbyggnaden mot havet fylld av rosor, rosaröd pipört, stockrosor och kardvädd.
När man går vidare runt huset ser man att granarna runt lusthuset ser likadana ut som på Hugo Hamiltons lavering. Bakom huset klättrar kaprifol i en stor akacia med sina flikiga blad. Här står också väldiga kastanjer och det stora valnötsträdet vars nötter gladde prinsessan Eugénie.
