Dog Gustav III av förgiftad citronglass?

Kung Gustav III gillade citronglass. Bilden är ett montage, målningen av Per Krafft d.ä.

© Nationalmuseum

Svar: Kungens död är noggrant utredd eftersom mordattentatet skedde inför öppen ridå och det påföljande sjukdomsförloppet var föremål för hela nationens intresse. Gustav III sköts i ryggen den 16 mars 1792 och fick skador som i dag kanske inte hade varit livshotande, men på 1700-talet var de nog så allvarliga.

Läkarna vågade inte operera

Läkaren ville inte operera, vilket nog var en rimlig bedömning med tanke på hur vanskligt detta kunde vara. I stället vårdades kungen så gott det gick och ådrog sig troligen inflammation i lungsäcken. Slem, bröstsmärtor och feber omnämns i källorna.

Allmäntillståndet försämrades och slutligen dog han.

Var kommer glassen in?

Så hur kommer citronglassen in i bilden? Gustav III tyckte om glass, särskilt citronglass, och han åt det i sjuksängen, på natten till den 25 mars, fyra dagar innan han avled.

Måhända uppskattade den febrige monarken glassens kylande verkan.

Mysterier omgärdar dådet

Ryktet om giftig glass torde ha uppstått eftersom rätten ofta nämns i redogörelser för kungens sista dagar. Dessutom är dådet omgärdat av mysterier – högadliga sammansvärjningar, misstankar om mörkläggning etc.

Men någon förgiftad glass behövdes inte för att kungen skulle dö – det räckte med de skador han redan fått och de komplikationer som inträdde.

Läs också:
Kungar drottningar

Hur mycket visste rådet – och hur långt hade de kommit i sina planer på att förekomma kungen? Gustav III satte allt på ett kort när han startade statskuppen som skulle göra honom enväldig.

Anjalaförbundets sammansvurna med Hästesko och Armfeldt.
1700-talet

En sammansvärjning av officerare under det pågående rysk-svenska kriget innebar förräderi mot kungen. Konspiratörerna ville sluta fred med Ryssland – bakom Gustav III:s rygg.

Brott straff

När Gustav III grundade det första sammanhållna polisväsendet passade han på att sätta upp en hemlig poliskår. Den höll koll på oppositionen mot den enväldige monarken – men också på kungens teaterkompani.