Domböcker skildrar historisk vardag

Tänkeböckerna, som de också kallas, är biljetten till en tidsresa där vanliga stockholmare kommer läsaren till mötes. Här beskrivs händelser som påminner om vår egen tid. Våldet mellan yngre män på Stockholms gator är, förstår man, ingen ny företeelse:

I en av böckerna berättas om ett slagsmål under julhelgen 1633 i hörnet Stortorget-Köpmangatan i Gamla stan som slutade med att William Frissel brutalt dödades. Den utpekade gärningsmannen Jacob Jonsson hade enligt polisen erkänt kort efter dådet, men nekade under rättegången till alla anklagelser. Brottet rubricerades som mord och målet togs upp i Stockholms rådhusrätt den 3 mars 1634. Flera ögonvittnen fanns till händelsen.

Bråket började när Jacob Jonsson på väg hem från gudstjänsten i Storkyrkan fick syn på David Brun och ropade ”Där går min gamle trätobroder!” Brun hade sällskap av två andra yngre män och Jonsson hämtade därför förstärkning. Strax var han tillbaka med Jacob Henriksson i släptåg.

De började förfölja David och hans kamrater över Stortorget och framme vid Köpmangatan drämde Jacob Jonsson till Brun i huvudet med en klubba. Dennes vän William Frissel skyndade till undsättning och kastade sig över Jacob Jonsson. I tumultet fick William ta emot ett våldsamt slag av Jonssons klubba och knivhöggs samtidigt i benet av Jacob Henriksson.

Överöst med slag från Jacob Jonsson föll William mot ett butiksfönster och sjönk sedan blödande ihop vid husväggen. Kamraterna bar honom till ett närbeläget härbärge och kallade på en läkare som bara kunde konstatera att William avlidit. Efter ”nogsambt öffwerwägande och betänckiande”, som det står i originalprotokollet, beslutade Stockholms rådhusrätt att döma Jacob Jonsson till döden för mordet på Willian Frissel.

– En tänkebok, efter tyskans ”Gedenkbuch” – minnesbok – innehåller inte bara rätte­ gångsprotokoll. Här finns också ordnings­föreskrifter för invånarna, påbud från kronan, förvaltningsärenden och tillkännagivanden om köp och försäljning av fastigheter. Stort och smått i en salig blandning, säger redaktören fil dr Bo Elthammar vid Stockholms stadsarkiv.

Tänkeböcker finns från flera svenska städer, den äldsta bevarade är för Kalmar och påbörjades 1381. Huvudstadens tänkeböcker finns från 1474, i säkert förvar i Stadsarkivets bergrum, och får nog anses vara mer intressanta än övriga städers.

– De innehåller mängder med notiser av rikshistoriskt intresse.

I volymen om 1634 finns till exempel en hel del uppgifter om förberedelserna och genomförandet av kung Gustav II Adolfs begravning, säger Bo Elthammar.

Forskarna har i tänkeböckerna en fantastisk källa att ösa ur. Men det gäller inte bara historiker. Här finns ovärderligt material också för jurister, språkvetare – och den historieintresserade och släktforskande allmänheten.

De tryckta volymerna är försedda med utmärkta sak-, person- och ortsregister som gör det lätt att hitta i myllret av händelser, människor och platser. 1600-talets språkdräkt har behållits.

Att vi alls har Stockholms tänkeböcker att hämta historiska fakta ur kan vi tacka den unge historikern och blivande riksarkivarien Sam Clason för. Kring sekelskiftet 1900 inventerade denne ”arkivdeckare” offentliga arkiv i Stockholm, och det var när han grävde sig fram i en skrubb i rådhuset han gjorde sin fantastiska upptäckt.

Clason beskriver själv hur han bland böcker och pärmar under ett ”lager av tjockt damm” plötsligt kände hur fingertopparna snuddade vid ”mjukt pergament”.

Stockholms senmedeltida stadsböcker hade återupptäckts efter att ha varit försvunna sedan 1700-talet, då historikern Johan Murberg bevisligen hade använt dem som källa.

Fyndet satte fart på både historiker och arkivmän, så småningom också på utgivarna. Stockholms tänkeböcker åren 1474–83 trycktes och publicerades 1917 i en volym i regi av Kungliga Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia. Sedan 1931 har Stockholms stadsarkiv ansvarat för utgivningen.

Volymen om året 1635 är den sista tryckta i serien om 23. Detta bestämde stadsfullmäktige redan 1931 då Stadsarkivet fick uppdraget. Året 1635 var en viktig brytpunkt i huvudstadens historia eftersom Norra förstaden – som kung Karl IX gjort till en egen stad – och Stockholm då slogs samman.

Publicerad i Populär Historia 9/2010