Vy över Stockholm och slottet från 1700-talet med värja och pistol från samma tid infällda i bilden.

1700-talets Stockholm.

© Bridgeman/IBL, Livrustkammaren, Armémuseum

Vapen på stan i 1700-talets Stockholm

Hur har privat innehav av olika vapen reglerats i Sverige genom tiderna? Fanns det särskilda bestämmelser i städerna, till exempel i 1700-talets Stockholm?

4 juli 2018 av Katarina Harrison Lindbergh

Ja, det har funnits vapenregleringar i äldre tid, och reglerna varierade beroende på var i landet man bodde. Det stockholmska 1700-talet är faktiskt lätt att studera eftersom det finns gott om digitaliserat källmaterial. Förbud och andra regleringar som rörde staden trycktes och spreds i små lätthanterliga skrifter. I vissa fall rörde förbuden vapen.

År 1719 förbjöds manspersoner i tjänsteställning, såsom drängar, gesäller och lakejer, att bära värja i Stockholm. Undantag gjordes när dessa individer var på resande fot. Om en dräng skulle färdas från Stockholm till Uppsala i ett ärende fick han alltså beväpna sig. När han återkom till staden skulle vapnet återigen läggas på hyllan.

Orsaken till förbudet var att stävja »öfwerdådigheter och wåldsamheter«. Förbudet omfattade även soldater. Dessa skulle endast bära värja när de hade vakttjänstgöring eller annan kommendering. Under annan tid skulle värjan stanna hemma.

Vapenproblem på Kungsholmen

År 1732 upprepades värjförbudet, med hänvisning till det tidigare förbudet 1719. Nu var det skarpa ord som användes. Uppenbarligen hade stadsbor klagat över att »åtskillige herrskapers laqueyer och drängar om nattetid bära wärjor och dermed på krogar och gator föröfwa allehanda öfwerdådigt owäsende samt öfwerfalla brandwachten«. Problemen var särskilt stora på Kungsholmen.

Förbud varken införs eller upprepas om det inte finns fog för det. Vi kan alltså utgå ifrån att det fanns ett vapenproblem i Stockholm. Tre viktiga slutsatser kan dras. För det första var det inte det etablerade borgerskapet i staden man önskade komma åt. Deras bärande av vapen ansågs legitimt.

För det andra nämns krogar, vilket gör att det ligger nära till hands att misstänka att man ville förhindra den olyckliga kombinationen berusad yngling och stickvapen.

För det tredje nämns incidenter med brandvakten, som uppenbarligen fick svårt att sköta sitt uppdrag om han hotades av druckna män med värja.

Lagarna från 1719 och 1732 gällande förbudet för manspersoner i tjänsteställning, som drängar, gesäller och lakejer, att bära vapen i Stockholm.

© Stockholms stadsarkiv

Böter eller spöstraff för vapenbrott

Vapenförbudet var i första hand en ordningsfråga, men det handlade också om social tillhörighet eftersom inte alla förbjöds att bära vapen. Vanliga soldater och vakter fick inte ha med sig vapen när som helst, till skillnad från befälspersoner. Gesäller fick inte, men förbudstexterna nämner inget om män i ledande ställning i staden.

Hur bestraffades de som bröt mot vapenreglerna? År 1719 stadgas det att straffet skulle vara 50 daler silvermynt. Den som inte kunde betala fick slita spö. Lakejens eller gesällens arbetsgivare skulle dessutom betala lika mycket i böter. Pengarna fördelades därefter mellan angivaren och hospitalet i staden.

Stickvapen var förr vanligt förekommande hos gemene man, men även skjutvapen förekom. Det äldsta bevarade skjutvapnet i Stockholm kommer från 1300-talet.

Nyårsskjutande förbjöds 1721

En smålustig reglering gäller seden att nyårsskjuta. År 1721 förbjöds skjutande för nöjes skull i samband med firanden, både vid nyår och vid andra högtider. Skjutandet vid nyår pågick både på gatorna och inomhus under långt mer än ett dygn.

Förbudet, som föranleddes av det störande ljudet och risken för brand, skulle aldrig ha kommit på tal om skjutandet inte hade varit ett stort problem. Vi kan alltså sluta oss till att det var normalt att folk höll sig med skjutvapen.

Innehavet i sig sågs inte som problematiskt, bara olägenheten att använda vapnen i firandet. Den som efter den 23 december 1721 avlossade sin bössa i yster festanda fick böta 6 daler silvermynt per skott.

Under de två följande århundradena fortsatte vapen att vara normala inslag i gatubilden. Pojkar fick lära sig hantera dem i skolan eftersom sådana färdigheter ansågs nödvändiga – dels för jakt, dels för att kunna försvara sig själv och riket. De stora inskränkningar, förbud, regleringar och licenser som vi är vana vid är sena påfund.

Knivlagen, som bland annat förbjuder knivbärande på allmän plats, kom 1988. Licens för skjutvapen har förekommit sedan 1930-talet.

Publicerad i Populär Historia 9/2017

Kanske är du intresserad av...

Läs också