Nationen i siffror

Under första hälften av 1800-talet sköljde en våg av statistik över Europa. Särskilt åren mellan 1830 och 1850 präglades av entusiasm för den nya veten

25 maj 2001 av Henrik Höjer

Under första hälften av 1800-talet sköljde en våg av statistik över Europa. Särskilt åren mellan 1830 och 1850 präglades av entusiasm för den nya vetenskapen. Men det var vid denna tid inte helt självklart vad statistik egentligen var och vad den kunde användas till. Till en början uttrycktes den i text, helt utan siffror. För en nutida läsare skulle statistik från tidigt 1800-tal i mycket likna geografi eller historia.

Statistik hade till syfte att beskriva enskilda stater, vilket själva ordet antyder. Det var ett slags tidig statskunskap. Efterhand – under 1800-talets första decennier – började emellertid även kvantitativa metoder bli ett allt vanligare inslag. Siffror och tabelluppställningar över olika företeelser började förknippas med statistiken.

Genom vetenskapsgrenens omvandling kan man följa det allmänna kulturklimatet i Europa under första hälften av 1800-talet. Den ursprungliga statistiken hade sina rötter i tysktalande områden, var förbunden med det romantiska tänkandet och betonade därför det kvalitativa, sådant som inte gick att mäta. Skiftet till den kvantitativa statistiken speglar övergången från romantik till den så kallade nya upplysningen, som skulle komma att prägla andra hälften av 1800-talet. Den nya upplysningen var i stort en återgång till 1700-talets kunskapsideal med kvantitativa fakta, byggd på en materialistisk världsbild.

Denna tudelning mellan romantik och upplysning är emellertid förenklad. Inom statistiken rymdes märkliga hybrider. Exempelvis ville August von Schlözer, vars inflytelserika verk Theorie der Statistik kom ut 1804, ville räkna saker som nationalkaraktär eller folkets lycka, sådant som inte helt lätt låter sig kvantifieras. Schlözer var en viktig representant för den tyska statistiken med rötter i romantiken. Han kombinerade ett romantiskt intresse för folksjälen med ett intresse för kvantitativ metod, vilket visar hur romantiska och upplysningsinfluerade tankeelement blandades. Schlözer menade för övrigt i en känd formulering att historia är statistik i rörelse och att statistik är stillastående historia.

Åren 1830–50 grundades många statistiska sällskap. Statistiska myndigheter och olika enskilda skriftställare publicerade mängder av statistik över olika fenomen. Vad hände då på statistikens område i Sverige? Entusiasmen var visserligen inte lika stor som på andra håll i Europa, men år 1831 utkom den första upplagan av lantmätaren Carl af Forsells populära Statistik öfver Sverige – Grundad på Offentliga Handlingar. Den var ett av de första heltäckande svenska statistikverk som kom ut.

Detta fenomen, att ge ut statistik över ett helt land, var något nytt. Det kan ses som en aspekt av den begynnande nationalism som skulle prägla 1800-talet. Statistik kan betraktas som ett nationsbyggande element, i och med att man definierade och mätte det man betraktade som sin nation. Genom statistik skapades en helhetsbild av Sverige, och detta vid en tid då den allmänna kunskapen om landets olika delar var tämligen liten. Kartor över landet fanns exempelvis inte spridda i några större upplagor.

Den första upplagan av Statistik öfver Sverige sålde snabbt slut och följdes av ytterligare tre reviderade och utökade utgåvor. Bara antalet upplagor säger något om det publika intresse för statistik som närdes. Forsells verk recenserades och lovordades i dagspressen och lästes med hänförelse. I en artikel i den nystartade liberala tidningen Aftonbladet kallades Forsell för ”Sveriges argaste liberal”. Just genom sin tro på fakta och siffror symboliserade han en tämligen materialistisk världsbild som inte hämtade argument från den romantiska eller konservativa idésfären – ”hans tabeller tala tusende gånger mer än systemer”, summerade skribenten.

Den som läser vad Forsell själv hade att säga om den nya vetenskapen märker att han tagit intryck av den samtida entusiasmen över statistiken som ett sätt att nå tydlig samhällsinformation: ”Ziffran talar: säga de franske och engels-ke statsmännen, och så är det också, blott hon vore säker”, menade han i förordet till den andra upplagan.

Även om Forsell räknade den tidigare nämnde Schlözer som en inspiratör, så var det just Frankrike och Storbritannien som var föregångsländer inom statistiken vid denna tid. I Storbritannien var statistik ett sätt att söka nå kunskap om de nya sociala problem som industrialiseringen förde med sig. Forsell var för övrigt mycket intresserad av utvecklingen i Storbritannien och publicerade år 1835 boken Anteckningar i anledning af en Resa till England i slutet af Sommaren år 1834, där han granskade det brittiska samhällslivet.

De flesta av 1800-talets statistiker sysselsatte sig med definitionen av själva ämnet. Det berodde på att företeelsen var ny och att gränserna för den nya vetenskapen var oklara. I allmänhet menade man att statistiken skulle beskriva ett lands tillstånd vid en viss tidpunkt: ”Statistik, i korthet uttryckt, är således icke annat än en fullständig bokföring öfver Statskrafterna”, löd Forsells definition.

Hans Statistik öfver Sverige kan läsas som en inventering av tillståndet i landet. Den innehöll information om landets allmänna beskaffenhet – area, befolkningstal och geografi beskrevs. Även klimat och växtlighet var ett ämne för statistikern att utreda. Vidare ägnades ett kapitel åt svenska folkets ursprung och öden. Och sedan fortsatte det: administrativ indelning, hemmanstal, boskapsskötsel, handel, finanser, städer, ståndsfördelning och förmögenhetsvillkor – allt beskrevs utförligt. Alla områden i Sverige skulle kartläggas, beräknas och synliggöras. På så sätt skulle ett ”medborgerligt sinne” skapas, ansåg Forsell. Därför kan man se statistik som en del i utvecklingen där individen gick från att vara undersåte till att bli medborgare.

Men även om statistiken sågs som en ny kunskapsgren fanns det en föregångare som hade kallats politisk aritmetik. Med detta menades den huvudsakligen kvantitativa vetenskap som hade fått ett genombrott kring mitten av 1700-talet, och som fick ett uttryck i det svenska Tabellverket.

Tabellverkets storhetstid inföll under mitten av 1700-talet. Men mot 1770- och 80-talen kom sifferglädjen att mattas av. Och när medlemmar av tabellkommissionen dog ersattes de inte. Tabellverket kom att föra en tämligen undanskymd tillvaro under början av 1800-talet. Den politiska aritmetik verket hade ägnat sig åt gick till stor del ut på att räkna födda och döda, för att utifrån dessa tal utröna befolkningens storhet – 1700-talets politiska aritmetik var alltså inte en så allomfattande vetenskap som statistiken, och den byggde dessutom delvis på andra metodiska premisser.

Statistikern skulle räkna allt, medan hans föregångare, den politiska aritmetikern, endast räknade exempelvis en socken, dess befolkning och tillgångar, för att sedan genom en serie överslag och multiplikationer nå helhetstalet för riket. Det säger sig själv att denna metod hade många felkällor, vilket ledde till omfattande kritik.

Statistik kan betraktas som ett sätt att skapa sig en bild av världen. Vad man mäter, hur man mäter och hur man kategoriserar verkligheten innebär alltid vissa val. Därför kan man inte se statistik som en avspegling av verkligheten, utan som en konstruktion av den. Vems bild av verkligheten är det som sprids genom statistiken?

Det var möjligt att kategorisera Sveriges befolkning efter social tillhörighet, men även efter ägande eller var man bodde. Detta innebar att man genom de statistiska kategorierna skapade olika typer av klassificeringar av det område som behandlades. Och vilka kategorier som användes speglade ofta en särskild grupps intressen.

I forskningen om statistikens historia brukar det framhållas att statistikens uppkomst som samhällsvetenskap sammanföll med det borgerliga samhällets genombrott. Statistikens kategorier speglade den nya medelklassens världsbild, där siffrans otvetydiga språk var den vetenskapliga motsvarigheten till marknadssamhällets krav på exakta uppgifter om utbud och efterfrågan.

Åren kring mitten av 1800-talet brukar betraktas som det borgerliga samhällets genombrottstid i Sverige. Den litterära realismen och dagspressen etablerades, ståndsprivilegierna ifrågasattes och avskaffades, skråtvånget upphävdes, näringsfrihet infördes och en mängd liknande reformer som gynnade ett individbaserat marknadssamhälle genomfördes. År 1858 inrättades även den statistiska centralbyrån, SCB, vilket kan betraktas som del i denna samhällsomvandling.

Henrik Höjer är doktorand i historia vid Uppsala universitet.

Publicerad i Populär Historia 5/1998

Kanske är du intresserad av...

Läs också