Islands brittiska bekymmer: Bakgrund Island-Storbritannien

Tidigt på morgonen den 10 maj 1940 anlände brittiska krigsfartyg till Reykjavik. Den isländska regeringen protesterade, men med sitt strategiska läge i Nordatlanten kunde landet inte undgå att dras in i storpolitiken.

Fiskebåtar i Ísafjörður, nordvästra Island.

© Richard Cummins/Lonely Plant/Scanpix

Ockupationen var Storbritanniens svar på Tysklands intåg i Danmark och Norge och britterna ville hindra Hitler från att fortsätta norrut. De lovade att inte blanda sig i Islands interna angelägenheter och att lämna ön snarast möjligt. Garantierna lugnade islänningarna och när truppernas närvaro visade sig leda till ett ekonomiskt uppsving minskade frustrationen. Soldaterna stannade ett drygt år innan de i juli 1941 avlöstes av USA.

Om relationen mellan Island och Storbritannien under ockupationen var påtvingat vänskaplig, blev den desto mer fientlig efter kriget. Skälet var den fiskegräns som sedan början av 1900-talet endast legat tre sjömil utanför Islands kust. Sedan Island i juni 1944 utropat sig till republik ville den nya självständiga staten begränsa utländska fartygs rätt att fiska utanför den egna kusten. Resultatet blev en serie konflikter från 1948 till 1976 mellan Island och i första hand Storbritannien.

1972 utsträckte den isländska regeringen fiskegränsen från 12 till 50 sjömil. Konflikten utvecklades till en principiell strid om vilken ekonomisk zon ett land hade rätt till och brittiska trålare tog sig in i zonen i skydd av Royal Navy. Tre år senare utvidgades zonen till 200 sjömil. Kustbevakningen kapade fiskefartygens trålar, men trots att både eldgivning och ramningar förekom var det ingen som miste livet.

Tvisten löstes när Island hotade att stänga den amerikanska flygbasen i Keflavík. Fiskevattnen lämnades i fred och konflikten med Storbritannien klingade av.

Men nu har motsättningarna kommit upp till ytan igen. När den isländska internetbanken Icesave havererade i oktober 2008 förlorade nästan 300 000 brittiska bankkunder sina besparingar. De omfattades inte av den isländska insättningsgarantin och fick istället kompensation av brittiska staten. Nu kräver Storbritannien att Island står för notan och förhandlingar pågår om hur det ska gå till.

Båda länderna vill åter gå in i en mer vänskaplig period. Storbritannien är Islands största handelspartner och fisk från Nordatlanten fyller många brittiska frysar. Och när islänningarna försöker locka fler turister för att åter få fart på sin sargade ekonomi är det brittiska turister de hoppas mest på.

Torbjörn Tenfält

ATT LÄSA History of Iceland av Jon R Hjalmarsson. The Lion and the White Falcon av Donald F Bittner.

Publicerad i Populär Historia 6/2010