Holländskt kompani jubilerar
Vilket är världens första aktiebolag? I Sverige håller vi nog gärna på Stora Kopparberg (i dag Stora Enso), men ett modernt aktiebolag blev det inte förrän 1888. Många historiker skulle hävda att sådana bolag i nutida mening dök upp först med den tidiga kapitalismen och att den första mer betydande företrädaren var det holländska VOC. Bakom förkortningen döljer sig Vereenigde Oostindische Compagnie, ”Förenade ostindiska kompaniet”.
VOC grundades på tillskyndan av den nederländske ståthållaren prins Maurits år 1602. Det var en händelse som snabbt fick en global betydelse, och det är därför inte konstigt att holländarna i år uppmärksammar 400-årsjubileet med diverse böcker, symposier och evenemang.
för att förstå betydelsen av VOC är det nödvändigt att gå tillbaka till de geografiska upptäckterna på 1500-talet. De tidiga europeiska sjöfararnationerna Spanien och Portugal hade i fördrag 1494 och 1529 delat upp den utomkristna världen i intressesfärer. Portugiserna fick då det mesta av Asien på sin lott och kunde leva högt på att föra de otroligt eftertraktade indonesiska kryddorna till Europa där de såldes till rövarpriser. För att bryta detta monopol började den nyvordna kalvinistiska sjöfararrepubliken Nederländerna att från och med år 1595 skicka egna skepp österut. När det väl visade sig att man kunde nå de hägrande kryddorna i ostindiska övärlden på egna kölar dröjde det inte länge förrän en anstormning av privata expeditioner seglade iväg. Eftersom de dels drev upp inköpspriserna för kryddor i Asien, dels drev ner försäljningspriserna på Europas marknader, blev det snart tydligt att köpmännen skulle tjäna på att samarbeta sinsemellan.
Och så föddes VOC med den holländska nationaladministrationens välsignelse den 20 mars 1602.
VOC var ett privatföretag som likväl fick monopol på den holländska handeln öster om Godahoppsudden. Folk från alla sociala skikt köpte in sig som delägare och hoppades på god vinst. Man var dock tvungen att investera sina slantar för en period på minst tio år innan man kunde sälja sin andel.
Kompaniet hade en styrelse som kallades ”De sjutton herrarna” och som representera-de sex olika nederländska städer vilka var involverade i verksamheten. Men ledningen i Amsterdam hade givetvis ingen möjlighet att styra och ställa i sina handelsmäns dagliga värv i asiatiska farvatten. Istället utsåg man en generalguvernör som hade sitt säte i Asien (från 1619 i Batavia, dagens Jakarta).
Generalguvernören och hans råd samord-nade verksamheten och kunde till och med föra krig och sluta fred med asiatiska länder
på egen hand.
Holländarna var intresserade av att handla. Att erövra främmande länder för att omvända dem till kristendomen föll dem aldrig in. Men genom att VOC upprättade en rad fasta poster längs Asiens kuster drogs de så småningom in i den lokala politiken.
Det ena gav det andra. För att dominera handeln med vissa produkter måste de tukta eller krossa rivaler, antingen det nu var portugiser, engelsmän eller asiatiska furstar. För att hålla dem nere måste kompaniet börja hålla sig med bundsförvanter och ockupera större områden. Innan 1600-talet var slut hade VOC blivit den dominerande politiska makten i det som i dag är Sri Lanka, Malacka-halvön och Indonesien. I mitten av 1700-talet hade man 25 000 anställda på sina olika poster och territorier i Asien.
något ljust eftermäle har inte kompaniet lämnat efter sig. Det hade en väldig betydelse för världshandelns utveckling efter 1600 och lämnade djupa spår i flera asiatiska länders historia. Men många torde instämma i den indonesiske författaren Mochtar Lubis dystra omdöme: ”Det efterlämnade ingenting av värde i Indonesien, utan blott död, lidande och våldtäkten på hela samfund och samhällen.” Svenska 1700-talsresenärer i Asien förfärades över holländarnas girighet på lokalbefolk-ningarnas bekostnad.
Å andra sidan tjänade många skandinaviska och tyska trashankar under kompaniets fanor
– de osäkra överlevnadschanserna lockade knappast andra än samhällets undre skikt att anmäla sig för en ostindienfärd. Ohederlighet gjorde saken värre – holländarna själva uttydde skämtsamt VOC som Vergaan Onder Corruptie – ”förgånget genom korruption”.
Konkurrens från engelsmännen, nya handelsformer och den franska revolutionens stormar bäddade för det oformliga kompaniets slutliga upplösning 1799. De självkritiska holländarna högtidlighåller 400-årsminnet av sitt tidiga asiatiska äventyr, men firar det knappast med flygande champagnekorkar.
Publicerad i Populär Historia 7/2002
