Mordplats Östermalm

Det väckte stor uppståndelse när polischefen i Stockholm sommaren 1920 beslutade sig för att häkta en av sina under­lydande för att ha dödat en ung kvinna. Mycket pekade på att överkonstapel Stjärne vid Klarapolisen var den skyldige. Men hur skulle det kunna bevisas? Följ med på en brottsutredning för ett sekel sedan!

Polisens signalementsfotografi av överkonstapel Gustaf Stjärne.

Polisens signalementsfotografi av överkonstapel Gustaf Stjärne.

© Polismyndigheten i Region Stockholm

Klockan tre på morgonen torsdagen den 5 augusti 1920 sopade renhållningsarbetaren Jöns Peter Lindblom gården till fastigheten Banérgatan 2 på Östermalm i Stockholm. Han var själv bosatt på Storgatan, nära Oscarskyrkan. Han hade noterat att uret i kyrktornet hade varit halv tre när han hade lämnat sitt hem och börjat sin runda i området. Det brukade alltid ta ungefär en halvtimme innan han nådde fram till Banérgatan.

När arbetet på gården var klart återvände Lindblom ut på gatan. Han visste att den 22-åriga Ebba Hellgren bodde direkt till höger om entrén, och kastade en blick mot hennes fönster. Han blev förvånad när han såg att persiennen var till hälften uppdragen. Fröken Hellgren brukade alltid ha den nere nattetid.

Banérgatan 2

Den 60-årige renhållningsarbetaren kände till den unga kvinnan sedan hennes tid som jungfru hos portvaktsparet Albert och Augusta Bodén i huset på Banérgatan 2. Nu fortsatte Lindblom sin soprunda. Bakom fönsterrutan låg 22-åringen död i sin säng.

Ebba Hellgren var anställd vid en automatrestaurang på Vasagatan. Hon var inneboende hos Bodén där hon hyrde en sängplats i köket, som låg avskilt från resten av deras bostad, i en annan del av fastigheten. Ebba var född på Rådmansö i Stockholms skärgård och hade kommit till portvaktsparet redan som 15-åring. Efter några år som jungfru hos dem, och senare på Södermalm, hade hon under våren 1920 återvänt till Banérgatan. Kvar på Rådmansö fanns hennes ettåriga dotter, som togs om hand av morföräldrarna.

En kvart efter att Lindblom hade avlägsnat sig från platsen ringde telefonen inne hos Bodéns. Deras rum var beläget vid Strandvägen, och för att komma till köket, där Ebba alltså bodde, var man tvungen att antingen gå över gården eller ut på Strandvägen och sedan runt hörnet till Banérgatan.

Konstgjord andning

Den som ringde var överkonstapel Gustaf Stjärne. Han var sedan flera månader bekant med Ebba Hellgren och uttryckte nu oro för hennes hälsotillstånd.

Efter telefonsamtalet gick herr Bodén över gården till köket, där han upptäckte Ebba liggande livlös på rygg i sängen. Samtidigt hade han genom fönstret noterat att överkonstapel Stjärne stod ute på gatan i civila kläder. Portvakten hade släppt in Stjärne i köket och gemensamt försökte de väcka Ebba till liv igen.

När det misslyckades gick de bägge männen in till Bodéns varifrån de ringde till Johannes brandstation, som skickade en ambulansvagn. Brandmännen som kom till platsen möttes av Stjärne, som utan framgång hade utfört konstgjord andning på Ebba Hellgren.

Sabbatsbergs sjukhus

Stjärne följde med på färden till Sabbatsbergs sjukhus, allt medan återupplivningsförsöken fortsatte. Först på sjukhuset hade han berättat att han var polis. Det skedde när en av brandmännen frågade hur de skulle kunna få kontakt med Stjärne.

"Ja, det var just det jag tänkte. Jo, det är överkonstapel Stjärne i Klara" svarade han.

När Ohlin hade gått hem hade Stjärne "fått för sig" att han skulle gå och se efter att allting stod rätt till med fröken Ebba Hellgren. Hon hade verkat olycklig under kvällen, och kunde kanske tänkas skada sig själv.

Stjärne hade kommit fram till Hellgrens fönster vid halv tre på natten, eller kanske närmare tre, och då vid upprepade tillfällen gnuggat ett vått finger mot fönsterrutan. Det var det sätt som han i vanliga fall, berättade han, använde när han ville påkalla hennes uppmärksamhet. Men Hellgren hade inte reagerat. Efter ungefär en kvart hade han lämnat platsen och gått ner till en telefonkiosk vid Djurgårdsbron, varifrån han hade ringt till portvaktsparet Bodén.

"Mystiskt dödsfall på Östermalm"

När Stjärne hade återvänt hade portvakten öppnat åt honom och de hade försökt få liv i Ebba, ringt efter ambulans, varpå han hade åkt med till sjukhuset. Vid femtiden hade han återvänt till lägenheten på Jakobsgatan/Drottninggatan, och under dagen tjänstgjort som vanligt i Klara.

Gustaf Stjärne fick efter det första förhöret kvarstanna i polishuset. Dagen därpå publicerades de första tidningsartiklarna om dödsfallet på Östermalm. Med tiden skulle det bli flera hundra artiklar om Gustaf Stjärne och hans roll i fallet. Men detta kunde ingen veta fredagen den 6 augusti 1920.

Svenska Dagbladets förde in nyheten på sidan sex med rubriken "Mystiskt dödsfall på Östermalm". Tidningen kunde berätta att en okänd man under föregående natt per telefon hade meddelat ett portvaktspar att en kvinna låg livlös i deras kök. Enligt artikeln arbetade kriminalpolisen utifrån hypotesen att den unga kvinnan hade dött av hjärtslag, eller hade tagit sitt eget liv. Man avvaktade resultatet av obduktionen.

Gustaf Stjärne bedyrade hela tiden sin oskuld. Medan han hölls i häkte ägnade han sig oförtrutet åt att skriva långa inlagor till polischefen, där han hävdade just det – att han var oskyldig. Och utan en fastställd dödsorsak kunde rätten inte fälla honom för mord.

Under hela våren 1921 fortsatte de medicinska analyserna av Ebba Hellgrens kvarlevor, och av de spår som fanns i sängen i köket där hon dog. Och fram på sommaren kom Kungliga Medicinalstyrelsen fram till att hon hade avlidit på grund av ett onaturligt tryck kring halsen. Det var skador som, menade man, hon inte hade kunnat tillfoga sig på egen hand.

Bevisen räckte inte

Samtidigt fastställde polisutredningen att den enda person som hade varit tillsammans med Ebba Hellgren under de timmar när hon fick de fatala skadorna var överkonstapel Gustaf Stjärne.

Men detta räckte inte för en fällande dom. Rätten godkände varken den rättsmedicinska undersökningen eller polisutredningen. Det fanns, ansåg rätten, fortfarande skäl att tvivla på de resultat som hade erhållits. Vid rådhusrättens sammanträde den 21 juli 1921 friades Gustaf Stjärne från anklagelserna.

Åklagaren Carl Gustaf Lidberg, tidigare chef vid kriminalavdelningen och med nära kännedom om Stjärnes personliga förhållanden, accepterade dock inte rådhusrättens beslut och överklagade omedelbart domen till Svea hovrätt.

Processen fortsatte under hösten. Den 7 oktober 1921 meddelade hovrätten att rådhusrättens beslut inte skulle ändras. Lidberg överklagade även detta beslut, men justitiekanslern valde att inte fullfölja åklagarens talan och Stjärne var därmed fri från ansvar för Ebba Hellgrens död.

Försökte återfå sin anställning

Gustaf Stjärne försökte efter domen att återfå sin anställning hos polisen, men avvisades av ledningen. Han krävde också att polisen skulle återlämna den privata Browningpistol som han ägde, och som hade beslagtagits under processen. Stjärne ville även ha tillbaka boken där han hade antecknat sina kvinnliga bekanta. En penningersättning utbetalades för pistolen, och boken återlämnades.

Gustaf Stjärne blev efter frikännandet köpman, och 1924 bytte han sitt efternamn. Han bodde kvar på Kungsholmen och dog 90 år gammal, i december 1964.

Mats Hayen är historiker, författare och forskningsledare vid Stockholms stadsarkiv.

Publicerad i Populär Historia 6/2021