Klockan tre på morgonen torsdagen den 5 augusti 1920 sopade renhållningsarbetaren Jöns Peter Lindblom gården till fastigheten Banérgatan 2 på Östermalm i Stockholm. Han var själv bosatt på Storgatan, nära Oscarskyrkan. Han hade noterat att uret i kyrktornet hade varit halv tre när han hade lämnat sitt hem och börjat sin runda i området. Det brukade alltid ta ungefär en halvtimme innan han nådde fram till Banérgatan.

När arbetet på gården var klart återvände Lindblom ut på gatan. Han visste att den 22-åriga Ebba Hellgren bodde direkt till höger om entrén, och kastade en blick mot hennes fönster. Han blev förvånad när han såg att persiennen var till hälften uppdragen. Fröken Hellgren brukade alltid ha den nere nattetid.

Banérgatan 2

Den 60-årige renhållningsarbetaren kände till den unga kvinnan sedan hennes tid som jungfru hos portvaktsparet Albert och Augusta Bodén i huset på Banérgatan 2. Nu fortsatte Lindblom sin soprunda. Bakom fönsterrutan låg 22-åringen död i sin säng.

MER SVENSK HISTORIA I POPULÄR HISTORIAS NYHETSBREV

Nedan Svenska Dagbladets förstasida från den 11 augusti 1920, med rubriken »Stjärne häktad för mord«.

Svenska Dagbladets förstasida från den 11 augusti 1920, med rubriken »Stjärne häktad för mord«.

Ebba Hellgren var anställd vid en automatrestaurang på Vasagatan. Hon var inneboende hos Bodén där hon hyrde en sängplats i köket, som låg avskilt från resten av deras bostad, i en annan del av fastigheten. Ebba var född på Rådmansö i Stockholms skärgård och hade kommit till portvaktsparet redan som 15-åring. Efter några år som jungfru hos dem, och senare på Södermalm, hade hon under våren 1920 återvänt till Banérgatan. Kvar på Rådmansö fanns hennes ettåriga dotter, som togs om hand av morföräldrarna.

En kvart efter att Lindblom hade avlägsnat sig från platsen ringde telefonen inne hos Bodéns. Deras rum var beläget vid Strandvägen, och för att komma till köket, där Ebba alltså bodde, var man tvungen att antingen gå över gården eller ut på Strandvägen och sedan runt hörnet till Banérgatan.

Konstgjord andning

Den som ringde var överkonstapel Gustaf Stjärne. Han var sedan flera månader bekant med Ebba Hellgren och uttryckte nu oro för hennes hälsotillstånd.

Efter telefonsamtalet gick herr Bodén över gården till köket, där han upptäckte Ebba liggande livlös på rygg i sängen. Samtidigt hade han genom fönstret noterat att överkonstapel Stjärne stod ute på gatan i civila kläder. Portvakten hade släppt in Stjärne i köket och gemensamt försökte de väcka Ebba till liv igen.

När det misslyckades gick de bägge männen in till Bodéns varifrån de ringde till Johannes brandstation, som skickade en ambulansvagn. Brandmännen som kom till platsen möttes av Stjärne, som utan framgång hade utfört konstgjord andning på Ebba Hellgren.

Sabbatsbergs sjukhus

Stjärne följde med på färden till Sabbatsbergs sjukhus, allt medan återupplivningsförsöken fortsatte. Först på sjukhuset hade han berättat att han var polis. Det skedde när en av brandmännen frågade hur de skulle kunna få kontakt med Stjärne.

»Ja, det var just det jag tänkte. Jo, det är överkonstapel Stjärne i Klara« svarade han.

Polis i samtal med en ung kvinna i ett trapphus, tidigt 1920-tal.

Polis i samtal med en ung kvinna i ett trapphus, tidigt 1920-tal.

© Stockholms stadsmuseum
När dödsfallet rappor­terades till polisen strax före klockan fem på morgonen, inleddes omedelbart en undersökning.

När dödsfallet rapporterades till polisen strax före klockan fem på morgonen, inleddes omedelbart en undersökning. En kriminalkonstapel skickades till Banérgatan som förhörde portvaktsparet, i vars kök den döda kvinnan alltså hade påträffats. Polisen förhörde även den döda kvinnans syster, Elsa Hellgren, som bodde på Grevgatan i närheten.

Återvände till kasernen

Kriminalpolisen fick även tag i och förhörde en man som det var tänkt att Ebba Hellgren skulle ha träffat föregående kväll. Det rörde sig om volontären David Hedin vid Kungliga Positionsartilleriregementet. Han berättade att han hade mött Ebba på en bal på regementet under våren. De hade därefter träffats sporadiskt.

Föregående kväll hade Hedin, uppgav han, kommit till Banérgatan 2 vid åttatiden och träffat Ebba utanför porten. Hon hade då sagt till honom att hon hade fått förhinder. Artilleristen hade därefter lämnat henne, tjugo över åtta, och återvänt till sin kasern.

Polisens fotografi av fastigheten vid hörnet av Banérgatan

Polisens fotografi av fastigheten vid hörnet av Banérgatan och Strandvägen. Till vänster har Ebba Hellgrens bostad markerats med två kryss, och till höger makarna Bodéns bostad med ett kryss.

© Svea hovrätts arkiv i Riksarkivet

Det stod snart klart för polisen att överkonstapel Gustaf Stjärne vid Klarapolisen hade haft en närmare relation med Ebba Hellgren, och att han även hade varit på plats när ambulanspersonalen hade anlänt tidigt på morgonen.

Polisledningen beslöt därför att kalla honom till förhör i polishuset, efter att hans arbetspass var slut för dagen. Klockan sju på kvällen möttes Stjärne på kriminalavdelningen av dess chef, polisintendent Eric Hallgren, samt två erfarna mordutredare, kommissarierna Johan Svensson och Edvard Eriksson.

Träffade Ebba vid Jakobs kyrka

Gustaf Stjärne uppgav att han under föregående eftermiddag, vid halv fyra, hade träffat Ebba Hellgren vid Jakobs kyrka. Hon hade då berättat för honom att hon skulle träffa en volontär vid ett regemente och gå ut med honom samma kväll. Stjärne hade då bett henne – sade han till poliserna – att vara försiktig och inte låta denne man komma henne för nära.

Ebba Hellgren hade därpå lovat att möta Stjärne på Riddargatan klockan halv nio på kvällen. Han hade därefter lämnat henne, uppgav han, och begett sig till en lägenhet som han hade tillgång till. Den låg fyra trappor upp i hörnet av Jakobsgatan och Drottninggatan, och tillhörde ett litet sällskap där han, enligt egen uppgift, var överceremonimästare.

Annars bodde Stjärne med sin familj – hustru, tre döttrar och en son – på Fridhemsgatan 9 på Kungsholmen.

Karta

Ebba Hellgrens lägenhet låg på Östermalm, nära Djurgårdsbron. Överkonstapel Gustaf Stjärne bodde på Kungsholmen, men hade också tillgång till en lägenhet vid Jakobsgatan/Drottninggatan.

© Karta: Sandra Sohlman

Överkonstapel Stjärne fortsatte under förhöret sin berättelse, och skildrade hur han tidigt på kvällen hade ätit middag med sin familj på Kungsholmen, och därefter hade gått till Stockholms stadion och tittat på en fotbollsmatch.

Sedan hade han som avtalat träffat Ebba Hellgren klockan halv nio på Riddargatan. De hade efter det gått till Djurgårdsbrunns värdshus och superat tillsammans. Han hade följt henne till porten på Banérgatan 2 och lämnat henne strax efter klockan halv tolv på kvällen.

Promenerade till Drottninggatan

Därefter hade Stjärne, enligt vad han uppgav, promenerat till den lägenhet som han hade tillgång till på Jakobsgatan/Drottninggatan. När han kom fram dit hade han blivit vittne till ett uppträde i närheten, när en konstapel skulle gripa en berusad man. Han hade då erbjudit sin hjälp och följt konstapeln och den gripne mannen till fjärde polisdistriktets station på Mäster Samuelsgatan. Där hade han träffat konstapel John Emil Ohlin.

Ohlin hade, uppgav Stjärne, medföljt honom till lägenheten på Jakobsgatan/Drottninggatan och de hade druckit punsch till klockan två på natten.

Djurgårdsbrunns värdshus på ett vykort från 1930

Djurgårdsbrunns värdshus på ett vykort från 1930.

© Stockholms stadsmuseum

När Ohlin hade gått hem hade Stjärne »fått för sig« att han skulle gå och se efter att allting stod rätt till med fröken Ebba Hellgren. Hon hade verkat olycklig under kvällen, och kunde kanske tänkas skada sig själv.

Stjärne hade kommit fram till Hellgrens fönster vid halv tre på natten, eller kanske närmare tre, och då vid upprepade tillfällen gnuggat ett vått finger mot fönsterrutan. Det var det sätt som han i vanliga fall, berättade han, använde när han ville påkalla hennes uppmärksamhet. Men Hellgren hade inte reagerat. Efter ungefär en kvart hade han lämnat platsen och gått ner till en telefonkiosk vid Djurgårdsbron, varifrån han hade ringt till portvaktsparet Bodén.

»Mystiskt dödsfall på Östermalm«

När Stjärne hade återvänt hade portvakten öppnat åt honom och de hade försökt få liv i Ebba, ringt efter ambulans, varpå han hade åkt med till sjukhuset. Vid femtiden hade han återvänt till lägenheten på Jakobsgatan/Drottninggatan, och under dagen tjänstgjort som vanligt i Klara.

Gustaf Stjärne fick efter det första förhöret kvarstanna i polishuset. Dagen därpå publicerades de första tidningsartiklarna om dödsfallet på Östermalm. Med tiden skulle det bli flera hundra artiklar om Gustaf Stjärne och hans roll i fallet. Men detta kunde ingen veta fredagen den 6 augusti 1920.

Svenska Dagbladets förde in nyheten på sidan sex med rubriken »Mystiskt dödsfall på Östermalm«. Tidningen kunde berätta att en okänd man under föregående natt per telefon hade meddelat ett portvaktspar att en kvinna låg livlös i deras kök. Enligt artikeln arbetade kriminalpolisen utifrån hypotesen att den unga kvinnan hade dött av hjärtslag, eller hade tagit sitt eget liv. Man avvaktade resultatet av obduktionen.

Gruppbild av konstaplar vid Stockholmspolisen.

Gruppbild av konstaplar vid Stockholmspolisen. Gustaf Stjärne finns inte med på fotot.

© Polismyndigheten i Region Stockholm

Redan nästa dag, på lördagen, kunde samma tidning skruva upp spänningen rejält med följande (långa) rubrik: »Dödsfallet på Östermalm ännu i dunkel. Obduktionen konstaterar lindrigt våld. Polisman i befälsställning anhållen.«

Och polismannen var alltså överkonstapel Stjärne. Från och med nu skulle han stå i centrum för polisens och allmänhetens intresse. Utredarna kunde tämligen omedelbart avfärda volontären David Hedin som misstänkt, och klockan åtta på kvällen den 10 augusti beslutades det att Stjärne skulle häktas för mord.

Gustaf Stjärne uppgav att han under före­gående eftermiddag, vid halv fyra, hade träffat Ebba Hellgren vid Jakobs kyrka.

Ett pressmeddelande skickades ut från polishuset: »Polisöverkonstapel Gustaf Stjärne har denna dag av mig häktats såsom misstänkt för mord på Ebba Hellgren. Stjärne har vid förhören med honom förnekat vad som lägges honom till last. Häktningsåtgärden grundar sig på den bevisning som i saken kunnat uppspanas, samt på åtskilliga under förhören med Stjärne mot honom framkomna omständigheter. Av hänsyn till den fortsatta utredningen kan ytterligare upplysningar i saken icke för närvarande offentliggöras. Eric Hallgren.«

Katastrofen var ett faktum

Dagen därpå publicerades polischefens meddelande och ett fotografi föreställande Gustaf Stjärne i flera stora tidningar. Stjärne var född 1874 och anställd inom polisen sedan 1896. Han hade varit detektivkonstapel vid kriminalavdelningen från 1907 till 1911 och därefter överkonstapel i Klaradistriktet. Därutöver satt han i styrelsen för Stockholms polisbefälssällskap, och hade kommunala förtroendeuppdrag på Kungsholmen.

För den misstänkte var katastrofen nu ett faktum. Mordanklagelserna hotade såväl hans familj som karriär. Och det skulle bli värre ...

Brev från »Olycklig kvinna« till kriminalpolisen från 8 augusti 1920.

Brev från »Olycklig kvinna« till kriminalpolisen från 8 augusti 1920.

© Svea hovrätts arkiv i Riksarkivet

I den förundersökning som offentliggjordes av polisen den 4 september tecknades en mörk bild av Gustaf Stjärne och hans förhållande till ett flertal olika kvinnor, under de närmast föregående åren. En flicka hade han träffat första gången när hon bara var tio år gammal och sju år senare hade han gjort henne gravid. Hon hade senare själv berättat att Stjärne hade hjälpt henne att få missfall den gången.

Stort antal brev

Polisen fick under denna tid ta emot ett stort antal brev från allmänheten med uppgifter om överkonstapel Stjärne i Klara. Ett av dessa brev tog polischefen med i sin första rapport, och det publicerades även i tidningarna:

»Till kriminalpolisen. Då jag sett genom tidningarna att Stjärne äntligen blivit misstänkt i denna svåra affär, vill jag endast meddela att han har under en följd av år missbrukat sin ställning som polisman och de flickor som lida och lidit genom den press han utövat på dem han fått i sina klor äro otaliga. Nagelfar den mannens göranden och låtanden, och ni skola erfara himmelskriande saker. Tecknar en person som i åratal varit i klorna på honom för en liten förseelse mot lagen, och vars vetskap han använt på ett gement uselt sätt till förmån för sina lustar. Olycklig kvinna.«

Polismän i arbete

Polismän i arbete. Vid skrivbordet sitter detektivöverkonstapel Carl August Chroona, föreståndare för Stockholmspolisens signalementskontor. Odaterat foto.

© Polismyndigheten i Region Stockholm

I Ebba Hellgrens bostad i köket på Banérgatan 2 hittade polisen tio brev från Gustaf Stjärne där han bedyrade Ebba sin kärlek. Man gjorde även husrannsakan i Stjärnes lägenhet på Jakobsgatan 21 och fann där brev till honom från Ebba Hellgren, samt ett större antal pornografiska fotografier. Bland hans tillhörigheter fanns också en anteckningsbok med uppgifter om 43 kvinnor som han hade haft kontakt med.

Pornografiska bilder

Huvuddelen av de pornografiska bilderna var enligt Stjärne själv inköpta i en cigarrbod på Klara Norra Kyrkogata 12. Det framkom också under utredningen att han, efter mötet med Ebba vid Jakobs kyrka på eftermiddagen den 4 augusti, hade träffat en annan kvinna. Henne hade han tagit med sig från gatan, upp i lägenheten som han hade tillgång till, och där haft sex med henne.

Efter detta möte hade Stjärne återvänt till sin familj och den väntande middagen på Fridhemsgatan på Kungsholmen. Sedan följde en fotbollsmatch på Stadion, och kvällsmötet med Ebba Hellgren.

Brev

»Älskade EBBA! Giv mig på något sätt svar på mina frågor.« Så inleds ett av breven från Gustaf Stjärne till Ebba Hellgren. Det är daterat 10 maj 1920.

© Svea hovrätts arkiv i Riksarkivet

När rättegången inleddes i Stockholm den 9 september 1920 vid rådhusrättens sjunde avdelning, var rådman Anshelm Nordlöf domare, Carl Gustaf Lidberg åklagare och Johan Adolf Hultman försvarsadvokat för Stjärne.

Gustaf Stjärnes lögner

Domaren påpekade redan under den första rättegångsdagen, vid flera tillfällen, att Gustaf Stjärne ljög. Under fortsättningen av processen skulle detta komma att upprepas. Om och om igen framkom detaljer i Stjärnes framställning som domaren hävdade var lögner. Bland annat uppehöll man sig länge vid renhållningsarbetaren Jöns Peter Lindbloms uppgifter. Hans vittnesmål talade emot att Stjärne under femton minuters tid, strax före och efter klockan tre på natten, skulle ha stått på gatan och knackat på (eller gnuggat sitt finger mot) Ebba Hellgrens fönster.

Åklagaren hävdade att Stjärne måste ha varit inne hos henne när Lindblom passerade utanför fönstret, och han kunde bland annat peka på det faktum att överkonstapeln då hade glömt kvar sin käpp i rummet.

Materialet om fallet finns i arkiven

Polisutredningen och rättegångsprotokollen som berättar om Ebba Hellgren och Gustaf Stjärne finns bevarade i Stockholms stadsarkiv och i Riksarkivet. I Stadsarkivet har de bevarats i arkivet efter rådhusrättens sjunde avdelning. Många av bilagorna till utredningen flyttades sommaren 1921 över till Svea hovrätt och de finns idag i Riksarkivet, bland besvärsakter rörande kriminella mål. Kvar i polishuset på Kungsholmen finns signalementsfotografiet på Gustaf Stjärne från augusti 1920. Observera: Stavningen av Stjärnes namn varierar i olika handlingar, men han själv verkar ha föredragit Stjärne, så det används genomgående i denna artikel.

Gustaf Stjärne bedyrade hela tiden sin oskuld. Medan han hölls i häkte ägnade han sig oförtrutet åt att skriva långa inlagor till polischefen, där han hävdade just det – att han var oskyldig. Och utan en fastställd dödsorsak kunde rätten inte fälla honom för mord.

Under hela våren 1921 fortsatte de medicinska analyserna av Ebba Hellgrens kvarlevor, och av de spår som fanns i sängen i köket där hon dog. Och fram på sommaren kom Kungliga Medicinalstyrelsen fram till att hon hade avlidit på grund av ett onaturligt tryck kring halsen. Det var skador som, menade man, hon inte hade kunnat tillfoga sig på egen hand.

Bevisen räckte inte

Samtidigt fastställde polisutredningen att den enda person som hade varit tillsammans med Ebba Hellgren under de timmar när hon fick de fatala skadorna var överkonstapel Gustaf Stjärne.
Men detta räckte inte för en fällande dom. Rätten godkände varken den rättsmedicinska undersökningen eller polisutredningen. Det fanns, ansåg rätten, fortfarande skäl att tvivla på de resultat som hade erhållits. Vid rådhusrättens sammanträde den 21 juli 1921 friades Gustaf Stjärne från anklagelserna.

Åklagaren Carl Gustaf Lidberg, tidigare chef vid kriminalavdelningen och med nära kännedom om Stjärnes personliga förhållanden, accepterade dock inte rådhusrättens beslut och överklagade omedelbart domen till Svea hovrätt.

Processen fortsatte under hösten. Den 7 oktober 1921 meddelade hovrätten att rådhusrättens beslut inte skulle ändras. Lidberg överklagade även detta beslut, men justitiekanslern valde att inte fullfölja åklagarens talan och Stjärne var därmed fri från ansvar för Ebba Hellgrens död.

Försökte återfå sin anställning

Gustaf Stjärne försökte efter domen att återfå sin anställning hos polisen, men avvisades av ledningen. Han krävde också att polisen skulle återlämna den privata Browningpistol som han ägde, och som hade beslagtagits under processen. Stjärne ville även ha tillbaka boken där han hade antecknat sina kvinnliga bekanta. En penningersättning utbetalades för pistolen, och boken återlämnades.

Gustaf Stjärne blev efter frikännandet köpman, och 1924 bytte han sitt efternamn. Han bodde kvar på Kungsholmen och dog 90 år gammal, i december 1964.

Mats Hayen är historiker, författare och forskningsledare vid Stockholms stadsarkiv.

Publicerad i Populär Historia 6/2021