Onsdagen den 4 mars 1801 vaknade John Adams mycket tidigt i Vita huset. Klockan var inte mer än fyra när han gav sig av hemåt, till sin farm utanför Boston. Det var ännu åtta timmar tills hans efterträdare, Thomas Jefferson, skulle svära eden som USA:s tredje president.

Den då 66-årige Adams var den förste USA-presidenten som förlorade ett val. George Washington hade dragit sig tillbaka av egen vilja fyra år tidigare, och därefter var det också underförstått att den nya republikens ledare inte skulle sitta vid makten i mer än två mandatperioder.

Adams smet i gryningen

Adams nattliga sorti från Washington – som just blivit USA:s huvudstad – var knappast elegant. Det sågs inte som särskilt gentlemannamässigt att smita iväg före gryningen utan att övervara ceremonin där USA:s nye president skulle installeras.

Men John Adams färd norrut hade ändå ett viktigt historiskt symbolvärde. Han hade accepterat valutgången. USA var ingen monarki. Det fredliga överlämnandet av makten till valets vinnare var (och är) ett av demokratins fundament.

Trump svors in som 45:e president

När Donald Trump fredagen 20 januari 2017 svor eden som USA:s 45:e president fanns Barack Obama på plats vid ceremonin. Sedan 1801 har det bara hänt vid några enstaka tillfällen att den avgående presidenten varit frånvarande. Det har blivit en del av en demokratisk tradition att företrädaren är med som vittne när maktskiftet äger rum och den nya presidenten installeras på Inauguration Day. Trump lär knappast finnas på plats när Joe Biden svärs in som USA:s 46:e president.

Nyvald Trump

Donald Trump håller sitt segertal den 9 november 2016. Till vänster ses vicepresident Mike Pence.

© CNN/Imago/IBL Bildbyrå

Nya traditioner med tiden

Konstitutionen anger inget annat än att en president måste sväras in i samband med maktöverlämningen. Men med tiden har ett antal traditioner upprättats.

Det är sedan länge regel att det är ordföranden i USA:s högsta domstol som svär in den nye presidenten. Förr skedde det först den 4 mars – ungefär fyra månader efter valdagen – men sedan Franklin D Roosevelt svors in för sin andra mandat-period 1937 har installationsdagen hållits den 20 januari (måndagen den 21 januari om den 20:e är en söndag).

Folk tar ledigt för att bevittna ceremonin

Ceremonin äger rum även när en president blivit omvald till en andra mandatperiod. Merparten av alla federalt anställda i Washington har ledigt från jobbet och en stor folkmassa finns på plats i parken The Mall nedanför kongressbyggnaden där presidenteden administreras.

År 1981, när Ronald Reagan tog över som president, flyttades ceremonin från kongressens östra sida till den västra, just för att det skulle bli möjligt att härbärgera en större publik. Ceremonin följs av en parad utför Pennsylvania Avenue fram till Vita huset där presidenten intar sin plats som åskådare.

Carters promenad förskräckte vakterna

Installationen ger också presidenten en möjlighet till politisk markering. När Jimmy Carter tillträdde 1977 valde han, till säkerhetsvakternas förskräckelse, att promenera hela vägen från kongressen till Vita huset, brett leende och med hustrun Rosalynn vid sin sida. USA hade då nyligen genomlidit Watergateaffären – den stora korruptionsskandal som tvingat president Richard Nixon att avgå 1974 – och Jimmy Carter ville uppvisa ödmjukhet som en folkets tjänare.

Ölburkar slängdes mot Nixon

Richard Nixon fick ett mer brutalt bemötande efter installationen 1969. Nära Vita huset slängde -ilskna demonstranter stenar och ölburkar mot hans limousin. Detta var när Vietnamkriget splittrade USA och protesterna kunde bli våldsamma.

Ett halvsekel senare, när Joe Biden har valts till president, är det i ett djupt polariserat USA, vilket lär prägla även Inauguration Day 2021.
(Texten är uppdaterad 14 januari 2021)