Ronald Reagan – omvärderad president

Som USA:s president tvekade Ronald Reagan aldrig att använda okonventionella metoder. Hans fiende var framförallt kommunismen. 1982 gav han order om att sovjetiska spioner skulle tillåtas stjäla ett ”fixat” dataprogram som, när det började användas i den sovjetiska oljeindustrin, orsakade en gigantisk gasexplosion.

Händelsen var typisk för Reagan, som hade en fäbless för det dramatiska. Hans tid som Hollywoodskådespelare hade satt sina spår. I sin ungdom stödde han demokraterna, men blev med åren allt mer konservativ. 1962 gick han med i det republikanska partiet. Ett par år senare valdes han till guvernör i Kalifornien. Redan då hade han siktet inställt på Vita huset.

Under sin tid i Hollywood spelade Reagan in en rad så kallade B-filmer – 1939, efter två år i branschen, hade han medverkat i nitton stycken. Den han själv gillade bäst var Kings Row från 1942.

Reagan gav sig in i den nationella politiken under en turbulent tid. Watergateskandalen, som tvingat Richard Nixon att avgå som president 1974, hade försvagat tilltron till det politiska systemet. Tillsammans med stora oljeprisökningar hade Vietnamkriget försatt den amerikanska statsbudgeten i kraftig obalans. Under Jimmy Carters presidentskap 1976–80 framstod USA för många som defensivt i det kalla kriget mot Sovjetunionen.

De tuffa tiderna gjorde att Ronald Reagans budskap om sänkta skatter och hårda tag mot kommunismen gick hem. I november 1980 vann han en jordskredsseger över Carter.

Efter bara två månader som president utsattes Reagan för ett mordförsök, vilket ytterligare ökade hans popularitet. Kongressen röstade för ett stimulanspaket som de tidigare varit tveksamma inför. Lagom till valet 1984 hade arbetslösheten och inflationen sjunkit och tillväxten ökat. Reagan vann på nytt och kunde på allvar börja bekämpa kommunismen.

Redan under sin första presidentperiod hade han bedrivit en tuff utrikespolitik. Vid sidan av en kraftig militär upprustning gav han bland annat stöd till antikommunistiska gerillor i tredje världen. Han kallade Sovjetunionen för ett ”ondskans imperium” och beordrade forskning kring ett rymdbaserat missilförsvar – SDI eller ”Stjärnornas krig” – för att skydda USA mot sovjetiska kärnvapen.

Många anklagade Reagan för att vara krigshetsare. Att han var hemlighetsfull som person och sällan avslöjade sina egentliga mål bidrog till att många missbedömde hans avsikter. Hans skådespelarbakgrund gjorde det dessutom lätt att utmåla honom som oseriös. Men scenvanan hjälpte honom samtidigt i politikerrollen.

Reagans mål var heller inte att starta krig, utan att genom kapprustningen försvaga den sovjetiska ekonomin tillräckligt för att tvinga Sovjet till samtal om fullständig kärnvapennedrustning. Efter att Michail Gorbatjov blivit Sovjetunionens ledare 1985 lyckades Reagan också ordna en rad toppmöten som ledde fram ett stort nedrustningsavtal och kraftigt förbättrade stormaktsrelationer. Det kalla kriget, som pågått sedan 1940-talet, tog slut.

Många har anklagat Ronald Reagan för att ha varit en farlig och ansvarslös politiker. På senare år har dock flera historiker omvärderat honom. I takt med att tidigare hemligstämplat material blivit offentligt har Reagans insatser bakom kulisserna framträtt tydligare. De flesta anser numera att hans utrikespolitik direkt bidrog till både kalla krigets slut och kommunismens fall 1989–91. Ronald Reagan räknas som en av USA:s viktigare presidenter.

Publicerad i Populär Historia 1/2011