Rosa Luxemburg – en globalist långt före sin tid

Den österrikiske arbetarledaren Viktor Adler kallade henne för ett giftigt luder. Stalin kallade henne för en rotlös kosmopolit och fiende till bolsjevismen. Studenter i Köln på 1960-talet döpte om sitt universitet efter henne. Demonstrationerna i Tyskland till hennes minne växer. Hon väcker fortfarande starka känslor.

Rosa Luxemburg föddes 1871 i Polen, föräldrarna var liberala judar. Hon var låghalt efter en barnsjukdom och kände sig tredubbelt förtryckt: som flicka, judinna och handikappad. Hon sökte idéer som sprängde gränser mellan nationer och raser och fann dem i ett litet polskt socialistparti som var så extremt antinationalistiskt att det motsatte sig polsk självständighet.

Hon flyttade till Tyskland, anslöt sig till socialdemokratins vänsterflygel och fick så småningom arbete som lärare i nationalekonomi på partiskolan. Hon angrep Bernsteins revisionism och en partiledning som i takt med framgångar i riksdagsval blivit mildare i kritiken av den reaktionära kejserliga politiken.

Ställde sig på den revolutionära sidan

När de ryska socialdemokraterna delades i bolsjeviker och mensjeviker 1903 stod Rosa Luxemburg på Lenins sida när det gällde synen på revisionismen och behovet av en revolutionär arbetarrörelse. Men hon angrep samtidigt Lenins demokratisyn. Hon ogillade hans partiuppfattning, hans ”själlösa armé” och hans ”jakobinska” krav på lydnad gentemot majoritetsbesluten. Hon skrev att de ”revolutionära felstegen är oändligt mycket mer fruktbara än den allra bästa centralkommitté”.

I ett stort arbete 1913 – Die Akkumulation des Kapitals – gav hon sig på självaste Marx. Hans analys av kapitalismen har, skrev hon, en väsentlig lucka. Den utgår i grunden ifrån en i sig själv sluten europeisk och amerikansk kapitalism, som växer, centraliseras och går under i kraft av sina egna utvecklingslagar.

Men kapitalismen kan överleva så länge den har en icke-kapitalistisk omvärld där den kan investera sitt överskottskapital i billigare arbetskraft och råvaror. Kapitalismens undergång kan därför inte komma förrän den är global. Socialism i ett land är omöjlig.

Rasade mot preusseriet

Kriget närmade sig, överallt blev den nationalistiska propagandan starkare. Rosa riktade rasande attacker mot preusseriet och uppmanade offentligt tyska arbetare att vägra ta till vapen. Hon gick också till öppet angrepp mot den socialdemokratiska riksdagsgruppen, som röstat för krigskrediter. Hon skrev bittert i en tidning att riksdagsgruppen gjort om Internationalens paroll till: ”Proletärer i alla länder förenen er i fredstid och skär halsen av varandra under kriget.”

Spartakus med Karl Liebknecht

Hon hade trott att arbetarklassen skulle göra motstånd. Men hon hade tagit gruvligt fel. Nästan hela tyska folket drevs med av krigshysterin. Hon var nära att begå självmord. Tillsammans med Karl Liebknecht bildade hon partifraktionen Spartakus. Hon arresterades och tvangs uppleva den ryska oktoberrevolutionen bakom fängelsemurar.

Hon hälsade nyheten med glädje, men hon var ändå kluven. Hon blev förfärad när hon hörde att bolsjevikerna upplöst folkförsamlingen och om den bolsjevikiska terrorn mot dem som vägrade underordna sig. Hösten 1918 författade hon sin mest omstridda text – Ryska revolutionen. Där skrev hon bland annat så här:

Tysklands kommunistiska parti

På hösten 1918 gjorde arbetarna revolt i flera tyska städer. Rosa släpptes ur fängelset. Vid nyåret 1918/19 var hon med om grundandet av Tysklands kommunistiska parti. Hon talade för att inte försöka störta regeringen och för att partiet skulle ställa upp i valet.

Arbetarna och särskilt kvinnorna, som nu också skulle få rösta, skulle inte förstå varför partiet vägrade ställa upp. Men majoriteten på kongressen var emot valdeltagande, den ville ta hela makten, som i Ryssland.

Rosa Luxemburg mördades 1919

Ett par dagar in på det nya året arresterades hon igen. Hon hann stoppa Goethes Faust i handväskan. I motsats till Faust hade hon vägrat att sälja sig till djävulen. Hon och Karl Liebknecht misshandlades, sköts och kastades i kanalen. Fyra dagar senare vann socialdemokraterna en massiv valseger, trots att kommunisterna anklagade dem för att ligga bakom morden.

De östeuropeiska kommunistpartierna skrev in i sina läroböcker att Rosa Luxemburg visserligen var en stor revolutionär, men att det var Lenin som hade rätt och hon som hade fel i den ”nationella” frågan och om att bygga socialismen i ett land. Berlinmurens fall, Sovjetunionens sammanbrott och Kinas utveckling nu bekräftar snarare att det var tvärtom.

Publicerad i Populär Historia 7/2001