Harpsund – Statsministerns smultronställe

”Regeringen har i helgen sammanträtt på Harpsund … ” ”Från Harpsund meddelar statsministern att … ” ”De nordiska statsministrarna beslutade i dag vid sitt möte på Harpsund …”

För många svenskar har Harpsund blivit ett begrepp, en sorts symbol för det politiska Sverige. Men Harpsund är också en geografisk plats: en vitmålad gård med flyglar vackert belägen vid en sörmländsk sjö, drygt tolv mil väster om Stockholm. I mer än ett halvt sekel har gården fungerat som tillflykt för Sveriges statsministrar.

Harpsund hade dock ett liv även före statsministerepoken. I testamentet efter den 1952 avlidne korkfabrikören Carl August Wicander framkom det att han donerade gården till svenska staten ”att användas som hedersbostad för Sveriges vid varje tid fungerande Statsminister”. Förebilden var de brittiska premiärministrarnas lantresidens Chequers.

Harpsund nämns redan 1380

Wicander var den siste private ägaren i en gårdshistoria som sträcker sig långt tillbaka. Det äldsta bevarade belägget för Harpsunds existens är från hösten 1380, då Jon Skräddare i närbelägna Flen gjorde en markaffär i Harpsund med Bo Jonsson Grip, landets rikaste man.

Harpsund ägdes sedan av en lång rad adliga familjer, bland dem ätten Stålarm. Axel Stålarm, president i Göta hovrätt och landshövding, ärvde egendomen i mitten av 1600-talet. Han passade på att ändra namnet till Axelsberg, efter sig själv. Dessutom lät han flytta gården ett stycke, till dess nuvarande plats vid Harpsundsviken.

Från 1784 och drygt hundra år framåt ägdes Axelsberg av släkten Sparre af Rossvik. År 1902 köpte Carl August Wicanders far, Hjalmar Wicander, egendomen. Han återtog det ursprungliga namnet Harpsund. Gamla herrgården revs och en ny huvudbyggnad i klassicistisk stil i två våningar stod färdig 1914.

Donationen av Harpsund – med jord, skog och inventarier – blev alltså känd när Carl August Wicanders testamente öppnades i januari 1953. Men det hördes inga ovationer från kanslihuset i Stockholm. Socialdemokraten Tage Erlander våndades över gåvan: en herrgård donerad av en företrädare för det privata näringslivet … Den 29 augusti samma år noterade han i sin dagbok att ”det blir nog ur många synpunkter komplicerat med detta förbannade Harpsund”.

Vitamininjektion för Erlander

Men när väl gåvan accepterats och tvivlen undanröjts gjorde sig Erlander snabbt hemmastadd på den sörmländska gården. Redan i september anförtrodde han dagboken att han upplevt en vederkvickande söndag på Harpsund, och ”kanske blir det inte så heltokigt till slut i alla fall”.

Många i Erlanders närhet har vittnat om att Harpsund blev en vitamininjektion för honom. Anläggningen inbjöd också till stilfullt umgänge. På den officiella invigningslunchen var kung Gustaf VI Adolf gäst, och snart dök grannen prins Wilhelm upp från slottet Stenhammar.

Den kavalkad av känt folk som skulle följa var inte mindre imponerande; presidenter och premiärministrar från världens alla hörn. Fotografiet av sovjetledaren Chrusjtjov med Erlander i Harpsundsekan 1964 har gått till historien.

En person som mer anonymt besökte Harpsund i början av 1960-talet var den blivande statsministern Göran Persson.

Han var då en kille på tröskeln till tonåren från en Vingåkersfamilj som just fått råd att skaffa bil. Bilturen tog en timme och förhoppningen var att få se Tage Erlander, landsfadern. Göran Persson har berättat att man smög längs häcken för att kanske, kanske få en skymt av statsministern. De ville inte tränga sig på. ”En av de första saker jag gjorde när jag var nyvald statsminister var att ta hit mina föräldrar”, har Persson berättat.

Statligt byggnadsminne

Sedan drygt tio år är Harpsunds huvudbyggnad och en del andra anläggningar på Harpsund klassade som statligt byggnadsminne. Det betyder bland annat att husen ska underhållas och bevaras för framtiden. De får inte rivas eller flyttas, och exteriörerna får inte ändras. I uppdraget för Statens fastighetsverk, som sköter förvaltningen, ingår att se till att Sveriges statsminister erbjuds en modern komfort och en bra miljö för rekreation och politiskt arbete.

Publicerad i Populär Historia 5/2009

Fakta: Statsministrar på Harpsund

Hittills (2009) har åtta svenska statsministrar kunnat njuta av lugnet på Harpsund. Utöver de kända besöken från utlandet har också många viktiga, mer eller mindre informella, inrikespolitiska möten hållits här.

»Sveriges längsta statsminister» Tage Erlander (regeringschef 1946–69) lärde sig snabbt att uppskatta herrgårdslivet. »Harpsundsweekenden gör underverk», konstaterade han. Det var Erlander som sjösatte den första Harpsundsekan på hösten 1953. Under 1960-talet blev också »Harpsundsdemokrati» namnet på förtroliga samtal mellan politiker och företrädare för näringslivet. De kunde utmynna i inofficiella överenskommelser som inte uppskattades av alla.

Erlanders efterträdare Olof Palme (1969–76, 1982–86) var mer skeptisk till lantlivet i Sörmland, han föredrog Fårö. »Det var inget hem, utan det var som ett gästhus... Det fanns inget man kunde investera känslor i», har Palme sagt om Harpsund.

Centerledaren Thorbjörn Fälldin (1976–78, 1979–82) hade ett mer naturligt intresse för den bördiga jordbruksbygden. För honom var Harpsund inte minst en imponerande bondgård: »Jag gick ofta i ladugården och läste på tavlorna och kunde konstatera vilken fin djurbesättning man hade.»

Fälldins mittenpolitiska kollega som statsminister på 1970-talet, Ola Ullsten (1978–79), hann inte utnyttja Harpsund i någon större utsträckning. Men Ullsten lär ha uppskattat herrgårdens möjligheter till avspända samtal bortom huvudstadens mediebevakning. Detsamma gäller Carl Bildt (1991–94). Bildt ska dock under sin tid som Harpsunds herre ha vägrat att ro den berömda ekan.

Ingvar Carlsson (1986–91, 1994–96) tvekade emellertid inte att ta efter läromästaren Erlander. Han rodde gärna runt i sjön med sina prominenta besökare.

Ingen statsminister har dock älskat Harpsund lika mycket som sörmlänningen Göran Persson (1996-2006). »Jag tror inte att jag har tagit något stort politiskt beslut som jag inte först förberett genom överläggningar här ute på Harpsund», har han sagt. Här gifte han sig med Anitra Steen 2005 och här släppte han in TV-journalisten Erik Fichtelius, vilket gav alla som såg intervju­serien »Ordförande Persson» glimtar av livet på korkfabrikörens gåva till staten.

När tyska förbundskanslern Angela Merkel gästade Fredrik Reinfeldt på Harpsund i augusti 2008 rodde den flytvästförsedde statsministern med koncentrerad min omkring i sjön inför inbjudna fotografer.

Publicerad i Populär Historia 5/2009