Asylen — var, när och hur uppstod den?

Asyl — var, när och hur uppstod det? Här förklarar experten hur asylrätten är en fundamental princip. Vill du också ha svar på din historiska fråga? Mejla oss på: red@popularhistoria.se

Polska flyktingar anländer till Nya Zeeland 1944.

© Archives New Zealand

Läsarfråga

Var, när och hur uppstod fenomenet med asyl, alltså att människor på flykt kan få en fristad i ett annat land?

Svar

Sedan urminnes tider har människor flyttat för att få ett bättre liv, bedriva handel eller helt enkelt överleva. Lika länge som folk har flytt för sina liv har asylen funnits, det vill säga att flyktingar har beretts en fristad.

Orsakerna till fristäderna var från början praktiska. De ständiga släktfejderna under medeltiden med blodshämnd, dråp och våld, hade blivit ett hinder för offentliga sammankomster. Därför gjordes överenskommelser om »allmän frid« på vissa platser och under en begränsad tid. På så vis kunde religiösa fester, marknader eller tingsmöten genomföras. Den som tog sig till de fredade platserna åtnjöt tillfälligt ett skydd.

Begreppet asyl är ett låneord från grekiskan och betyder okränkbar. I antikens Grekland innebar asyl att immunitet åtnjöts i templen av den som placerade en olivkvist med vit ylletråd på altaret. Men asylen var villkorad. Om det förelåg brottsmisstankar innebar templens gudomliga auktoritet om att den mänskliga straffrätten sattes på paus under en period. På detta vis utvecklades ett samspel mellan tempelasylen och straffrätten.

I Romarriket kom tempelasylen att fungera som en ventil vid bristande lagtillämpning, och för att skydda slavar och andra som måste hålla sig undan vid fara för sina liv. Under upplysningstiden förändrades innebörden av asylen, så att dess främsta målgrupp nu blev personer som flydde undan förföljelse. Förutom livet skulle nu även tankefriheten skyddas.

Förutom livet skulle nu även tankefriheten skyddas.

FÅ POPULÄR HISTORIAS NYHETSBREV – VARJE VECKA!

Rätten till en fristad blev ett viktigare ansvar för staterna. I den franska konstitutionen från 1793 skrevs till exempel in att »Frankrike ger asyl till utlänningar som förvisats från sitt hemland för frihetens sak. Han [Frankrike] vägrar det till tyrannerna«. Politiska flyktingars rätt till asyl blev nu också allt mer beroende av staternas hävdande av makt gentemot andra stater. Insatser för skydd av politiska flyktingar var dock begränsade fram till 1900-talet.

Efter andra världskriget, när den universella rättigheten att söka asyl skulle skrivas in i FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter, uppstod ett dilemma för kolonialstaterna. De ville nämligen både hävda rättighetens universella karaktär och samtidigt utestänga människor i kolonierna från att åtnjuta rättigheten.

Få har tillgång till asyl

De förhandlingar som ledde fram till flyktingkonventionen år 1951 ska tolkas i detta ljus, liksom den snäva definitionen av vem som är flykting idag. Flyktingkonventionen exkluderar fortfarande människor som flyr på grund av massiva förnekanden av sociala och ekonomiska rättigheter. Kolonialtidens förtryck sätter således spår i den samtida asylpolitiken genom att endast ett litet antal flyktingar i världen har tillgång till asyl.

Samtidigt är asylrätten konstituerande för att en stat ska anses vara legitim och för internationella relationer. Det omfattande erkännandet av asyl i konstitutioner över hela världen talar om värdet av att människor på flykt har rätt till asyl. Det är en bärande princip för att existera som stat.

Asylrätten är och förblir en fundamental beståndsdel av mänsklighetens rättsordningar.

Anna Lundberg
Professor i välfärdsrätt vid Linköpings universitet, gästprofessor i rättssociologi vid Lunds universitet och forskningsledare för asylkommissionen.

Publicerad i Populär Historia 11/2021