Fokus på furstarnas fötter

När Karl X Gustav klädde sig för fest valde han gärna ett par skor med höga röda klackar, prydda av rosor i guld- och silverspets. För att göra lite extra intryck ”fransöskade” han, det vill säga gick med lite utåtriktade fötter i en konstlad, sirlig gång, som lärdes ut av tidens dansmästare. Röda klackar utstrålade makt och den märkliga gångstilen visade att Karl Gustav hade koll på vad som var modernt vid det franska hovet.

14 mars 2007 av Anna Larsdotter

Att kläderna gjorde mannen visste man under det modemedvetna 1600-talet, då svenska aristokrater på allvar fick smak för lyx och prål. Och här utgjorde skorna en viktig del. Nu visar Livrustkammaren – som ständigt hittar nya sätt att lyfta fram sin rika samling av kungliga tillhörigheter – upp sin kollektion av furstliga fotbeklädnader. Äldst är en tatarstövel från 1500-talet, sannolikt en gåva från khanen på Krim till Johan III. Bland de yngsta är två par prinsstövlar som tillhört den nuvarande kungen.

Klacken kom till Sverige under tidigt 1600-tal, förmodligen med de toppmo­derna ryttarstövlarna, manlighetens attri­but nummer ett. Innan dess hade skorna varit platta, och oftast lika för män och kvinnor.

Stormaktstidens fältherrar skulle ha kragstövlar med rött foder och insydda styvnader av valfiskben; som till exempel Karl XI:s, i svärtat nötläder med tillhörande sporrar. Hans son, den blivande Karl XII, fick kliva i sitt första par redan som fyraåring.

I Livrustkammaren finns sex par kröningsskor, berättar AnneMarie Dahlberg, som tillsammans med Rebecka Enhörning producerat utställningen. När det gäller kröningsutrustningen sparades inga pengar – tvärtom var kröningen tillfället framför andra att framhålla kungens makt och härlighet. Adolf Fredriks stövlar och Lovisa Ulrikas skor från kröningen 1751 är de äldsta som finns bevarade i Livrustkammaren; kungens är gjorda i silverbrokad, drottningens har svängd pompadourklack.

Faiblessen för brokad höll i sig ett tag; först Karl XIII valde 1809 sammet när han tog över tronen efter den avsatte Gustav IV Adolf, medan Karl XV femtio år senare fastnade för ett par svarta lackstövletter.

Sofia, gift med Oscar II och drottning från 1872 till 1907, gillade kängor, något som blev populärt under 1800-talets andra hälft. Kängan ansågs sensuell när den skymtade fram under en lång, svepande kjol. Vita bars på bal och svarta på promenad. Det allra senaste var dock lila, en färg som tidigare var både dyrbar och svår att framställa, men där man nu hittat billigare tillverkningsmetoder.

Under 1900-talet blev männens skor diskretare – snörskon passade såväl kungligheter som politiska makthavare och gick i linje med det nya kostymmodet. Klackarna blev en kvinnlig angelägenhet, inte minst under 1950-talet, då spetsiga pumps med stilettklack gav såväl postkassörskor som prinsessor en ny, höftvickande gång – och broskbildningar på stortån.

Anna Larsdotter

Publicerad i Populär Historia 2/2007

Kanske är du intresserad av...

Läs också