En idé stiger till väders
I början av 1780-talet drabbades Frankrike av en veritabel ballongfeber. Ballongmotiv dök upp i nya modeplagg och i frisyrer, eller som dekoration på möbler, klockor etc. Enorma mängder porslin dekorerades med motiv från ballongfärder, och det har senare sagts att hysterin överträffade Bastiljens stormning och nedrivning.
Detta stora och folkliga engagemang fick sin början i november 1782 då Joseph Montgolfier noterade att rök stiger. Enligt biografierna skulle han ha funderat över metoder för att angripa britterna i Gibraltar och då fått idén att fånga rök i en säck och stiga till väders med den. Vidare skulle han omgående ha improviserat en liten ballong som steg till väders i hans rum.
Han skrev omedelbart till sin mer praktiska bror Etienne. I brevet står: ”Samla så snabbt du kan ihop ett lager av väv och rep och du kommer med säkerhet att se den mest oerhörda saken i världen.”
Flera småskaliga försök följde inom kort vid deras hem i Annonay nära Lyon. Redan i december 1782 höjde sig en 20 kubikmeter stor ballong till ungefär 300 meters höjd. Att en så liten ballong nådde så högt berodde utan att tveka på brödernas hantverksskicklighet i sin civila yrkeshantering som papperstillverkare. Å andra sidan var deras vetenskapliga tänkande mer inspirerat än stringent. De kände till Priestleys och Cavendishs arbete med gaser, däribland vätgasen. Vid denna tid trodde kemisterna att förbränning var en utsöndring av ett ämne som kallades flogiston. Helt naturligt uppfattade de vätgas och syrgas som flogistonrik luft och kvävgas som flogistonfattig luft. I den andan trodde bröderna att det vid förbränning uppkom ”elektrisk rök”.
Elektricitet var också på modet och för att skapa så mycket ”elektrisk rök” som möjligt använde de ull, våt halm och understundom gamla skor som de brände under ballongen. I själva verket var det givetvis den varma luften som höjde ballongen i ett försök att utjämna trycket på in- och utsidan.
Den franska vetenskapsakademin fick höra om brödernas experiment och bad om en offentlig demonstration i Annonay. En sådan skedde den 4 juni 1783 inför de kommunala myndigheterna. Den här gången hade ballongen en volym av närmare 800 kubikmeter och var försedd med en brännare. Trots att det regnade steg ballongen snabbt till väders och höll sig uppe i tio minuter innan den landade mot en mur drygt en kilometer från utgångspunkten. Väl där antändes den av sin brännare.
Rapporten väckte sensation i hela Europa och bröderna ombads av den franska vetenskapsakademin att göra en demonstration i Paris.
En konkurrent stiger fram
Bland de lärda i Paris som fick höra om bröderna Montgolfiers fantastiska experiment fanns professor J A C Charles som slog sig samman med två vävare, bröderna Robert, och började tillverka en ballong som skulle använda den nymodiga vätgasen. En offentlig insamling gjordes för att finansiera projektet.
Charles ballong var mer avancerad än bröderna Montgolfiers. Medan de båda bröderna använde kläde och papper till ballonghöljet utnyttjade Charles silke alternativt siden som gjordes gastätt med en gummilösning.
Bröderna Montgolfier åstadkom lyftkraften genom att bränna illaluktande ämnen under höljet. Charles producerade vätgasen genom att hälla svavelsyra och vatten på järnfilspån, vilket frigjorde rikliga mängder värme och vattenånga och även en del vätgas. Det krävdes över 200 kilo järnfilspån, dubbelt så mycket svavelsyra och fyra dygn för att fylla en liten ballong på ungefär 50 kubikmeter.
Natten till den 27 augusti fördes den lilla ballongen med det storslagna namnet Globe till Mars-fältet där den släpptes inför en celeber åskådarmassa, som till sin förvåning såg ballongen snabbt stiga till väders trots en häftig regnskur. Globe steg så högt att den sprack och landade efter trekvart vid byn Gonesse två mil från utgångspunkten. Byborna blev så förskrämda av vidundret från skyn att de angrep ballongen med hötjugor och andra redskap.
Detta föranledde regeringen att utfärda en varning där de förklarade att dessa ”klot som liknar en mörk måne” inte var att frukta utan en maskin gjord av väv och lätt linne som man hoppades skulle komma till användning för samhällets behov.
Kunglig uppvisning
Etienne Montgolfier, som nu hade anlänt till Paris, började snabbt att tillsammans med tapetfabrikanten Reveillon bygga en stor och praktfullt dekorerad ballong. Den var inte mindre än 23 meter hög och 13 meter i diameter. I mitten av september gjordes en provuppstigning med ballongen förtöjd i Reveillons trädgård. Allt gick bra tills det obligatoriska regnvädret bröt ut och ballongen totalförstördes. Eftersom en uppstigning i närvaro av Ludvig XVI redan var inbokad tillverkades en ny ballong på fyra dygn, mer spartansk, men smakfullt dekorerad i blått och guld.
Bröderna hade velat göra en fri uppstigning med mänsklig last men Ludvig XVI ville inte utsätta någon för lufthavets okända faror och lasten kom att bestå av tre försöksdjur – ett får, en tupp och en anka. Att två fåglar utvaldes är märkligt och förklaras ej.
Ballongen rökfylldes på några minuter på Versailles borggård och klockan ett den 19 september 1783 gick den till väders. En bit upp kom en vindpust, ballongen tippade åt sidan och mycket av värmen förlorades, med följden att flygturen inte blev längre än åtta minuter. De tre djuren var oskadda bortsett från att fåret hade sparkat tuppen vid ilastningen.
Såväl Ludvig XVI som Marie Antoinette var förtjusta och brödernas fader blev omedelbart adlad. Men nu vidtog kampen om vem som skulle göra den första bemannade uppstigningen.
Bemannade uppstigningar
Efter succén i Versailles började Etienne att bygga om den praktfulla ballong som förstörts vid en tidigare uppstigning. Han ökade diametern till 15,5 m och byggde på ett galleri kring öppningen för besättning och bränsle. I öppningen hängdes ett massivt järngaller vilket tjänade som eldstad.
Ludvig XVI var fortfarande oroad över de okända riskerna med luftfart ochville att två förbrytare skulle erbjudas amnesti om de åtog sig att göra uppstigningen. När Pilatrê de Rozier fick höra detta anmälde han sig genast frivilligt som aeronaut och redan den 15 oktober gjorde han en första förankrad uppstigning. Han steg så mycket som de 26 meter långa ankartågen räckte och svävade i 4 minuter och 25 sekunder. Några dagar senare gjorde han en uppstigning med 81 meter långa ankartåg. Han manövrerade ballongen upp och ner genom att reglera elden. Därefter gjorde han en ny uppstigning tillsammans med en vän vid namn Giroud de Villette. Denna gång var tamparna 105 meter långa och de lyckades hålla sig kvar på den höjden i 9 minuter.
Kungligt luftslott
Efter dessa provflygningar dröjde det konstigt nog över en månad innan den första fria uppstigningen skedde. Av skräck för de väldiga folkmassor som skulle samlas om uppstigningen genomfördes inne i Paris förlades denna till det kungliga lustslottet La Muette i Boulognerskogen. På morgonen den 21 november gjordes en kort förtöjd uppstigning, men ett vindkast spräckte ballongen som var nära att slita sig. Under de två timmar det tog att sy ihop ballongen blev åskådarna hotfulla, men när förtöjningarna släpptes och ballongen började stiga tystnade ropen. De första aeronauterna hette Francois Pilatrê de Rozier och Francois Laurent Markis D’Arlandes.
Ballongen steg sakta medan röken bolmade och brinnande halm föll ner från brännaren. Det enda som hördes var besättningsmännens rop till varandra från var sin sida av galleriet. När ballongen korsade Seine började hål att brännas i höljet, men men hjälp av medförda våta svampar kunde skadan begränsas. Redan efter 25 minuter och 5 kilometers flygning landade ballongen bland väderkvarnarna på Butte-aux-Cailles i Paris södra utkanter. Två tredjedelar av den medförda halmen återstod.
Markisen återvände snabbt till La Muette där han avlade rapport för vetenskapsakademin som upprepade gånger bröt ut i applåder, vilket aldrig hänt tidigare. Men det som just inträffat var också något oerhört. Genom mänsklig förslagenhet hade fasta ting svävat fritt i luften under en lång stund och besättningen landat oskadd, även om Pilatrês rock slitits sönder av souvenirjägare. Prestationen var en av upplysningstidens mest påtagliga triumfer. Det var inte ett förbryllande laboratorieexperiment som skulle visa sig banbrytande i historiens ljus. Den rykande blå och guldfärgade ballongen med sina ropande eldare var för upplysningen likt en uppenbarelse av jungfru Maria med barnet.
Redan nio dagar senare skedde den andra uppstigningen som var nästan lika banbrytande som den första.
Explosiv utveckling
Ballongtekniken utvecklades explosivt under de följande åren. Redan den 1 december 1783 gjorde Charles och ena brodern Robert en uppstigning i en vätgasballong som redan hade många av ballongens klassiska attribut. Ballongen var rund för att maximera volymen i förhållande till ytan. Ballongen satt i ett nät som gondolen hängde i och hade en säkerhetsventil. Givetvis användes ballast.
Ballongen gjorde utan vidare en fem gånger längre flygning än bröderna Montgolfiers ballong och efter det att Robert stigit ur i skymningen gjorde Charles en solouppstigning så högt att han fick se solen gå ned två gånger samma kväll. Charles flög aldrig mer. Också Joseph Montgolfier gjorde bara en uppstigning i en jättelik ballong som fick en lika jättelik reva och landade omilt.
Redan tidigt insåg man att ballongen måste göras styrbar för att kunna användas som transportmedel. Därför konstruerades många uppsättningar luftåror och propellrar. Uppfinnaren Blanchard skulle prova ut de första i Paris i mars 1784 då en hysterisk kadett i sina försök att forcera sig ombord slet sönder utrustningen och sårade Blanchard. Senare försök visade att alla dylika apparater var värdelösa.
Joseph Montgolfier försökte en annan metod. Han konstruerade en ballong med ett hål på sidan. Den utströmmande luften skulle driva ballongen framåt. Men just före start brann den upp och folkmassan löpte amok. Folkmassorna tycks för övrigt nästan regelmässigt ha löpt amok vid misslyckade uppstigningar. Efter upplopp i Boulogne blev två personer avrättade.
I London slets två ballonger i stycken av besvikna medborgare. Den första hade formen av ett kinesiskt tempel och var helt ovillig att flyga. Men när italienaren Lunardi lyckades lätta med sin ballong tystnade även den månghundratusenhövdade londonmobben.
Svalt intresse i Europa
Ute i övriga Europa var intresset underligt nog mycket svalare än i Frankrike. Under 1784 gjordes uppstigningar i Italien, Österrike och Storbritannien. I Tyskland gjordes inga uppstigningar förrän Blanchard gjorde flera 1785. I Sverige och Danmark gjordes inga före 1806 trots ett omedelbart intresse – redan den 23 december 1783 skickade apotekaren Müllerstedt upp en liten Montgolfier över Köpenhamn och professor Geijer sände på nyårsdagen upp en liten vätgasballong över Stockholm.
Slutakten i den stora ballongfebern blev de första färderna över Engelska kanalen. Redan den 15 juli 1784 försökte hertigen av Chartres, den blivande Phillipe Egalité, att flyga till London direkt från Paris. Han misslyckades men slog i stället höjdrekord, enligt barometern 4800 meter, och var mycket nära att mista livet på kuppen. De som gjorde den första överflygningen var Blanchard och amerikanen Jeffries som flög från Dover till Frankrike den 7 januari 1785. De var mycket nära att misslyckas då ballongen var så tungt lastad att den knappt hade någon ballast. På vägen över kanalen fick de offra i tur och ordning: matsäcken, en packe flygblad, luftårorna, rodret, två ankare, ett vindspel, ornament, en flaska och sina kläder. Väl över land slängde de den första flygposten och sina flytvästar och lyckades landa säkert.
Pilatrê de Rozier hade betraktat deras start med djupt missmod eftersom han själv tänkt flyga över kanalen med en ung medhjälpare vid namn Romain. Men ballongen låg ännu i Boulogne. Pilatrê hade förstått att ballongen inte gick att styra med muskelkraft men han hade sett hur mycket vindriktningen skiftade med höjden. För att lättare kunna variera ballongens höjd hade han och Romain konstruerat en kombinerad varmlufts- och vätgasballong, med varmluftsballongen som en cylinder under vätgasballongen. De startade först den 15 juni och flygningen kom bara att vara 27 minuter innan ballongen exploderade och störtade. Romain levde i några minuter och således kom den första aeronauten att bli det första dödsoffret i en flygolycka.
Då ballongen inte lät sig styras kom den praktiska användningen att under lång tid bli begränsad. Men militären fann givetvis användning för den. Mitt under skräckväldets utrensningar organiserades en ballongkår som kom att användas i Nederländerna, Tyskland och Italien.
Den första ballongen döptes till L’Entreprenant och tillsammans med sin konstruktör sändes den till fronten, och i början av juni genomfördes den första ballongspaningen från Maubeuge. Österrikarna kontrade genom att uppfinna luftvärnsartilleriet och en kula snuddade vid gondolen.
Blev krigsbyte i Wien
Senare samma månad bogserades ballongen till Charleroi där den hade ett stor inverkan på både belägringen och det följande slaget vid Fleurus. Den franske befälhavaren Jourdan var så imponerad att han själv gjorde en uppstigning vid slaget vid Sombreffe.
Sammanlagt fyra ballonger kom att användas. En av dem finns numera bland krigsbytet i Wiens arsenal, en annan brann upp i sjöslaget vid Aboukir. Men sedan upplöstes ballongkåren och ballongen kom inte att användas för flygspaning på ett halvsekel. Varför är ett mysterium.
Danskarna hittade andra användningsområden. Efter det att krig utbrutit med Storbritannien blev den normala postgången över Stora Bält avbruten av Royal Navy. Den kunglige aeronauten Colding startade då en ballongpostlinje. Den första postballongen flög från Fyn till Själland i juni 1808. Två av breven var till kung Fredrik själv. Men den sortens postgång hade sina risker. En annan ballong blev uppfiskad av britterna då den fallit i havet. Colding använde inte enbart sina små ballonger till postbefordran utan även för offensiva ändamål.
Vintern 1809 sändes några ballonger lastade med flygblad över till Sverige som just då hörde till Danmarks fiender. Den första lyfte i mitten av februari och flygbladen bar den braskande rubriken ”Strödda anmärkningar om Sveriges ställning sommaren 1808”. Den landade i Allerum och följdes av ytterligare några ballonger under de närmaste veckorna. Den enda märkbara följden blev att vår egen Gustaf Adolf skrev ett protestbrev till Fredrik.
Under 1800-talet skulle många kämpa med att göra ballongen styrbar, men det skulle inte lyckas förrän på 1900-talet och då framträdde på scenen en annan aerostat, flygplanet.
Stefan Spett är medarbetare i flygtidskriften Mach.
