Sumerisk lista på gåvor vid en hög prästinnas tillträde i den forntida staden Adab (senare Bismaya) i Irak. Lertavlan är från 2500-talet f Kr.

Den första skriften

Skrivkonsten kom att innebära en revolution för det mänskliga tänkandet. Allt började i Mesopotamien i nuvarande Irak för drygt 5 000 år sedan.

9 juli 2002 av Charlotta Sjöstedt

Inget land i världen har så lång kulturhistoria som Irak. Här inleddes den omvälvning av det mänskliga tänkandet som blev följden av skrivkonstens födelse.

Jordbruk och boskapsskötsel infördes i Mellanöstern under perioden 9000–7000 f Kr. Som ett resultat av det uppstod den sumeriska civilisationen i Mesopotamien vid floderna Eufrat och Tigris i nuvarande Irak.

Den sumeriska högkulturen brukar räknas som världens äldsta. I närheten av bergen norr om flodslätten fanns bördig mark som kunde odlas tack vare regelbunden nederbörd. Men odling på själva slätten, där klimatet är torrt och hett, var inte möjlig förrän människorna lärde sig att leda ut vatten från floderna över marken. 

De äldsta tecknen på konstbevattning här är från 6000-talet f Kr. Med bevattning blev jorden extremt fruktbar och förmodligen någon gång under perioden 4000–3500 f Kr hade den sumeriska ekonomin och folkmängden vuxit så mycket att städer började anläggas.

Världens äldsta skrift

Den största av dessa städer var Uruk och det är i Uruk som världens, så vitt man nu känner till, äldsta lämningar av skrift har återfunnits. Skriften uppkom samtidigt som handeln blev mer långväga och hantverksproduktionen mer specialiserad och standardiserad. Under samma period skapades också de första monumentala byggnaderna och den första offentliga konsten.

Den sumeriska civilisationens ekonomi grundade sig på riklig produktion av säd, grönsaker, frukt, kött, läder, ull, fisk, vass och andra växtfibrer. Men många viktiga varor saknades på den skoglösa slätten. Trä, sten och metaller måste importeras.

Politiskt var området organiserat som ett slags förbund av självständiga stadsstater, vilka samarbetade på viktiga områden. De var beroende av varandra för tillgång till säkra handelsleder och för att kontrollera Eufrats och Tigris flöden. 

Men militära konfrontationer mellan stadsstaterna förekom. Man tror att det omkring 3000 f Kr fanns ett trettiotal stadsstater i förbundet. Varje stad hade sin egen gud och en helgedom där stadsguden tillbads.

FÅ POPULÄR HISTORIAS NYHETSBREV!

Templen ägde boskapshjordar och stora egendomar där spannmål och andra grödor odlades. De bedrev också handel och hantverk. Gudastatyn längst inne i det allra heligaste försågs med dyrbara föremål och mat och dryck i överflöd.

 Präster, administratörer och hantverkare var anställda vid templen och även till exempel dörrvakter, vattenbärare och tjänare som sopade tempelgården. Alla fick sin försörjning via templet som i sin tur fick sina inkomster från den egna produktionen och genom regelbundna gåvor från befolkningen i området. Också vid stadsstaternas kungliga palats växte centraliserade ekonomier sig allt större.

Dokumentation

För administratörerna i det här systemet var det omöjligt att hålla i minnet mängden spannmål och antalet får och kor som ingick i flödet. Men det fanns tekniker till stöd för minnet. Flera steg i utvecklingen av dessa minnestekniker går att urskilja.

Det första är användandet av små lerfigurer som verkar beteckna antal och vissa varor. En del av dessa lerfigurer, som arkeologerna hittat, har funnits inuti bollar av lera. Några av bollarna är märkta så att de utgör ett slags sigill. Teckensystemet uttrycker antal eller mängder av vissa varor och dessutom äkthet.

I det som arkeologerna tolkar som ett mer avancerat steg i utvecklingen användes små lertavlor där tecken pressas in. Fortfarande angavs bara antal och varor som visades piktografiskt, det vill säga en bild talade om vad det handlade om. Men ur detta system utvecklades ett mer avancerat där det fanns tecken även för abstrakta begrepp och då börjar vi närma oss det som vi i dag kallar skrift.

De allra äldsta, kända lämningarna av egentlig skrift har alltså hittats i Uruk och de är från cirka 3200 f Kr. Omkring 85 procent av de återfunna lertavlorna från den efterföljande perioden innehåller bokföring för templet i staden. 

Det rör sig om inkommande och utgående matvaror, boskap och textilier, om arbetare och deras uppgifter, utarrendering av mark, produktionsnivåer, leveransdatum och skulder. De övriga 15 procenten är listor med tecken för skrivare som går i lära.

Från ordskrift till kilskrift

Ett tecken eller en grupp av tecken användes för varje term eller begrepp, men utan några grammatiska element. Symbolen för oxe ser ut som ett oxhuvud, symbolen för korn ser ut som ett ax och symbolen för dag avbildar en sol som håller på att gå upp över horisonten.

Men ordskriften utvecklades så småningom till fullfjädrad kilskrift där ett tecken oftast står för ljudvärdet i en stavelse. Tecknen gjordes genom att man i mjuk lera tryckte in ett skrivredskap i olika vinklar. Vanligtvis användes ett vassrör. Kilskriften spreds till en lång rad språkgrupper i Mellanöstern och den användes nästan ända fram till Kristi födelse.

Skrivkonsten var troligen inte en plötslig uppfinning. Den uppstod sannolikt genom en gradvis utveckling inom ett stort område. Men regimen i Irak fann det lämpligt att år 2001 fira skriftens 5000-årsjubileum. Med anledning av det hölls under en vecka i mars en vetenskaplig konferens om skriftens uppkomst i Bagdad. Historiker och arkeologer från USA, Europa, Japan och arabländerna reste dit.

Under långa tider av krig och oroligheter har den arkeologiska forskningen fått stå tillbaka i Irak. Lämnade utan bevakning har fyndplatser plundrats på lertavlor, keramik och andra oersättliga föremål. I vissa fall har plundrarna använt bulldozer. Experter tror att en hel del av bytet har hamnat hos privata samlare i London och New York. 

På jubileet var de politiska undertonerna märkbara. Saddam Husseins namn var skrivet i guld på konferensens officiella banér och premiärminister Tariq Aziz talade under öppningsceremonin om Irak som offer för USA:s lögner och förvrängningar. Men trots allt kunde forskarna under fyra dagar presentera nya rön och diskutera med varandra. Det råder nästan total enighet om varför skriften uppstod.

– Det var ett ekonomiskt behov baserat på samhällets utveckling, säger Billie Jean Collins från universitetet i Atlanta, USA.

Uppstod på flera håll

De flesta forskare anser att skrivkonst uppstått på flera håll i världen oberoende av varandra. De äldsta egyptiska hieroglyferna är från cirka 3100 f Kr. 

Andra tidiga skriftsystem skapades i Indien cirka 2500 f Kr, på Kreta cirka 1900 f Kr, i Kina cirka 1300 f Kr och i Centralamerika cirka 600 f Kr. 

Det diskuteras om det kan ha förekommit influenser mellan de olika områdena. De egyptiska hieroglyferna uppvisar inga likheter med kilskriften, men det skulle ändå vara möjligt att egyptierna fick själva idén att skriva från sumererna.

Alfabetet

Ett stort framsteg inom skrivkonsten var utvecklingen av alfabetet. De flesta skrivsystem är en blandning av olika principer. Tecknen står för ord, stavelser eller enskilda språkljud i varierande proportioner.

Även vårt system innehåller ett antal ordtecken, till exempel §, % och &. Men de alfabetiska systemen har väldigt mycket färre tecken än de andra och därmed är de också mycket lättare att lära. Det har sagts att de är demokratiska, medan systemen i till exempel Kina och Japan är elitistiska.

Historien om alfabetet börjar i Egypten. I den hieroglyfiska skriften hade, liksom i kilskriften, piktografiska tecken övergått till att stå för ljuden i olika stavelser. Ryggraden i det egyptiska skrivsättet var stavelsetecken som innehöll flera konsonanter; men ibland representerade ett tecken bara ett ljud. Det ursprungliga tecknet för till exempel mun, på egyptiska ri, kom att användas för r plus vilken som helst vokal eller bara r. Den här principen togs till vara av semitiska folk.

I Sinai har ett antal inskriptioner från cirka 1700 f Kr återfunnits, där det eygptiska skrivsättet verkar ha omvandlats till ett helt och hållet alfabetiskt system enligt modellen med tecknet för mun och bokstaven r.

Grundregeln är alltså ett tecken – ett ljud. Texterna har skrivits av gruvarbetare som utvunnit turkos och de är på ett västsemitiskt språk. Skriften brukar kallas protosinaitisk eller protokanaaneisk och lämningar av den har återfunnits också längre norrut.

Ungefär samtidigt i det som nu är Syrien, Libanon och Israel användes andra former av alfabet som var inspirerade av kilskriften. Riktningen för texterna med de olika alfabeten växlade. Man skrev vertikalt eller horisontellt och både från vänster till höger och från höger till vänster.

Fenicierna

Ur en hel flora av konkurrerande skrivsätt i det östra medelhavsområdet utkristalliserade sig ett som blev avgörande för hur en stor del av världens befolkning skriver i dag, nämligen det feniciska alfabetet. Fenicierna hörde hemma på den östra medelhavskusten och under perioden 1000–700 f Kr dominerade de handel och sjöfart i hela Medelhavet.

Omkring år 1050 f Kr utarbetade de ett alfabet med 22 tecken som uteslutande stod för konsonanter och med läsriktning från höger till vänster. Detta alfabet var en direkt arvtagare till det som användes av gruvarbetarna på Sinai. 

Det feniciska alfabetet gav i sin tur upphov till de hebreiska, arameiska och grekiska alfabeten. Ur det arameiska utvecklades det arabiska och de flesta av de skriftsystem som i dag används i Indien. Ur det grekiska utvecklades det ryska och det latinska alfabetet som denna text är författad med.

Grekerna tog alltså över det feniciska alfabetet, men de gjorde en mycket väsentlig förändring. Konsonanttecken som var överflödiga för grekiskan gjorde de om till vokaler. Därmed blev deras alfabet mer fullständigt. Läsaren behövde inte själv fylla i med vokaler.

När man läste texter skrivna med det feniciska konsonantalfabetet var man tvungen att vara väl insatt i sammanhanget för att förstå. Detta gäller fortfarande i dag för hebreiska och arabiska texter som skrivs utan vokaler. Det grekiska alfabetet skapade en ny klarhet, och något ytterligare steg i utvecklingen av skriften har inte tagits sedan detta hände någon gång före år 740 f Kr.

De alfabet som är efterföljare till det grekiska tillämpar samma grundprincip. Framstegen som gjorts senare, genombrotten för boktryckarkonsten och datoriseringen, gäller mångfaldigande och spridande av text, inte skrivsystemet i sig.

Skriften en revolution

De sumeriska och egyptiska bokhållarna hade sina behov här och nu för ögonen när de började skriva. Men deras uppfinning fick konsekvenser som de knappast kunde föreställa sig, nämligen en omvälvning av det mänskliga tänkandet.

Enligt Walter Ong, som skrivit den mycket uppmärksammade boken Muntlig och skriftlig kultur, har skrivkonsten mer än någon annan enskild uppfinning omformat det mänskliga medvetandet.

Skriften är, enligt Ong, fullständigt ovärderlig, eftersom den ligger till grund för ett fullödigt förverkligande av människans inre möjligheter. Tankar flyger. Men när man lärt sig att nedteckna dem kan man hålla kvar dem, utforska dem, slipa dem och bygga ut dem. Man kan foga tanke till tanke och bygga tankesystem. Filosofin och den formella logiken föddes i det antika Grekland där människorna hade tillgång till världens effektivaste skrivsätt.

Dikter och berättande

Skriften revolutionerade också berättarkonsten, men det dröjde länge innan dikt började skrivas. Från cirka 3200 f Kr och 600 år framåt skrev man enbart administrativa texter och teckenlistor i Mesopotamien. Först omkring 2600 f Kr började man nedteckna magiska formler, hymner, myter och visdomsord.

Världens första till namnet kända författare var kvinna. Hon hette Enheduanna, levde cirka 2250 f Kr och var högsta prästinna i templet i den sumeriska staden Ur. Hon samlade och skrev tempelhymner, bland annat till gudinnan Inanna.

Dikterna, översatta till engelska, kan man läsa i en nyutkommen bok med titeln Inanna – Lady of Largest Heart. Tempelhymnerna var avsedda att framföras muntligt inför publik. Forntida diktning har nästan alltid en muntlig karaktär. Innan skriften började användas för att skriva dikt användes den för att nedteckna dikt som komponerats muntligt.

Den grekiska diktaren Homeros som levde på 700-talet f Kr var inte författare i vår tids mening. Han skapade inte nytt ur ingenting utan återberättade muntligt traderat stoff med hjälp av stora mängder fasta, formelartade uttryck som rytmiskt passade bra i dikten. Parallella exempel är de fornnordiska skalderna.

– Det de gjorde var att på ett oerhört ornamentalt, tekniskt fulländat sätt beskriva ganska enkla händelser som kungen och makten hade varit med om och som de ville ha dokumenterade i konstnärlig form, säger Gunnar D Hansson, poet, docent i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet och en av Ongs svenska översättare.

Det enkla innehållet i dikterna är utsmyckat på ett sinnrikt sätt med vissa färdiga byggstenar i form av så kallade kenningar som kan jämföras med de stående formlerna i homerosdiktningen. Man kan tänka sig att det muntliga framförandet var ett slags improviserande inom fasta ramar.

Standardiserade formler grupperades kring standardiserade teman. Skickligheten låg i att snabbt som tanken lägga ihop elementen på ett utsökt elegant sätt. Det handlar alltså om en helt annan sorts ordkonst än den som skrivande poeter bedriver, men den existerar fortfarande i dag i talspråkliga kulturer.

Walter Ong pekar i sin bok ut ytterligare skillnader mellan talspråklig och skriftspråklig kultur. I det talspråkliga samhället måste kunskaper vidareförmedlas genom rytmiska, formelartade uttryck som är lätta att minnas. Lagar kan till exempel vara utformade som dikter som reciteras. Muntligt traderat stoff är ofta uppradande snarare än utredande.

Kunskap är svår att förvärva och bevara i talspråkliga kulturer och gamla och visa människor är högt värderade. Eftersom man är beroende av äldre generationers traderade visdom tenderar dessa samhällen, menar Ong, att vara konservativa.

I talspråkliga kulturer har man också en tendens att använda begrepp som är minimalt abstrakta och som ligger nära den verkliga, mänskliga tillvaron. Och det verkar som om man inte funderar så mycket över det egna, djuppsykologiska jaget.

Intrigen föds

I den skriftspråkliga kulturen däremot behöver man inte ägna så mycket möda åt att minnas. Det finns mental kapacitet ledig för att reflektera, analysera och hitta på nytt. Skrivandet hjälper till i denna verksamhet genom att alla infall och idéer kan hållas kvar på papper. Och en ny typ av berättande möjliggjordes genom skrivkonstens uppkomst. Såpaintrigen föddes.

– Spänningsberättelser finns inte i någon större utsträckning i talspråklig kultur. I det muntliga berättandet kan det finnas en språklig överraskning, men inte den komplicerade intrigöverraskningen, säger Gunnar D Hansson.

Det var genom det antika, grekiska dramat som intrigen uppkom. Dramerna författades med hjälp av skrift och författarna kunde i lugn och ro tänka ut och finslipa komplicerade händelseförlopp där spänningen successivt stegras för att nå en höjdpunkt och upplösning. En intrig kan inte improviseras fram. Vår tids romaner, deckare och filmer har skrift som sin förutsättning.

Den tekniska utvecklingen för spridande av skrift under de senaste århundradena, har gjort att läsandet och skrivandet nu genomsyrar de flesta verksamheter i den rika världen. Vi har fått vidare vyer, men vi har kommit långt från det talspråkliga samhällets gemenskap där människor gör nästan allting tillsammans.

– Samtidigt som vi tror att vi är mer utåtvända och öppna mot världen så är vi världens mest egotrippade, självinsjunkna människor. Att folk sitter och fastnar i Internet och sina datorer, det är inte bara öppenhet utan också ett slags slutenhet, en inåtvändhet betingad av skrivkonstens tekniska utveckling, säger Gunnar D Hansson.

Publicerad i Populär Historia 6/2001

Kanske är du intresserad av...

Läs också