Det finns många minnesvärda anekdoter om Alexander, vissa mer sannolika än andra. En av de mest kända är den om hur han fick sin beröm-da häst Bukefalos.

Den antike historieskrivaren Plutarchos berättar att en man vid namn Filoneikes från Thessalien kom till kung Filips hov för att sälja en häst. Det var en utomordentligt vacker hingst, storvuxen och kolsvart. På huvudet hade den en vit fläck som till formen påminde om ett oxhuvud. Och priset var följaktligen högt: tretton talenter, en hel förmögenhet.

Man begav sig ut på ett stort fält för att pröva springaren. Men då Filips erfarna ryttare för-sökte sitta upp på den skygga hästen stegrade den sig och sparkade bakut. Filip tyckte att den var värdelös och gav order om att djuret skulle föras bort. Den tolvårige Alexander däremot såg potentialen: »Tänk, vilken präktig häst de går miste om bara för att de inte förstår sig på den eller vågar handskas med den!»

Filip blev irriterad: »Kritiserar du dem som är äldre än du, alldeles som om du förstod dig bättre på saken än de eller kunde bättre handskas med en häst?»

»Den här hästen åtminstone», svarade Alexander, »skulle jag kunna handskas bättre med än någon annan».

»Men om du inte lyckas, hur mycket vill du då plikta för din näsvishet?» frågade Filip.

»Vid Zeus, då betalar jag vad hästen är värd», svarade Alexander.

Alla skrattade och man slog vad om en viss summa.

Alexander sprang fram till djuret, grep tag i tygeln och vände hästen mot solen eftersom han hade märkt att den blev rädd för sin egen skugga. En kort stund gick han bredvid hästen och smekte den. Men strax svingade han sig upp och satte sig i sadeln.

Han höll strama tyglar utan att vare sig rycka eller slå och hade efter ett tag hästen under kontroll. När han märkte att den hade lugnat sig och bara längtade efter att få sätta iväg släppte han greppet och drev på den med uppmuntrande tillrop och lätta stötar med hälarna. Hela skaran omkring kung Filip såg på, i början ångestfullt och utan att säga ett ord, men när Alexander gjorde en sväng enligt konstens alla regler och stolt och glad kom ridande tillbaka, brast alla ut i ett jubelrop. Fadern lär till och med ha gråtit av glädje, och sedan ynglingen hade suttit av kysste han honom och sade:

»Pojke, sök dig ett kungarike som är dig värdigt. Makedonien är inte stort nog för dig!»

Hästen inköptes åt Alexander och fick namnet Bukefalos (vilket betyder »tjurhuvud» eller »tjur-hövdad» på grekiska) och blev hans favorithäst. Ingen annan ryttare fick rida honom. Arrianos berättar att hästen en gång försvann i uxiernas land strax öster om Tigris nedre lopp. Alexander lät då kungöra att han skulle döda varenda uxier om de inte kom tillbaka med hästen. Strax var Bukefalos åter vid sin herres sida.

Bukefalos kom att medfölja på alla fälttåg tills den dog efter slaget mot Porous i Indien. På platsen – vid Indus biflod Hydaspes, nuvarande Jhelum i Pakistan – lät Alexander grunda en stad som han gav namnet Bukefala.

**Publicerad i Populär Historia 3/2004