Jenny Nyström var en av Sveriges mest folkkära illustratörer, verksam långt fram i livet. 

© Sjöberg bild

Jenny Nyström: mor till alla tomtarna

Som 19-åring antogs hon till Konstakademien i Stockholm och utvecklade sitt konstnärskap i Paris. Men Jenny Nyström övergav en lovande bana som målare och blev illustratör – berömd inte minst för att ha gett jultomten ett ansikte.

1 december 2018 av Katarina Harrison Lindbergh

Det ska vara lika för lika”, sade hon och grep tag i det lilla skylande skynket och slet det åt sig. Den manliga modellen stod spritt språngande naken inför konstnärseleverna. Något sådant hade aldrig skett förr, och på Konstakademien i Stockholm förfasades man över den unga kvinnliga konstnärens tilltag. 

Konstnären hette Jenny Nyström. Hon tyckte att det var orättvist att de kvinnliga modellerna skulle visa sig nakna inför manliga konststudenter, medan de manliga modellerna slapp stå i bara mässingen inför kvinnliga studenter.

Historien är föga känd, men det kan knappast sägas om Nyström. Nästan varje svensk känner igen hennes bilder på små tomtegubbar i röda toppluvor i färd med att dela ut klappar, släpa granar och gosa med djur. Vissa kallar henne ”tomtens mamma”, och hon har närmast blivit en ikon i svenskt julsammanhang. 

Liksom i fallet med de flesta ikoner har denna bild tagit över och skymmer sådant som inte ingår i just den berättelsen. Jenny Nyström var mycket annat än tomtetecknare.

Tog uppdrag under utbildningen

Episoden med höftskynket på akademien avslöjar en ung kvinna med bestämda uppfattningar och sinne för vad som är rättvist och rimligt. Det är en sida av Nyström som få känner till. Ett annat kännetecken är hennes enorma arbetsiver.

Redan under sin första tid som konstnärselev vande hon sig vid att marknadsföra sig själv och söka uppdrag i alla tänkbara sammanhang för att få ekonomin att gå ihop. Hon tillhörde inte den förmögna borgerlighet som kunde räkna med att pappa skulle betala för utbildningen. Visserligen hjälpte fadern Daniel Nyström till med pengar, men det mesta var dottern tvungen att förtjäna själv. 

Jenny Nyström fick ta hela ansvaret för familjens försörjning, då maken Daniel Stoopendaal var sjuklig och inte kunde arbeta. Här syns familjen utanför Värmdö i Stockholms skärgård, där de tillbringade många somrar. 

© Kalmar läns museum

Därför slet hon för att hitta nya jobb, arbetade ständigt med olika projekt och hade alltid en hög med uppdrag som väntade på att bli utförda och som gav henne dåligt samvete för att de ännu inte var klara. I bevarad brevväxling med olika uppdragsgivare finner man ofta några inledande rader där hon ber om ursäkt för att hon ännu inte har levererat en beställning, men lovar att den snart ska komma.

Jenny Nyström föddes i Kalmar

Jenny Nyström föddes i Kalmar år 1854. Husen utmed Norra vägen där hon och hennes närmaste släktingar bodde står kvar, inte långt från platsen där stadsbiblioteket nu ligger. När Jenny var i åttaårsåldern lämnade familjen staden vid ostkusten för det större Göteborg, där fadern hade sina bröder. I dag är det likväl Kalmar som främst upprätthåller hennes minne, bland annat med en permanent Jenny Nyström-utställning på länsmuseet.

MER SVENSK HISTORIA I POPULÄR HISTORIAS NYHETSBREV

Själv mindes hon senare i livet Kalmar med värme. Där hade hon släkt, barndomsvänner och fina minnen – bland annat av farlig lek i väderkvarnsvingarna när det blåste.

Från Småland hade hon med sig skorrande r när hon kom till Göteborg. Där blev hon retad för att inte ”kunna tala rent”, tills hon bestämde sig för att arbeta bort delar av sin dialekt. Ursprunget följde dock med länge, och så sent som 1884 kallades hon i Aftonbladet för ”Jenny Nyström från Kalmar” i samband med en utställning – trots att hon inte hade bott i staden på över tjugo år.

Valand och Konstakademien

Hennes talang för att måla och teckna upptäcktes tidigt, och uppmuntrades. Hon fick lektioner på nyinrättade Göteborgs musei ritskola år 1865, då hon bara var 11 år gammal. Skolan kom så småningom att byta namn till Konsthögskolan Valand och är numera en del av Göteborgs universitet. 

Efter Göteborgsstudierna for Nyström vidare till Stockholm, och blev som nittonåring antagen på Konstakademien, som Kungliga Akademien för de fria konsterna vanligen kallades.

Kvinnoklass på Konstakademien

Akademien var en konservativ inrättning. Länge var det nästan omöjligt för kvinnor att få studera där – endast ett fåtal togs in på undantag. Sedan 1864 hade dock en kvinnoklass inrättats, och det var till den Jenny Nyström antogs. Det var också här hon ställde till med en mindre skandal när hon drog skynket av den manliga modellen.

Konservatismen manifesterade sig även i undervisningen. Konsten var tillbakablickande. Historiska och mytologiska motiv var vanliga, liksom skildringar av folkliv. Studenterna fick i uppgift att gestalta händelser ur den svenska historien, bibliska scener eller berättelser ur den nordiska eller grekiska gudaläran. I många fall låg Anders Fryxells flerbandsverk Berättelser ur svenska historien (1823–79) till grund för akademiens ämnesval.

Gustav Vasa som barn inför kung Hans

För att kunna söka sig utomlands på stipendier krävdes ett erkännande i form av en kunglig medalj, och varje år presenterades ämnen som de tävlande akademieleverna skulle gestalta. 1881 års tema var ”Gustav Vasa som barn inför kung Hans”. I avsnittet om kung Gustavs ungdom skriver Fryxell såhär i sitt historieverk (moderniserad stavning):

Konung Johan [Hans] var en gång 1499 på besök hos gamle herr Sten och såg där den nioåriga gossen löpa kring i salen. Han kallade honom till sig och betraktade hans sköna och livliga ansikte, klappade honom slutligen på huvudet och sade: ”Nog blir du en man uti dina dagar, därest du får leva.”

Texten fortsätter med att kungen vill ta Gustav till Danmark och göra honom danskvänlig, vilket Sten Sture motsätter sig. I stället sänds pojken hem till föräldrarna. När Hans får höra om Gustavs vidare framsteg under ungdomen muttrar han: ”Vargungen har sluppit mig ur nätet.” Allt enligt Fryxell.

Nyström arbetade hårt med målningen, som inklusive ram mäter 187 centimeter på höjden och 213 på bredden och numera hänger på Kalmar läns museum. Hennes blivande make, medicinstudenten Daniel Stoopendaal, fick agera kungamodell. Kläderna skapade Nyström själv efter förlagor från museer, och den historiska interiören studerade hon på Gripsholms slott. Över huvud taget var hon alltid noga med detaljerna. 

»Gustav Vasa som barn inför kung Hans» målades 1881 och blev Jenny Nyströms biljett till Paris. Den kungliga medalj hon fick för historiemålningen gav henne rätt att söka stipendium för studier utomlands. 

© Pierre Rosberg/Kalmar läns museum/Bus 2015

Några år senare skrev hon i ett brev till Olof Granberg, redaktör på Ny Illustrerad tidning att: ”Jag vill ej lämna ifrån mig ett arbete som jag ej kunnat göra noggranna studier till och själv är belåten med.”

Vasa-tavlan gav studier i Paris

I centrum för den medaljaspirerande historiemålningen syns den unge Gustav med axellångt ljust hår inför den sittande, kritiskt granskande kungen, som håller sin ena hand på pojkens hjässa för att kunna se honom ordentligt i ansiktet. I bakgrunden syns Sten Sture den äldre som en gammal skäggig man bredvid hustrun Ingeborg, som ömt betraktar den blonde pojken.

Nyström har fångat stämningar och känsloliv hos figurerna på ett ypperligt sätt. Situationen, som skulle ha kunnat vara ett ofarligt möte mellan ett barn och en kung, ser olycksbådande ut. Här manifesteras en konflikt. Kläderna är detaljrikt återgivna. Den röda sammeten i kung Hans jacka ser mjuk ut och reflekterar ljuset från ett fönster vi inte ser.

Arbetet gav utdelning, och den eftertraktade medaljen blev Jenny Nyströms. Hon fick dela den med studiekamraten Richard Hall. Medaljen och ett efterföljande stipendium öppnade vägen för fortsatta studier i Paris. Hon reste iväg 1882 och återkom till Sverige först 1886.

Ovanligt självporträtt i Paris

Jenny Nyström utvecklades till en konstnär med skinn på näsan, stark arbetsmoral och känsla för detaljer. När hon inte arbetade uppskattade hon umgängesliv med vänner och kollegor, gick på maskerader, middagar och danser. Hon var modemedveten och intresserade sig för kläder, färg och form – något som kommer till uttryck i hennes konstverk. 

Ett självporträtt från Paristiden visar henne i elegant svart klänning med tillhörande hatt. I höger hand håller hon ett par ljusa skinnhandskar, vilka indikerar att hon nyss har varit ute eller möjligtvis är på väg någonstans.

 Som självporträtt sticker det ut. Det normala var att konstnärer avbildade sig i sin yrkesroll. Nyström porträtterar sig som privatperson i snygga kläder, inte i målarrock och med pensel och palett i händerna.

Jenny Nyström gjorde detta självporträtt i olja under sin tid i Paris. Målningen, som är i nästan naturlig storlek, ställdes ut på Parissalongen 1884. I dag finns den på Kalmar läns museum. 

© Pierre Rosberg/Kalmar läns museum/Bus 2015

Opponenterna vill förnya akademien

Hon hade stora framgångar inom akademien och fick flera priser, men det hindrade henne inte från att kritisera den för att vara ålderdomlig. I början av 1880-talet formades en opposition bland flera av de tidigare konstnärsstudenterna – Opponenterna. 

De ville att akademien skulle moderniseras på flera punkter, men deras åsikter ignorerades till och med när de 1885 förklarade sin inställning i en skrivelse. Jenny Nyström var en av många konstnärer som undertecknade den.

På hösten samma år medverkade hon i en utställning tillsammans med flera andra opponenter, bland andra Carl Larsson, Nils Kreuger, Anders Zorn och Bruno Liljefors. När hon återkom till Sverige gick hon med i det nygrundade Konstnärsförbundet, som startats av opponenterna i syfte att fungera som ett alternativ och en motvikt till akademien. Men även om Nyström sympatiserade med rörelsen kom hon inte att bli en av de drivande inom den.

Försörjde familjen på illustrationsjobb

Hon hade alltid försökt dryga ut kassan genom extraarbete, framförallt illustrationsjobb för tidningar, till exempel Ny Illustrerad Tidning och Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning. Hennes idoga jakt efter nya uppdrag gjorde Jenny Nyström till ett känt namn, och hennes arbete uppskattades av såväl redaktörer som läsekrets. Det enda problemet var att hon hade så många uppdrag att hon egentligen aldrig kunde vara ledig.

Det var emellertid tur att hon hade att göra. Maken Daniel kunde nämligen aldrig bidra till familjens försörjning. Han var sjuklig, troligen på grund av tuberkulos, och tog aldrig sin
läkarexamen. Det var Jennys arbete som höll paret ekonomiskt flytande, även om den konstintresserade Daniel fungerade som stöd och hjälp, såg till att betalningar trillade in och fungerade som samtalspartner när nya idéer skulle testas.

Baksidan av arbetsbördan var att Nyström inte hade mycket tid över för större arbeten i olja. Nästan hela hennes produktion består av illustrationer och enklare verk, passande för tidningar, bokomslag, julkort, påskkort och bonader. Barn var ett kärt motiv, och djur förekom. Och så var det förstås alla dessa tomtar…

Traditionen att skicka kort till sina bekanta vid jul och påsk var utbredd på kontinenten när Jenny Nyström studerade i Paris. Hennes bild av tomten fick stor spridning sedan hon tagit med bruket till Sverige.

© Jenny Nyström/Kalmar läns museum/BUS 2011

Jenny Nyströms första tomtar

Hennes första kända tomtebilder kom till redan under Göteborgstiden. Hon var tonåring när hon läste Viktor Rydbergs saga ”Lille Viggs äventyr på julafton” i Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning 1871. Hon blev så inspirerad att hon gjorde några teckningar till den och skickade till redaktionen. 

Den vid tiden inflytelserike journalisten, författaren och poeten Viktor Rydberg fick se dessa, och när Lille Vigg kom i bokform 1875 var det med Jenny Nyströms illustrationer. När Rydbergs dikt ”Tomten” 1881 skulle tryckas i Ny Illustrerad Tidning fick hon återigen illustrera. Tillsammans formade de svenskarnas bild av tomten.

Rydbergs och Nyströms tomtevarianter var inte tagna ur luften. I slutet av 1800-talet var småtomtar populära i Europa. Framförallt älskades trädgårdstomtar, som ofta tillverkades i Tyskland och sedan spreds till trädgårdar i många länder. Deras godmodiga utseende med skägg, fina allmogekläder och röda luvor känns igen i Nyströms illustrationer. 

Vidare fanns en svensk gårdstomtetradition att ösa ur. Rydbergs dikt handlar om en tomte som vakar över gården medan generationer av ägare kommer och går. Tomtefiguren i ”Lille Viggs äventyr på julafton”, som kallas julvätte, är dock inspirerad av Santa Claus i den amerikanska juldikten ”Twas the Night -before Christmas” från 1823.

Tomtar på julkort

Under vistelsen i Paris tycks Jenny Nyström ha fått upp ögonen för den uppblomstrande seden att skicka kort till bekanta vid jul och påsk. När hon kom tillbaka till Sverige föreslog hon Bonniers att ge ut sådana kort, men fick avslag. Men ett annat förlag, Axel Eliassons konstförlag i Stockholm, nappade på idén och Nyström började göra kort med tomtar som passade till båda högtiderna. Med tiden kom dock tomtarna alltmer att förpassas till julen.

I många tomtebilder framträder en humoristisk sida hos konstnären. Hon kan låta figurerna vistas med exotiska djur som elefanter och giraffer, flyga luftballong eller dansa tango med en gris.

På målningen »Vi två» från 1895 har Jenny Nyström porträtterat sig själv och den då tvåårige Curt. Sonen fick agera modell till många av barnen i hennes bilder.

© Pierre Rosberg/Kalmar läns museum/Bus 2015

Jenny Nyströms enorma produktivitet sammanföll med att julfirandet blev alltmer påverkat av borgerliga ideal. Firandet skulle ske i hemmet, med klappar, pynt och gran, och det skulle vara barnvänligt. Nyströms motiv kunde ses överallt, på pappersbonader, kort och jultidningar.

Även sonen Curt blev tomtemålare

Hon levde tills hon blev över nittio år, och hennes produktiva period spände över flera decennier. Hennes betydelse för den svenska synen på tomten kan svårligen överskattas. Även sonen Curt Nyström (född 1893) blev tomtemålare. Som barn använde hans mamma honom och hans kompisar som modeller. 

Den mest kända avbildningen av Curt som barn finns emellertid inte på en tidningsillustration eller på ett julkort utan på målningen ”Vi två” från 1895, där mor och son framträder tillsammans i ljusa kläder mot en grönskande bakgrund (se bilden ovan).

Att få ihop rollen som familjeförsörjare, konstnär och mamma kunde vara svårt. Många kvinnliga konstnärer drog ned på arbetet eller slutade helt när de gifte sig och bildade familj. I familjen Nyström och Stoopendaal blev det tvärtom. Mamma Jenny jobbade och fick inte störas. Pappa Daniel skötte hemmet och ekonomin, när han inte var inlagd på sjukhus. Familjen hade också hjälp av Karin, en kvinna från Kristvalla socken inte långt från Kalmar. Hon skötte de flesta hushållssysslorna och tog hand om lille Curt medan Jenny målade.

I en bevarad radiointervju med Gösta Knutsson från 1941 sammanfattade Nyström karriären och berättade att hon fortfarande målade tomtar, vilket hon hoppades kunna fortsätta med så länge hon var frisk och kry. Hon dog vid 92 års ålder i januari 1946.

Hennes bilder ingår i svensk kulturkanon och tomtefigurerna syns ännu på julkort, bonader och pynt. På så vis har Nyström mer än kanske någon annan svensk konstnär förtjänat att kallas folkkär.

En historisk julklapp som varar länge

Låt någon i din närhet få uppleva den svenska historien – ge bort en prenumeration på Populär Historia i julklapp! Det går snabbt och lätt att beställa och du bestämmer själv hur länge gåvan ska vara.

Här är julklappen som varar länge!

Publicerad i Populär Historia 12/2015

Kanske är du intresserad av...

Läs också