En dag år 1740 klev diplomaten, konstsamlaren och greven Carl Gustaf Tessin (1695–1770) över tröskeln till målaren François Bouchers ateljé i Paris. Boucher hade vid denna tid seglat upp som en av Frankrikes främsta rokokokonstnärer. När svensken lämnade ateljén hade han köpt målningen »Venus triumf«.

Verket är en erotiskt laddad och dramatisk skildring av myten om kärleksgudinnan Venus födelse. Platsen är Kythera, kärlekens ö, och kring Venus vältrar sig ohämmat nakna kvinnliga och manliga havsnymfer.

Exempel på rokokostilen

Målningen är ett bra exempel på rokokostilen, kännetecknad av intimitet, lekfullhet och galanteri – i kontrast mot det allvar och den heroism som rådde tidigare, under barocken. Rokokostilen associeras framför allt med den franska aristokratin och hovet kring Ludvig XV.

Tessins inköp känns logiskt. Han och Boucher var samma andas barn, och 1700-talet var deras – och rokokons – sekel. »Boucher är en av de män som representerar smaken av ett århundrade, som uttrycker, personifierar och förkroppsligar det« konstaterade på 1800-talet de franska författarbröderna Goncourt.

Ett sekel senare uttryckte kulturhistorikern Gösta Selling nästan detsamma om Tessin: »Få svenskar har på ett så fulländat sätt som Carl Gustaf Tessin representerat det tidevarv i vilket de levat.«

MER SVENSK HISTORIA I POPULÄR HISTORIAS NYHETSBREV

Tre målningar ur Carl Gustaf Tessins samling, som nu finns på Nationalmuseum

Tre målningar ur Carl Gustaf Tessins samling, som nu finns på Nationalmuseum: »Modehandlerskan« (François Boucher, 1703–70), »Taxen Pehr med jaktbyte« (Jean-Baptiste Oudry, 1686–1755) och »Paris dom« (Noël-Nicolas Coypel, 1690–1734).

»Modehandlerskan« (François Boucher, 1703–70)
© Nationalmuseum

»Modehandlerskan« (François Boucher, 1703–70)

»Taxen Pehr med jaktbyte« (Jean-Baptiste Oudry, 1686–1755)
© Nationalmuseum

»Taxen Pehr med jaktbyte« (Jean-Baptiste Oudry, 1686–1755)

»Paris dom« (Noël-Nicolas Coypel, 1690–1734)
© Nationalmuseum

»Paris dom« (Noël-Nicolas Coypel, 1690–1734)

När Tessin köpte »Venus triumf« var han 45 år gammal, och sedan en kort tid tillbaka ambassadör i den franska huvudstaden. Ett kvarts sekel tidigare hade han som tonåring besökt Frankrike på sin Grand Tour.

I Paris mötte han för första gången den lysande kultur som hade vuxit fram under »Solkungen« Ludvig XIV:s epok. Upplevelsen gav mersmak, och med tiden skulle Tessin komma att bidra starkt till introduktionen av den franska rokokon i Sverige.

Nära relation till hovet

Planen var dock att den unge Carl Gustaf Tessin skulle bygga vidare på familjens framgångsrika arkitekttradition. Den hade inletts med hans farfar Nicodemus Tessin d ä, och fortsatt med pappa Nicodemus d y. Båda hade nära relationer till hovet.

Carl Gustafs studieresa till Paris bekostades av Karl XII, genom ett stipendium som fadern hade anhållit om 1711. Till slut skrev kungens sekreterare tillbaka med ett positivt besked: »Hans Majestät ser mycket gärna att herr hovmarskalken låter sin son perfektionera sig i arkitekturen, och kan med tiden vara säker på successionen.«

Carl Gustafs far, Nicodemus Tessin

Carl Gustafs far, Nicodemus Tessin d y, ville att sonen skulle bli arkitekt som
han själv.

© Georg Desmarées/Nationalmuseum

Den stora bildningsresan till Paris och Rom inleddes i augusti 1714, och skulle vara i fem år. Pappa Nicodemus gav honom i uppgift att komplettera sina samlingar av bland annat grafik. Ett brev från fadern, med kärva direktiv, landade hos sonen i Paris strax före avfärden till Rom: »Räkna med att om ni inte medför från Rom allt nytt som finns i fråga om teckningar böcker och gravyrer, kommer ni inte att vara välkommen vid hemkomsten.«

Dessvärre brast Carl Gustaf i hanteringen av linjal och passare. Hans förmåga att teckna och rita nådde inte på långa vägar upp till faderns skicklighet. Och hur roligt på en skala var det att sitta instängd i gamla arkiv och kopiera?

Parisiskt societetsliv

Nej, Carl Gustaf med sin charm och sociala kompetens ville hellre figurera på andra arenor. Det parisiska societetslivet, stadens galanta kvinnor och spelhallarna lockade. Skulderna växte. De två åren i Rom, 1716–18, fortsatte i samma utsvävande stil.

Signaler om sonens leverne nådde pappa Nicodemus. Han blev både arg och bekymrad, och beordrade sonen att komma hem. Men innan Carl Gustaf styrde kosan mot Sverige tog han sig i kragen, och förvärvade en representativ serie gravyrer som demonstrerade utvecklingen inom det grafiska området i Rom.

vy från de centrala delarna av paris

Tessin var svensk ambassadör i Paris 1739–42. Här en vy från de centrala delarna av den franska huvudstaden med bland annat bron Pont Neuf, på en målning från 1763 av Nicolas-Jean-Baptiste Raguenet.

© J Paul Getty Museum
I Paris mötte han för första gången den lysande kultur som hade vuxit fram under 'Solkungen' Ludvig XIV:s epok.

Väl hemkommen väntade ett fint uppdrag. Karl XII hade utnämnt Tessin till hovintendent, organisatoriskt placerad direkt under hans far. Kungsorden från 1711 stod sig. En stor penningpåse för fortsatta studieresor var också kopplad till befattningen. Utnämningen blev vändpunkten i Carl Gustaf Tessins liv. Hans ambition var nu att visa sig värdig hovintendentämbetet och det kungliga förtroendet.

Under 1720-talet verkade han inom politiken och deltog i riksdagarna 1720 och 1723. Efter en konflikt med den mäktige kanslipresidenten Arvid Horn beslutade denne att förpassa Tessin till Wien, där han fick befattningen som svensk minister. Han återvände till Stockholm och riksdagen 1726–27.

Nicodemus Tessin

Även pappa Nicodemus Tessin d y tog del i riksdagsarbetet. I egenskap av överintendent och chef för statens byggnader månade han särskilt om Kungliga slottet. Han skrev i ett yttrande till riksdagen att byggnadsarbetet borde återupptas efter många år i träda.

Ett argument för det var att hovet levde i en ovärdig och riskabel miljö – slottet var både trångbott och eldfarligt. Det kungliga slottet Tre kronor hade som bekant delvis förstörts vid en stor brand 1697. Riksdagen gick på hans linje och beviljade medel för färdigställandet av slottet.

Ulla Sparre

Ulla Sparre gifte sig med Carl Gustaf Tessin 1727.

© Jean-Marc Nattier/Louvren

Född i palats, död på slott

1695 Carl Gustaf Tessin föds den 5 september i Tessinska palatset i Stockholm som yngsta barnet till arkitekten Nicodemus Tessin d y och Hedvig Eleonora Stenbock.
1714 Inleder en femårig studieresa till Frankrike och Italien.
1718 Blir hovintendent.
1724 Blir kansliråd.
1725 Utses till minister i Wien.
1727 Ingår äktenskap med den 16-åriga Ulla Sparre.
1728 Företar en studieresa till Paris. Blir överintendent.
1738 Blir lantmarskalk.
1739 Inleder en treårig sejour som ambassadör i Paris.
1741 Blir riksråd.
1743 Får titeln överstemarskalk.
1744 Ledsagar prinsessan Lovisa Ulrika, blivande drottning, från Berlin till Stockholm.
1747 Blir kanslipresident och guvernör åt arvprins Gustav (III).
1768 Hustrun Ulla avlider den 14 december på Åkerö, 57 år gammal.
1770 Carl Gustaf Tessin avlider den 7 januari på Åkerö, 74 år gammal. Med honom utslocknar den grevliga ätten Tessin.

Våren 1728 avled Nicodemus Tessin d y och efterträddes som överintendent av sonen Carl Gustaf. Denne hade inte alls faderns förtrogenhet med arkitektur och inredningsfrågor och behövde en »sidekick«. Denna roll kom att spelas av arkitekten Carl Hårleman (1700–53), som tilldelades Tessins tidigare befattning som hovintendent.

Hårleman hade i likhet med den fem år äldre Tessin vistats i Paris. Under sin första sejour, 1721–25, hade han studerat vid den kungliga arkitektakademin och konstakademin. Rokokon var på gång men Hårleman såg den inte komma. Än.

Tjänsteresa till Paris

Det gjorde han dock under en kombinerad studie- och tjänsteresa till Paris 1732, vilken Tessin initierade. Nu hade den nya rokokon etablerat sig, och Hårleman insåg att han befann sig mitt i en konstnärlig omvandlingstid, och han blev mycket angelägen om att hans välgörare hemma i Sverige snabbt skulle få vetskap om detta.

Efter en vecka i Paris skickade Hårleman brev till Tessin:

»Ingenting kan jämföras med den överraskning, som jag erfarit på den här resan vid att se och känna hur mycket som har undgått mig på den första. Och för att säga sanningen, hur mycket som jag har haft reda på utan att veta det. Vilken tillfredsställelse att se sig i stånd att lära av, och bli bekant med, de mest framstående, och att känna sig säker för de andra. Jag skulle inte kunna göra dessa reflektioner, min mycket käre greve, utan att sända er en tanke full av tacksamhet för all er godhet mot mig.«

Tessinska palatset

Tessinska palatset ligger vid Slottsbacken i Stockholm, mitt
emot Kungliga slottet.
Foto från innergården.

© Riksantikvarieämbetet

De upptäckter och insikter som Hårleman förmedlade till hemlandet gjorde att Sverige tidigare än flertalet andra länder – Frankrike förstås undantaget – anammade den nya stilen, rokokon.

Ett viktigt uppdrag som Hårleman hade i Paris var att värva skickliga yrkesmän till slottsbygget i Stockholm. Efter rekommendationer anställde han Guillaume Taraval (1701–50), som tillsammans med åtta andra franska konstnärer och dekorationsmålare anlände till Stockholm på sommaren 1732.

Köpte fler målningar

Carl Gustaf Tessin hade, strax före Hårlemans andra resa till Paris, också besökt staden. Det skedde under hans och hans unga hustrus, Ulla Sparre, bröllopsresa. En resa som kombinerades med studier »för att förfriska ögat och stadga smaken«. Vid detta tillfälle passade Tessin på att köpa flera målningar.

När han längre fram, 1739, anlände till Paris som svensk ambassadör stod rokokon i full blom. För att markera sin status på sin nya tjänsteort använde han stora summor till inredning och möblemang för sin våning, allt enligt det senaste rokoko-modet.

Tessin fortsatte också att knyta kontakter i konstnärsvärlden, besökte den klassiska utställningen Parissalongen och besökte kända målares ateljéer för att köpa deras verk.

Carl Hårleman

Friherren och arkitekten Carl Hårleman blev Tessins medarbetare och vän.

© Nationalmuseum

Bland dessa fanns den inledningsvis nämnde François Boucher, Jean-Baptiste-Siméon Chardin och Jean Baptiste Oudry. Den senare räknas som en av rokokons stora förgrundsgestalter. Den kollektion samtidskonst som Tessin nu byggde upp var i särklass, och den kom så småningom att utgöra en central del av Nationalmuseums samlingar i Stockholm.

Direktköpen från konstnärerna kompletterades med förvärv från några av Paris ledande konsthandlare, bland dem Edme-François Gersaint – »den bäst försedde konsthandlaren i Paris«, enligt Tessin, som även bedömde honom som »synnerligen hederlig«. I Gersaints butik inhandlade Tessin också ett flertal verk av holländska 1600-talskonstnärer, som Frans Snyders, Jacob van Ruisdael och Rembrandt. Den sistnämndes målning »Ung dam i profil« (1632), finns idag på Nationalmuseum, och anses som ett av de verk som med säkerhet kan tillskrivas den holländske mästaren.

Dyrbart skryt

Ett skäl till dessa konstinköp var att ytterligare stärka Tessins position i den högförnäma parisiska eliten, som vimlade av konstkunniga och välbeställda hertigar, markiser och grevar. Dyrbart skryt, alltså: »Kolla här, jag har också en Rembrandt på väggen!« Typ.

Under sina år som Parisambassadör skickade Tessin hem närmare 70 målningar och tusentals teckningar, gravyrer och etsningar. I ett brev till Hårleman skrev han att vännen skulle få se »Så många tavlor! Så många teckningar! Så många kopparstick!« Alltsammans betecknades av Tessin som »under«.

I ett annat brev vittnade Tessin om den stora betydelse som vännens konstsmak hade för honom inför förvärven, och att han resonerade med sig själv med honom i tankarna: »Detta känner jag att min vän tycker om, eller detta kommer han inte att gilla.«

Verk ur Tessins samling

© Nationalmuseum

Inspirerade Bellman: Så här diktade Carl Michael Bellman efter att ha sett François Bouchers (1703–70) målning »Venus triumf«: Blåsen nu alla, Hör böljorna svalla, Åskan går, Venus vill befalla, Där Neptun rår. Simmen Tritoner, Och sjungen miljoner Fröjas lof; Svaren Postiljoner I Neptuns hof. Se Venus i sin pragt, Kring henne hålla vakt Änglar, Delphiner, Zephirer och Paphos hela magt; Vattu-Nympher plaska kring I Ring ... (Fredmans epistel 25)

© Nationalmuseum

»Tvätterska«, Jean Siméon Chardin (1699–1779).

© Nationalmuseum

»Ung dam i profil«, Rembrandt (1606–69).

Tessins passion för konst ledde honom till ruinens brant, trots att han också hade gift sig till mycket pengar. Hustrun Ulla Sparre (1711–68) var nämligen en av landets rikaste arvtagerskor. (Hon var förutom överhovmästarinna också amatörkonstnär.)

Såldes till kungahuset

För att rädda ekonomin var Tessin tvungen att sälja stora delar av sina enastående samlingar till kungahuset. Fredrik I köpte, liksom hans efterträdare Adolf Fredrik och hans likaledes konstintresserade hustru, drottning Lovisa Ulrika.

Ett av de verk som hamnade i de kungliga samlingarna var inledningsvis nämnda »Venus triumf«. Den spektakulära målningen blev en källa till inspiration för både målare och författare i Sverige. En av dem som såg Bouchers mästerverk och lät sig bedåras, var Carl Michael Bellman. Han använde målningens tema som utgångspunkt när han skrev »Fredmans epistel nummer 25« som är en hyllning till musan Ulla Winblad i rollen som Venus.

För att rädda ekonomin var Tessin tvungen att sälja stora delar av sina enastående samlingar.

Carl Gustaf Tessin var en dominerande gestalt under svenskt 1700-tal. Han hade många strängar på sin lyra – parlamentariker, statsman, diplomat och en av landets absolut främsta kulturpersonligheter. Åsikterna om honom har varit många.

Carl Gustaf Malmström, historiker under 1800-talet, gjorde ner Tessin, och dennes vurm för konst och kultur pekas särskilt ut. Malmström menade att Tessin försummade sitt diplomatiska uppdrag i Paris, på bekostnad av nöjen och konst. Dessutom var han, tyckte Malmström, en skådespelarnatur – ärelysten och ytlig, med dålig arbetsmoral.

Samlare från rokokons tidevarv

Kanske formulerade Gustav III, som stod Tessin närmare än de flesta, den bästa sammanfattningen av hans liv: »Eftervärlden ska en dag göra honom rättvisa. Han har spelat en för stor roll, att hans rykte ej kan vara utan skuggor. Hans anhängare har för mycket upphöjt hans stora egenskaper, hans fiender alltför bittert tadlat hans fel. Avunden har för mycket svärtat honom, att man skulle betvivla det han var en stor man.«

Hundratusentals besökare på Nationalmuseum har genom åren tjusats av de målningar som Carl Gustaf Tessin köpte och tog till Sverige. De läsare som i framtiden besöker museet, och stannar till vid »Venus triumf«, »Ung dam i profil« eller någon annan av målningarna, kan skänka en tacksamhetens tanke till denne konstälskande grandseigneur och samlare från rokokons tidevarv.

Thorsten Sandberg är frilansjournalist med svensk historia som specialitet.

Publicerad i Populär Historia 8/2021