Västerås 1958 – Erik XIV:s lik beskådas i öppen gravkista

Söndagen den 26 januari 1958 mellan klockan 13 och 18 defilerar femtontusen personer förbi Erik XIV:s öppna kopparkista. Vid huvudänden glimmar riksregalierna – kronan, spiran och äpplet – flankerade av domkyrkans pampiga silverljusstakar från 1781. Stilla framförd orgelmusik bidrar till en förtätad stämning. Dämpad vördnad blandas med lätt morbid fascination för de kungliga kvarlevorna.

18 mars 2008 av Jacob Wiberg

Texten publicerades tillsammans med ett fotografi i Populär Historia nr 1 2008.

Gravöppningen genomfördes dock inte i första hand för att allmänheten skulle få tillfälle att hedra den år 1577 avlidne kung Erik. I samband med en renovering av domkyrkan initierade dåvarande landshövdingen i Västmanlands län, Ragnar Casparsson, en grundlig tvärvetenskaplig undersökning av gravens innehåll. Syftet var att försöka lösa en 381 år gammal mordgåta. Enligt traditionen bragtes Erik om livet på order av sin halvbror Johan III, genom att hans ärtsoppa spetsades med gift. Hur var det egentligen med den saken?

Någon varm syskonkärlek rådde knappast mellan Gustav Vasas söner, snarare bitter rivalitet. När fadern avled 1560 gick kungamakten till äldste sonen Erik (som Gustav hade med Katarina av Sachsen-Lauenburg). De yngre bröderna Johan, Magnus och Karl (vars mor var Margareta Leijonhufvud) hade egna hertigdömen att styra över inom det svenska riket.

Snart såg dock Erik till att brödernas maktpositioner försvagades rejält – han sneglade mot kontinentens furs­tar och deras bryska metoder. När Johan gifte sig med den polska prinsessan Katarina Jagellonica såg Erik detta som en fientlig handling, och tog till vapen mot brodern. År 1563 intog Eriks trupper Åbo slott, där Johan spärrades in med hustrun. Fångenskapen varade i fyra år och blev svår. Bland annat dog parets lilla dotter som fötts innanför murarna.

Trots allt frigavs Johan 1567 och redan året därpå kom hans motdrag, när han och Karl förenades i ett uppror mot storebrodern som störtades från tronen med vapenmakt och vass propaganda. Nu var tid för hämnd. Eriks närmaste man, Jöran Persson, plågades i tortyrkammare och avrättades därefter.

För en avsatt kung stod tre alternativ till buds: döden, fångenskap eller landsförvisning. Det blev fängelse – tills vidare. Erik med familj låstes in på Stockholms slott, han skulle aldrig mer bli en fri man. Efterhand blev behandlingen i fängsligt förvar allt hårdare, och hösten 1569 blev han rentav misshandlad och svårt slagen över ena armen (vilket den rättsmedicinska undersökningen knappt fyra sekel senare skulle bekräfta).

Under de kommande åren flyttades Erik runt mellan olika slott: Kastelholm på Åland, Gripsholm, Västerås slott och slutligen, 1574, Örbyhus norr om Uppsala.

Johan III oroade sig för att upprorsmakare skulle frita fången och maktbalansen förskjutas på nytt. Oron yttrade sig i detaljerade instruktioner till fångvaktarna hur de i händelse av hotande fritagning lämpligen skulle avliva Erik. Kvävning med örngott och bolster, samt tvångsmatning med en dödlig opiumbrygd var ett par alternativ, liksom att sätta fången på en stol och åderlåta honom till både händer och fötter ”så att blodet löper honom av till dess han dör”.

Den 22 februari 1577 klagade Erik över smärtor i mage och bröst och blev sängliggande. Vid tvåtiden på morgonen den 26 februari dog han. Mördad?

Ett specialistteam under ledning av anatomiprofessorn Carl-Herman Hjortsjö och förre riksantikvarien Martin Olsson påbörjade den 20 januari 1958 sin vecko­långa undersökning. De kungliga kvarlevorna röntgades, avfotograferades och nagelfors in i minsta detalj. Intressantast var de kemiska analyserna av kistinnehållet. Och jodå, det fanns verkligen dödliga halter av arsenik i de inre organen.

De sakkunniga enades om att ”fynden i sin helhet ge fullt stöd åt antagandet, att Erik XIV blivit förgiftad med arsenik”. Landshövding Casparsson konstaterade därmed att ”undersökningsresultatet tillsammans med övriga i fallet kända omständigheter med till visshet gränsande sannolikhet talar för att kung Erik mördades i sitt fängelse.” Dock kan man inte fullt ut bevisa Johans inblandning, även om den får anses vara högst sannolik. Och några spår av ärtsoppa påträffades inte.

Jacob Wiberg

Publicerad i Populär Historia 1/2008

Kanske är du intresserad av...

Läs också