Sundsvall, 1890

Första maj var nästan högsommarvarm detta år. Solen flödade och redan på förmiddagen märktes det att något särskilt var i görningen. Ångare efter å

27 juni 2002 av Jacob Wiberg

Första maj var nästan högsommarvarm detta år. Solen flödade och redan på förmiddagen märktes det att något särskilt var i görningen. Ångare efter ångare anlände med folk från trakten. Arbetarna hade fridag och högtidsklädda strömmade de längs Sundsvalls gator för samling i hamnen. Folkvimlet övervakades av polis i paradmundering – för säkerhets skull höll krogarna stängt.

Vid halv två-tiden satte sig demonstrationståget i rörelse. Via Storgatan, Bredgränd och Köpmangatan gick marschen mot Vindskärsvarv. I täten lyste det vita demonstrationsstandaret med texten ”8 timmars arbete, 8 timmars frihet, 8 timmars hvila”. Det bars av fröken Märta Nordén som, dagen till ära, ekiperat sig tämligen radikalt: svart klänning med rött band, röda långa handskar och rött ansiktsflor.

I hela den industrialiserade världen var det denna dag 1890 premiär för arbetarrörelsens förstamajfirande. Överallt slöt man upp under åttatimmars-parollen vars slagord myntats redan 1856 i Australien. Den amerikanska arbetarrörelsen, American Federation of Labor, hade anammat kraven för sina 400 000 medlemmars räkning att gälla från och med den 1 maj 1886. För att nå målsättningen blåste arbetarna i Chicago till strejk. Blodiga oroligheter utbröt med dödsoffer både bland de strejkande och polisen. Sju strejkledare greps och dömdes till döden efter summariska rättegångar. Av dessa avrättades fyra, en tog sitt liv och två fick dödsdomarna omvandlade till 15 års straffarbete.

Händelserna i USA gjorde starkt intryck på deltagarna vid Andra internationalens första kongress 1889 i Paris. För att hedra minnet av ”chicagomartyrerna” valdes 1 maj till arbetarrörelsens internationella kampdag.

Omkring 150 000 svenskar på 22 platser runt om i landet deltog i de första demonstrationerna. Flest trängde ihop sig på Gärdet i Stockholm där bland andra August Palm och Hjalmar Branting talade. Också i Sundsvall var uppslutningen stor – cirka 10 000 personer. Här fanns ett starkt arbetarfäste sedan strejken 1879, då de sågverksanställda lagt ner jobbet i protest mot sänkta löner. Militär hade inkallats och händelsen blev Sveriges dittills största arbetskonflikt.

Huvudtalare i Sundsvall var Axel Danielsson (1863–99). Han skymtar på fotografiet i hög svart hatt till vänster om plakatet. Danielsson var en av arbetarrörelsens främsta företrädare sedan han i Malmö 1887 hade grundat tidningen Arbetet. Hans fräna samhällskritik ledde till flera tryckfrihetsåtal och vid framträdandet i Sundsvall hade han just avtjänat ett 18 månader långt fängelsestraff för politisk frispråkighet.

Nu råder andra tider. Vi har åsiktsfrihet men det glesnar i demonstrationsleden. Och Arbetet vilar i sin grav.

Publicerad i Populär Historia 3/2001

Kanske är du intresserad av...

Läs också