Kalifornien, 1936
”Nipomo, Kalifornien mars 1936. Migrerad lantarbetarfamilj. Sju hungriga barn. Modern 32 år, fadern född i Kalifornien. Nödlidande i ärtplockarläger på grund av utebliven tidig ärtskörd. Familjen har just sålt sitt tält för att kunna köpa mat. Merparten av lägrets 2 500 människor helt utblottade.”
Anteckningarna i Dorothea Langes fotodagbok ger sammanhanget
– men fotografiet som sådant säger egentligen allt.
I dag är Kalifornien något av USA:s framsida. Delstaten, som har en yta ungefär som Sveriges, är med sina dryga 32 miljoner invånare landets folkrikaste. Även ekonomiskt intar Kalifornien en tätposition med omfattande produktion inom såväl jordbruk och industri som nöjes- och IT-branschen.
Under depressionen var läget dock ett annat. Just i Kalifornien var situationen extra besvärlig eftersom horder av hemlösa människor sökte sig västerut från resten av landet i hopp om en drägligare tillvaro. Periodvis anlände 6 000 flyktingar i månaden från Mellanvästern, drivna av arbetslöshet och torka.
Dorothea Lange (1895–1965) var en av pionjärerna inom den moderna amerikanska dokumentärfotografin. Efter utbildning i New York tjänade hon sitt uppehälle som porträttfotograf i San Francisco. Under det tidiga 1930-talets depressionsår lämnade hon sin fotoateljé och började med stort socialt patos fotografera människor och platser märkta av misären.
Lange deltog 1935 i ett kaliforniskt projekt som dokumenterade statens ”gästarbetare” och deras utsatta situation. Arbetet, som utfördes tillsammans med hjälpprogrammets chef, Paul Taylor (ekonomidocent vid Berkeleyuniversitetet), skulle visa sig bli dubbelt lyckosamt.
På det professionella planet gjorde rapporten och Langes bilder stort intryck när dessa nådde Washington – myndigheterna insåg nu vidden av den mänskliga tragedi som utspelade sig i Kalifornien. Genast fick hon anställning inom Farm Security Administration (FSA), det amerikanska inrikes-, senare jordbruksministeriets foto- och filmavdelning. I samma veva gifte sig paret Lange och Taylor.
Söder om dagens Silicon Valley, ungefär mitt emellan Los Angeles och San Francisco utefter Highway 101, ligger Nipomo. Här tas de kanske bästa av alla 270 000 FSA-fotografierna från åren 1935–41.
Dorothea Lange är på väg hem till Berkeley efter uppdrag i södra Kalifornien, New Mexico och Arizona. I Nipomodalen passerar hon ett eländigt flyktingläger. Någonting får henne att stanna upp och vända om. Hon parkerar, stiger ur. Graflex-kameran är redo i rem om nacken.
”Jag ser och går fram emot den hungriga och desperata modern som dragen av en magnet. Jag minns inte hur jag presenterar mig eller förklarar min kamera, men jag minns att hon inte ställer några frågor. [...] Hon berättar att de lever av frusna grönsaker från de omkringliggande fälten, och fåglar som barnen dödar. [...] Där sitter hon i kojan med sina barn tätt tryckta intill sig, och tycks förstå att mina bilder kanske kan hjälpa henne, så hon hjälper mig. På något sätt är vi jämlika.”
Lange tar sex bilder. Två av dem publiceras den 10 mars 1936 i San Francisco Post. Mat och förnödenheter sänds omedelbart till lägret.
Publicerad i Populär Historia 2/2001
