Amerikansk idol
Denna artikel publicerades tillsammans med ett fotografi i Populär Historia nr 3/2010.
Scenen utspelar sig i den amerikanska långfilmen Coquette från 1929. Föga förvånande får relationsdramat inget lyckligt slut. Det bär sig inte bättre än att fadern (spelad av John St Polis) skjuter ihjäl dotterns hjärtevän Michael (Johnny Mack Brown). I samband med mordrättegången lyckas den åtalade få tag i det skarpladdade bevismaterialet och tar sitt liv. Och givetvis blir det inget mellan Norma (Mary Pickford) och Stanley (Matt Moore).
Mary Pickford föddes i Toronto i Kanada 1892 som Gladys Smith. Den ljuslockiga flickans skådespelartalanger upptäcktes tidigt, och redan som 14-åring fick hon en stor roll på Broadway. Men det var inom filmen hon skulle komma att göra kometkarriär. Efter att ha avverkat ett stort antal lågbudgetfilmer i New York flyttade hon 1909 till den amerikanska västkusten och det jäsande filmeldoradot Hollywood. Här gjorde hon snart stor succé med sin intagande charm, sitt utseende och sin flickaktiga stil, och marknadsfördes under epitet som "The girl with the golden curls" och "Americas sweatheart".
Genom sina många framgångsrika roller (hon medverkade i drygt 50 långfilmer) blev Mary Pickford under 1910- och 1920-talen en av de första riktigt stora "världskändisarna".
Berömmelsen gjorde henne snart också väldigt rik. Från att i början av sin bana fått några få dollar om dagen kunde hon som etablerad Hollywoodstjärna dra in tiotusentals dollar i veckan. Hon kände också tidigt ett behov av att själv kontrollera de filmer hon spelade i. År 1919 grundade hon tillsammans med regissören D W Griffith, skådespelarkollegorna Charlie Chaplin och Douglas Fairbanks (hennes blivande make) det oberoende produktionsbolaget United Artists.
Coquette var stumfilmstjärnan Mary Pickfords första ljudfilm, ja faktiskt en av de tidigaste "talkies" över huvud taget. Den allra första långfilmen med synkroniserade tal- och musikinslag var Jazzsångaren (1927). Den nya tekniken kom dock delvis att bli slutet för hennes karriär framför kameran. Som många andra stumfilmsskådespelare blev hon aldrig riktigt bekväm med att arbeta med ljud. "Men oj vad ynklig min röst låter!", anmärkte hon vid ett ljudtest under inspelningarna. Det blev bara ytterligare en handfull filmer innan Pickfords skådespelarkarriär 1933 var över. I takt med att hon blev äldre fick hon allt svårare att övertyga i de flickroller som gjort henne till stjärna.
För sin insats i Coquette belönades Pickford vid den andra Oscarsgalan 1930 med en statyett för bästa kvinnliga huvudroll. Om det hade någon betydelse att hon bjöd hem juryn på te, att hon var en av grundarna till den prisutdelande filmakademien (Academy of Motion Picture Arts and Sciences), eller att hon var gift med dess förste president (Fairbanks), är oklart.
Tre år före sin död 1979 tilldelades Mary Pickford en heders Oscar för sina livslånga insatser för amerikansk filmindustri.
Vissa menar att hon var den mäktigaste kvinna som någonsin arbetat i Hollywood.
Jacob Wiberg
