I 46 år har man förgäves sökt efter den magnifika gåva som den preussiske soldatkungen Fredrik Vilhelm I förlänade tsar Peter I våren 1717 – ett demonterat bärnstensrum från kungliga palatset i Berlin.

Det var länge tal om att Peter, som blivit helt betagen av rummet vid ett besök i Berlin, skulle få det som gåva. Men i politiken förväntar man sig gärna gentjänster. Den preussiske monarken såg gåvan som ett led i strävandena att få tsarens hjälp att erövra Svenska Pommern, något som inte gick i lås. Men så är det ofta i politiken.

Kanske var det en av förevändningarna för nazisternas rov av rummet hösten 1941, då de tyska arméerna stod utanför Leningrad. Rummet hade då i 200 år funnits i Katarina II:s praktslott i Tsarskoje Selo. Nu fraktades det tillbaka till Königsberg.

Ett sant underverk

Det måste ha varit en överjordisk syn som mötte tyskarna i tsarevnans palats. Så här beskrivs rummet av en rysk konsthistoriker under tsartiden:

"Bärnstensrummets stil º är en blandning av barock och rokoko och ett sant underverk, inte enbart på grund av materialets stora värde, det konstfärdiga snideriet och lättheten i formerna, utan framför allt genom den vackra, ibland mörka, ibland ljusa, men alltid varma tonen i bärnstenen, som förlänar hela rummet en osägbar tjusning. Alla väggarna i salen täcks av en mosaik av i form och storlek olikartat polerade bärnstensstycken, vilka likväl har en likartad gulbrun färg. Genom snidade relieframar av bärnsten har väggarna indelats i fält, vars mitt upptas av fyra romerska mosaiklandskap med allegoriska framställningar av fyra av de fem mänskliga sinnena."

Den betagne ryssen fortsätter länge sin beskrivning i samma lyriska ordalag. Låt oss endast lägga till, att rummet inte bara måste ha varit en dröm att beskåda under dagtid. Vilken syn måtte det inte också ha varit, när hundratals levande ljus reflekterades tusenfalt i de många speglar som bröt av bärnstensprakten!

Men nu är rummet försvunnet. Några år efter det att slottet intogs förvarades det i Königsbergs slottsmuseum. Men staden utsattes småningom för häftigt bombardemang, och rummet antas då ha smält ner (bärnsten är ju ytterst brandkänslig). Detta är emellertid bara en av tjogtals teorier! Dessa kan i sin tur delas in i fyra huvudteorier:

  1. Rummet förstördes vid bombardemang.

  2. Rummet demonterades och placerades i lårar i något av Königsbergs drygt 1 200 källarutrymmen för att skyddas mot bomberna (staden var en utpost mot Ryssland och mycket väl befäst).

  3. Rummet placerades utanför Königsberg, antingen i en bryggerikällare eller i något utrymme tillhörande ett av de talrika junkergodsen.

  4. Rummet fraktades till lands eller sjöss västerut.

För teori 1 talar ett vittne som efter ett bombanfall menar sig ha mött den museichef som var ansvarig för rummet, dr Rohde. Han skulle då ha varit förkrossad och sagt att hela rummet gått till spillo.

För teori 2 talar ju sunda förnuftet. I Tredje riket var man nästan mer noga med att skydda värdefulla konstföremål än människor.

Detsamma gäller teori 3, särskilt som man vet att andra tyska eller rövade konstskatter härbärgerades hos ostpreussiska junkrar.

Den fjärde teorin har förstås att göra med Röda arméns snabba framryckning i krigets slutfas. Men man hade faktiskt gott om tid på sig! Ryssarna avancerade i början av 1945 långt väster om Königsberg, men staden hade av Hitler gjorts till ett svårintagligt fort som gav upp först i april. Under tiden var förbindelserna åt väster tämligen intakta.

I Tyskland eller USA?

Men rummet i sina lådor kan ha sjunkit till havets botten om det fraktades sjövägen – fartygen bombades ivrigt av ryssarna. Om det forslades landvägen, kan det också ha förstörts. Det kan även ha hunnit fram till underjordiska utrymmen i mellersta eller västra Tyskland. Nazisterna samlade på sig jättelika mängder rövade konstskatter, bland annat stora ikonsamlingar från Ryssland.

Intresse för det som fanns i gruvorna hade också de amerikanska soldaterna. Det är ett känt och tragiskt faktum, att USA-officerare i de erövrade områdena bedrev plundring av konstskatter i stor skala. Kanske befinner sig Tsarskoje Selos bärnstensskatt i Oklahoma eller Wyoming? Det är en teori som en idog tysk amatörforskare varit inne på, och som inte var helt onyttig i det kalla krigets propaganda.

Men detta har inte påverkat seriösa ryska forskare och efterforskare. De lutar ännu mot att rummet finns i Königsberg eller dess närhet. Senast har man försökt att ta sig in i källarna till det berömda bryggeriet Ponarth i en förort till det nuvarande Kaliningrad – ett spår ledde nämligen dit – men detta gav inget. Gåtan kvarstår alltså. Och dr Rohde, som faktiskt efter invasionen tycks ha hjälpt ryssarna att försöka hitta rummet (vilket, nota bene, motsäger teori 1), dog under mystiska omständigheter, troligtvis självmord, i december 1945. Tog han hemligheten med sig i graven? En fascinerande tanke, som dock inte förefaller särskilt logisk.

Publicerad i Populär Historia 2/1991