Svensk biokultur synas ur publikens perspektiv
Aldrig har det funnits så många biografer i Sverige som år 1957. Nu ska filmvetaren Åsa Jernudd skärskåda biokulturens storhetstid och nedgång ur publikens perspektiv.
Röda Kvarn i Sundsvall 1965. Filmen som ska visas är Mary Poppins.
Åsa Jernudd får 3,8 miljoner kronor av Vetenskapsrådet för att dokumentera svensk biokultur och biografhistoria under 1950- och -60-talen. Hon menar att det är ett eftersatt forskningsområde.
– Ja, eftersom filmvetenskapen så länge varit fixerad av analyser av själva filmerna – framförallt sådana som varit konstnärligt utmanande. Kulturarvsinstitutionerna har inte heller brytt sig speciellt om den här delen av populärkulturen eller om biografen som socialt fenomen. Jag vill vända på perspektiven och titta på film underifrån, från publikhållet.
Hur var biokulturen under den här perioden?
– 1950-talet var en storhetstid – 1957 var det år när det fanns flest biografer i Sverige och flest människor gick på bio. Filmen genomsyrade människors vardag på ett helt annat sätt än i dag. På 1960-talet kom TV:n på bred front och med babyboomgenerationen följde en ny typ av familjeliv och fritidskultur. På kort tid tappade biograferna en väldigt stor del av sin publik.
FÅ POPULÄR HISTORIAS NYHETSBREV – VARJE VECKA!
Hur ska du gå tillväga?
– Jag kommer att intervjua människor som var med, dokumentera deras filmminnen och deras berättelser om filmstjärnor och om biobesök. Jag ska också kartlägga alla biografer i Bergslagen, som jag valt som studieområde. Det var biograftätt men är också representativt både demografiskt och vad gäller förhållandet stad – landsbygd. Sedan handlar det bland annat om att samla in bioprogram, tidningsartiklar och fotografier från perioden.
Vad ska projektet utmynna i?
– Materialet kommer att digitaliseras och samlas i en sorts minnesbank på Kungliga bibliotekets sajt. I första hand gäller det att tillgängliggöra det för forskningen.
