Värdelöst papper

Bakgrunden var den så kallade Sudetkrisen. Adolf Hitler krävde att Sudetområdet i Tjeckoslovakien, där en stor del av befolkningen var tyskspråkig, skulle till­falla Tyskland. Redan under våren hade Österrike införlivats i det tyska riket. Konferensen ledde fram till ett avtal, Münchenöverenskommelsen, som innebar att Tjeckoslovakien tvingades att avträda delar av Böhmen och Mähren (Sudetenland) till Tyskland – Hitlers sista territoriella krav, sades det.

När Chamberlain klev nedför flygplanstrappan möttes han av applåder från en stor folksamling. Raskt stegade han fram till det väntande pressuppbådet och började att tala – ett knippe rejäla mikrofoner registrerade som synes hans ord: "God morgon! I morse hade jag ett nytt samtal med den tyske kanslern, Herr Hitler. Och här är det papper som bär hans namnteckning, liksom min."
Premiärministern håller, till allmänt jubel, upp ett dokument i luften.
"Vi, den tyske Führern och kanslern, och den brittiske premiärministern [...] har enats om att frågan rörande de anglo-tyska relationerna är av yttersta vikt för bägge länderna och för Europa. Vi betraktar avtalet som skrevs under igår kväll [...] som symboliskt för våra respektive folks önskan att aldrig mer gå i krig mot varandra."

Senare samma dag – efter att ha färdats längs gator fyllda med hurrande folkmassor, och även hunnit att rapportera till kung Georg VI – talade Chamberlain vid 10 Downing Street. Han yttrade då det berömda: "I believe it is peace for our time."

I ljuset av hur det sedan gick klingar naturligtvis orden falskt och naivt. Istället för att kopplas samman med fred och samförstånd, har de blivit sinnebilden för misslyckad blåögd diplomati och verkningslös eftergiftspolitik. Hitler struntade blankt i den där papperslappen, och inom mindre än ett år var andra världskriget ett faktum.

Publicerad i Populär Historia nr 5/2025