Till vänster: Befriade fångar i Auschwitz, Polen. Röda armén nådde fram till förintelselägret den 27 januari 1945. Till höger: SS-officer Rudolf Höss. Han dömdes efter kriget till döden och hängdes i Auschwitz den 16 april 1947.

© Shawshots/Alamy/Imageselect/GettyImages

Rudolf Höss – Kommendant i Auschwitz

Som chef för Auschwitz-Birkenau ansvarade Rudolf Höss för Nazitysklands största utrotningsläger. Vid Nürnbergrättegångarna väckte hans krassa vittnesmål om det systematiska massmordet på judarna stor sensation. Samtidigt som han utan att blinka skildrade fasansfulla förbrytelser lade Höss dimridåer kring sin egen levnadshistoria. Vem var han egentligen?

7 november 2020 av Niclas Sennerteg

Måndagsförmiddagen den 15 april 1946 var en advokat på väg att begå sin karriärs största taktiska misstag under den pågående krigsförbrytarprocessen i Nürnberg. Doktor Kurt Kauffmann som försvarade den tidigare chefen för den nazistiska säkerhetspolisen, SS-generalen Ernst Kaltenbrunner, ville bevisa att hans klient aldrig hade besökt Auschwitz. Den tyske advokaten trodde att han hade hittat det perfekta vittnet för detta ändamål: Auschwitz tidigare kommendant Rudolf Höss, som nyligen hade spårats upp i sitt gömställe och arresterats av den brittiska militärpolisen.

Rudolf Höss vittnesmål i Nürnberg

Visserligen kunde Höss stå till tjänst med den önskade upplysningen, att den beryktade SS-generalen personligen aldrig hade satt sin fot i lägret. Men på alla andra tänkbara sätt kom Höss vittnesmål att utgöra den sista spiken i kistan för Kauffmanns klient. Detta var något
som advokaten paradoxalt nog inte tycks ha förutsett.

Höss framträdande i rättssalen den där måndagsförmiddagen blev en världssensation. Med nollställt ansikte och uttryckslös röst berättade han utan att blinka om de fasor han hade organiserat och varit ansvarig för. Varken förr eller senare har en massmördare av det formatet berättat lika förbehållslöst och osminkat om sina brott. 

Han berättade om deportationstågen med judar som rullade in från alla håll i det tysk-ockuperade Europa, hur de flesta offren tvingades klä av sig och strax efteråt mördades
i gaskamrarna. Vidare skildrade han detaljerat sina ansträngningar för att göra mordmaskineriet så effektivt som möjligt.

Kommendantens ord i rättssalen

Så här lät det under förhöret: »Och jag frågar er, visste dessa människor vad som väntade dem?« undrade advokaten Kauffmann.

»Huvuddelen av dem visste inte det, för vi hade vidtagit åtgärder för att hålla dem i ovisshet och inte få dem att misstänka att de var på väg mot döden«, förklarade Höss. »Till exempel fanns det budskap på alla dörrar och väggar som visade att de skulle genomgå en avlusningsbehandling eller ta en dusch. Detta meddelades (också) på flera språk av andra fångar som hade anlänt med tidigare transporter och som utnyttjades som hjälpmanskap under hela aktionen.«

Höss fick sedan frågan om han någonsin hyste medkänsla med offren och tänkte på sina egna barn, varvid Höss påstod att det gjorde han.

»Hur var det möjligt för er att trots det genomföra detta?«

»Trots alla mina tvivel var det enda och avgörande argumentet den stränga befallning som Himmler hade gett och motiveringen bakom denna«, svarade vittnet oberörd.

En av 1900-talets största massmördare

SS-officeren Rudolf Höss var en av 1900-talets största massmördare och han spelade en avgörande roll i uppbyggnaden och effektiviseringen av SS mordmaskineri under den så kallade »slutgiltliga lösningen« (die Endlösung der Judenfrage) – det systematiska massmordet på Europas judar under andra världskriget.

Han var uppvuxen i ett katolskt hem i sydvästra Tyskland, först i Baden-Baden och sedan i Mannheim – och bar senare på SS-uniformen tapperhetsmedaljer som han påstods ha fått som ung soldat under första världskriget. Under de första kaotiska åren efter första världskrigets slut hade han tillhört frikåren Rossbach – en av de väpnade miliser som utgjorde plantskolor för den högerextrema miljön i Tyskland. 

SS-chefen Heinrich Himmler (med ljus armbindel) inspekterar bygget av IG Farbens fabrik i Auschwitz i juli 1942. Höss ses längst till höger.

© Poland's Institute of National Remembrance

År 1923 hade han varit delaktig i ett brutalt mord på en av sina frikårskamrater. Höss dömdes på grund av detta till tio års fängelse, men släpptes redan 1928 på grund av en allmän amnesti och försörjde sig därefter som lantarbetare på olika platser i norra Tyskland.

Anslöt sig till Artamanerna

Efter fängelseåren anslöt han sig också till Artamanerna, ett rasistiskt förbund som drömde om ett »rasrent« Tyskland, präglat av ett bonderomantiskt skimmer. Via Artamanerna träffade Höss Hedwig Hensel – en flicka som också tillhörde förbundet och som han 1929 gifte sig med.

En annan Artaman-medlem som han lärde känna var en viss Heinrich Himmler, som 1929 blev chef för den nazistiska partimilisen SS, som under det följande årtiondet växte från en liten livvaktsstyrka åt Hitler till en stat i staten.

När Tyskland under de följande åren på nytt störtades ned i ekonomisk kris och politiskt kaos, verkar lantarbetaren eller småbrukaren Rudolf Höss emellertid inte ha varit särskilt politiskt aktiv utanför Artamanerna. Nazistpartiet hade han tillhört under en kort period i början av 1920-talet, men han hade inte sökt sig tillbaka till det och förnyat sitt medlemskap när partiet gradvis växte i styrka.

Försökte få prestigefylld plats i nazistpartiet

Efter kriget hävdade han att han hade varit partimedlem ända sedan 1922, men glömde nämna att han inte återinträdde i partiet förrän efter flera år, när nazisternas maktövertagande var ett faktum, och då försökte han förgäves att återfå sitt ursprungliga låga medlemsnummer – vilket skulle ha berättigat honom en plats bland partiets äldsta veteraner, med den status och de fördelar det hade fört med sig.

FÅ POPULÄR HISTORIAS NYHETSBREV – VARJE VECKA!

Först i september 1933, nästan åtta månader efter nazisternas maktövertagande, blev Höss medlem i SS.

Ett tåg med judar som transporterats i boskapsvagnar har anlänt till Auschwitz II
(Birkenau). Fångarna delas upp i grupper – vissa blir slavarbetare, vissa skickas direkt till gaskamrarna. Augusti 1944.

© Shawshots/Alamy/Imageselect

Fick uppdrag i Auschwitz

Efter att ha tjänstgjort i koncentrationslägren Dachau och Sachsenhausen hade han i maj 1940 fått uppdraget att förvandla några före detta militärkaserner utanför småstaden Oswiecim (på tyska Auschwitz) i det ockuperade Polen till ett koncentrationsläger.

Från starten var Auschwitz bara tänkt som ett reguljärt koncentrationsläger där framför allt polska motståndsmän och intellektuella skulle hållas inspärrade. Men under åren 1940–43 

då Höss var lägerkommendant växte det till ett gigantiskt komplex bestående av tre stora läger (Auschwitz, Birkenau och Monowitz) i närheten av Oswiecim och ett 40-tal mindre arbetsläger som låg utspridda i södra Polen och östra Tyskland.

Hitlertysklands största utrotningscentrum

Detta komplex blev Hitlertysklands största utrotningscentrum under folkmordet på judarna – någonstans mellan 1,1 och 1,5 miljoner människor mördades i Auschwitz, varav majoriteten var judar. Huvuddelen av dessa mördades strax efter ankomsten. Vidare tros ett par hundratusen människor ha dött i Auschwitz olika läger på grund av undernäring, sjukdomar, misshandel och medicinska experiment. Otaliga fångar som hamnat i arbetslägren sållades också ut vid senare inspektioner när de inte längre orkade arbeta – och mördades i gaskamrarna.

Det var i början av 1942 som Auschwitzkomplexet började användas som ett utrotningscentrum, inledningsvis parallellt med en rad andra nazistiska utrotningsläger som hade etablerats i det ockuperade Polen, såsom Treblinka, Sobibor, Belzec och Chelmno. Men de sistnämnda lägren avvecklades så småningom till förmån för Auschwitzkomplexet, dit den industriella utrotningen av judar och andra oönskade folkgrupper i Tredje riket skulle koncentreras.

Bytte till giftigare gas

Himmler hade även gett Höss i uppdrag att ta fram metoder för att mörda stora folkmassor på ett effektivare sätt än vad som skedde i de andra lägren där människor huvudsakligen avlivades med hjälp av motoravgaser. En av de nyheter som Höss införde var användningen av en giftigare gas – Zyklon-B – som avlivade människor snabbare.

Idén var egentligen inte Höss egen utan kom från hans närmaste medarbetare som på egen hand hade experimenterat med att mörda hundratals sovjetiska krigsfångar med Zyklon-B, som egentligen var ett insektsgift. Men Höss var inte sen att inse gasens potential och anamma den.

Detta foto taget i smyg av en fånge i Auschwitz visar hur medfångar tvingas bränna kropparna efter de ihjälgasade, när kremeringsugnarna inte hann med.

© Votava/Imagno/Getty Images

Till en början mördades judarna i två före detta bostadshus som hade byggts om till provisoriska gaskammare, men i början av 1943 stod fyra specialbyggda utrotningsanläggningar klara i Birkenau vilka ökade komplexets mordkapacitet betydligt. Dessa anläggningar av tegel och betong rymde avklädningsrum och gaskammare under jord samt krematorieugnar i markplanet, dit liken fraktades med hissar. Askan tippades i floderna Sola eller Wisla som båda passerade nära lägret.

Tvångsarbete och experiment

Namnet Auschwitz har blivit synonymt med folkmordet på judarna, men det var på samma gång ett väldigt sammansatt lägersystem som kombinerade flera olika funktioner – förutom systematiskt massmord handlade det framför allt om isolering av fångar, tvångsarbete och forskning.

Förutom en rad läkare som utförde dödliga experiment på människor som behandlades som försöksdjur innehöll Auschwitz bisarrt nog även en forskningsstation för växtodling (Rajsko, där arbetskraften utgjordes av fångar).

Auschwitzkomplexets tredje huvudläger, Monowitz, var ett arbetsläger som levererade arbetskraft till kemikoncernen IG Farbens fabrik för syntetgummi och syntetbensin. Fabriken byggdes i närheten av Auschwitz just på grund av att SS kunde förse företaget med fångar som var helt rättslösa och arbetade nästan gratis.

En rad andra fabriksanläggningar växte upp i anslutning till Auschwitz, däribland vapentillverkaren Krupp och elektronikfirman Siemens-Schuckert. Lägerkomplexet levde redan under Höss tid som kommendant i symbios med den tyska krigsindustrin, som profiterade på den billiga arbetskraft som SS kunde erbjuda.

Flydde til Flensburg

I november 1943 lämnade Höss sitt skötebarn Auschwitz och förflyttades till en skrivbordstjänst i SS centrala lägerförvaltning, som huserade i en kontorsbyggnad intill koncentrationslägret Sachsenhausen norr om Berlin. Han återvände dock under några sommarmånader 1944 till Auschwitz för att personligen leda den enskilt största utrotningsaktionen i lägrets historia – mot de ungerska judarna.

Vid krigsslutet flydde Höss till staden Flensburg, en av de sista tyska städerna som ännu inte hade ockuperats av de allierade och där Hitlers efterträdare, storamiral Karl Dönitz, satte upp en kortlivad regering. Dit sökte sig även Himmler och många andra arbetslösa SS-ledare som letade efter sätt att komma undan rättvisan – vare sig det handlade om att ordna falska identitetspapper eller bita sönder en giftampull. 

Sommaren 1944 återvände Höss till Auschwitz för att leda aktionen mot de ungerska judarna. Från vänster dåvarande chefen för Auschwitz Richard Baer, Josef Mengele och Rudolf Höss.

© Yad Vashem

Erkände omgående vid gripandet

Höss gick under jorden med falska papper som visade att han var flaggstyrmannen Franz Lang från tyska flottan. Efter bara några veckors internering släpptes han ur brittisk fångenskap och blev lantarbetare på en bondgård i byn Gottrupel vid tysk-danska gränsen. Det var där som han slutligen spårades upp och greps av brittisk militärpolis i mars 1946. Vid gripandet förnekade han att han var den person britterna sökte efter, men han identifierades snabbt tack vare sin vigselring.

Fången erkände tämligen omgående vad han hade sysslat med i Auschwitz och britterna överlämnade honom till det amerikanska åklagarteamet i Nürnberg. Sedan Höss framträtt som vittne i Nürnberg och förhörts flera gånger av amerikanerna om olika krigsförbrytelser överlämnades han i maj 1946 till Polen, där han ställdes inför rätta och dömdes till döden. Under rättegången hade han återigen utan omsvep erkänt alla brott och inte försökt undfly ansvaret för dem.

Den 16 april 1947 hängdes han på platsen för sina brott, på en gårdsplan ett stenkast från sitt tidigare kontor i koncentrationslägret Auschwitz.

Blev intressant för psykologer

Så vem var han egentligen, och hur var han funtad? Redan under fångenskapen i Nürnberg och i Polen intresserade sig psykologer för Höss psyke och hade långa och ingående samtal med honom. Det var unikt att få tillgång till en krigsförbrytares innersta tankar – en människa som på samma gång framstod som oerhört inskränkt och ändå till viss grad öppen för att reflektera över sina val och beslut.

Han upprepade att det hade varit »otänkbart« att vägra lyda order, men underströk också att han just då upplevde att det systematiska massmordet hade varit korrekt. Först efter Tysklands nederlag påstod han sig ha tänkt om – att han betraktade utrotningen som ett »taktiskt misstag«.

Enda gången han såg förvånad ut var när den den amerikanske psykologen Gustave M Gilbert nämnde för honom att den huvudåtalade i rättegången, Hermann Göring, tvivlade på att Höss verkligen, tekniskt sett, hade kunnat mörda så många människor i Auschwitz.

»Tekniskt? Det var inte så svårt – det skulle inte ha varit svårt att utrota ännu fler. […] Själva dödandet tog kortast tid. Man kunde utplåna tvåtusen på en halvtimme, det var kremeringen som tog tid«, svarade Höss.

När de sovjetiska trupperna närmade sig försökte SS-personalen göra sig av med spåren av Förintelsen och sprängde de flesta av gaskamrarna. Denna i Auschwitz I är dock bevarad.

© Guy Corbishley/Alamy/Imageselect

Publicerade memoarer 1958

Anteckningarna från de här psykologsamtalen och de memoarer som han själv skrev i en polsk fängelsecell har alltsedan dess utgjort viktiga byggstenar i otaliga studier om människan Höss, liksom om de nazistiska gärningsmännen i allmänhet.

Bortsett från saker som exkommendanten mindes fel försökte han aldrig förvanska historien om sina brott och han visade aldrig någon ånger över vad han hade gjort. Men han underströk samtidigt hela tiden att han bara hade lytt order och betraktade sig själv som en idealisk SS-man.

Bilden av Höss som en i stort sett öppen och rättfram massmördare stärktes och spreds genom publiceringen av hans memoarer Kommendant i Auschwitz, i Västtyskland 1958. Boken blev snabbt en bästsäljare på en rad olika språk och kommer ständigt ut i nya upplagor. Den kan räknas till en av 1900-talets viktigaste böcker, eftersom den berättar något om vad en människa kan vara eller bli.

Ny fakta reviderar bilden av Rudolf Höss

Höss vittnesmål har också använts som fallstudie av historiker, psykologer och andra forskare. Nästan alltid är det hans egna ord om sig själv som dessa studier grundas på, vilket har medfört att det finns en rad seglivade påståenden och myter om honom som har levt vidare in i våra dagar. Så många nya fakta har kommit fram på senare år att synen på vem Rudolf Höss var som människa till stora delar faktiskt måste revideras.

Till att börja med stämmer inte ens hans födelseår. När Höss inträdde i SS uppgav han sig vara född år 1900 och den uppgiften höll han sedan fast vid ända fram till sin död. Men i själva verket var född ett år senare.

Ett gåtfullt misstag kan det verka som, men sannolikt hade han gjort sig ett år äldre för att göra historien om att han varit soldat i första världskriget mer trovärdig. I sina memoarer berättar Höss detaljrikt hur hans regemente 1916–18 stred på turkisk sida mot britterna i Irak och Palestina.

Kvinnor och barn med judestjärna på bröstet samlade utanför tågvagnar i Auschwitz. 

© Shawshots/Alamy/Imageselect

Påstod sig vara soldat i första världskriget

Många historiker och psykologer har fäst stor vikt vid hur dessa fasansfulla krigsupplevelser bidrog till att forma en politisk extremist och massmördare. Det mesta tyder dock på att Höss hittade på alltsammans om sitt deltagande i första världskriget. 

Kanske gjorde han det för att göra sig märkvärdig och intressant för sina frikårskamrater, eller för att främja sin SS-karriär. Hur som helst har det inte gått att spåra Höss i de militära rullorna, och han var folkbokförd som »lärling« (oklart inom vilket yrke) i ett litet samhälle i närheten av Mannheim under samma period som han påstod sig ha varit soldat i Mellanöstern.

Vidare påstod Höss sig ha rymt från skolan för att gå in i det militära, men skolarkivet visar att han hade tvingats lämna den på grund av dåliga studieresultat – och det redan ett år innan han påstod sig ha rymt därifrån.

Ljög om mord på frikårskamrat

Även när det gällde mordet på en frikårskamrat 1923 friserade han sanningen rejält. Han påstod i sina memoarer att offret hade varit en angivare som han och kamraterna skipat rättvisa med. Men rättegångshandlingarna pekar snarare på att det var ett fyllebråk som urartade – offret var nämligen illa omtyckt bland sina kamrater för att han inte betalade tillbaka sina skulder.

Dessutom hävdade Höss att han hade varit medlem av nazistpartiet ända sedan 1922. Men det är en sanning med viss modifikation. Redan 1923 eller 1924 hade han försvunnit ur medlemsregistret och inte förrän 1937 beviljades han återinträde i partiet. Detta teg han om i sina memoarer och under förhören, eftersom han ville framställa sig som en av de äldsta partiveteranerna.

Rudolf Höss som fånge på Nürnbergs flygplats. Han greps av brittisk militärpolis i mars 1946 och fördes till den stora nazisträttegången som vittne.

© Imagno/Getty Images

Det går också att problematisera en lång rad av de påståenden som Höss gjorde om sig själv i sina memoarer. Han lydde till exempel inte order lika blint som han ville få det att se ut som. Som kommendant för Auschwitz hade han nämligen stort spelrum så länge han höll sig inom de ramar som Himmler hade gett honom.

Höss vittnade själv om att han många gånger tvivlade på om han gjorde rätt men stålsatte sig sedan och lydde order – det är knappast ur definitionen av »blind« lydnad, eftersom han vid varje sådant tillfälle gjorde valet att följa order.

Inte heller var han en lika oförvitlig SS-man som han utmålade sig som. Bland annat tycks han till viss del ha varit delaktig i den utbredda korruptionen bland SS i Auschwitz genom att sko sig på fångarnas bekostnad.

Han inledde också ett utomäktenskapligt förhållande med en kvinnlig fånge som han sedan försökte mörda genom att låta henne svälta ihjäl i en cell sedan hon blivit gravid.

Rädd om sin status i SS-hierarkin

Höss hade som vi kunnat konstatera inga större problem med att tala om folkmordet och övriga brott han hade på sitt samvete. Vad han däremot försökte mörka och förvanska var sådant som var betydelselöst för krigsbrottsutredare och åklagare, men som skulle ha sänkt hans anseende i SS-kollegornas ögon. I skuggan av alla de grymheter Höss hade gjort sig skyldig till var han fortfarande, sedan han själv hade hamnat i fångenskap och ställdes till svars för illgärningarna, mer rädd om sin status i SS-hierarkin än om sitt eget liv.

Beträffande en annan av de SS-bödlar som fördes till Nürnbergdomstolen efter kriget skrev en amerikansk psykolog ironiskt att hans samvete var »skinande rent och fullständigt innehållslöst«.

Det omdömet hade lika gärna kunnat gälla Rudolf Höss. 

Publicerad i Populär Historia 2/2020

Kanske är du intresserad av...

Läs också