Den toppmoderna stenstaden
Platsen är Visby, tidpunkten någon gång på 1200-talet. En febril verksamhet pågår i hamnen bland köpmän och bönder. Många hamnar på Gotland har övergivits eftersom de inte dög åt de nya fartygen – de var varken tillräckligt skyddade eller djupa nog. Visby däremot har en mycket bra hamn och det är hit man kommer: tyska, ryska och baltiska köpmän och gotländska bönder. Hamnen ligger också nära den rika jordbruksbygden kring Roma. Och rikedomarna syns nu runt om på Gotland, en enorm byggverksamhet startar, kyrkor byggs eller byggs om enligt gotisk stil och Visbys träbebyggelse rivs för att ge plats åt norra Europas modernaste stenstad.
– Det är svårt att föreställa sig att samtidigt som samhället är på toppen av en högkonjunktur så byggs hela staden om. Tänk vilka praktiska problem det måste ställt till med! Visby steg liksom Fågel Fenix upp ur askan, säger Gun Westholm, biträdande museichef på Gotlands Fornsal.
Gotlands i särklass största högkonjunktur ägde rum under 1200-talet. De enorma rikedomarna som byggdes upp baserades inte på inhemska produkter utan helt och hållet på handeln mellan Ryssland och Västeuropa. Pälsverk och bivax var de främsta handelsvarorna, men även kryddor och fisk var viktiga produkter. Gråverk, som vinterekorrarnas täta päls kallades, var mycket dyrbart och hämtades från Ryssland. Skinnen såldes bland annat till det engelska hovet och bivaxen användes för att tillverka ljus till kyrkorna runt om i Europa. Redan under vikingatiden hade gotlänningarna sökt sig till Ryssland och grundlagt en handelsgård i Novgorod, Gutagård. Handelsorganisationen Hansan som växte sig stark under 1100- och 1200-talen gav gotlänningarna en rad förmåner, som tullfrihet i handelsavtal med England och Tyskland.
Byggboomen pågick under nära hundra år och många av öns kyrkor och bostadshus uppfördes under denna tid. Sedan avstannade byggandet nästan helt och bara några få hus kan dateras till 1300-talet. Gun Westholm beskriver det som att Visby frös i 1200-talsskepnad. Under denna tid fanns det 1 500 gårdar på Gotland. Hur många som bodde i Visby är svårt att säga men säkert upplevde staden samma säsongsskillnad som den gör i dag, säger Gun Westholm.
– På sommaren var det full aktivitet och staden var en internationell mötesplats, med liv och rörelse i varje gränd. Sedan när säsongen tog slut i oktober, lämnade köpmännen ön och Visby blev tyst och stilla. Tempoväxlingen var likadan då som nu.
Gotland var på den här tiden löst knutet till Sverige. Kungens eriksgata nådde inte hit och inga kungliga byggnader från den här tiden finns på ön. Av större betydelse var att de gotländska bönderna bara betalade en femtedel av den skatt som de på fastlandet fick punga ut med. Gotlands läge, långt ut i öppet hav, bidrog till öns självständighet från Sverige. Det gjorde också att gotlänningarna tidigt tvingades att bli skickliga seglare och fartygsbyggare. Men det var förknippat med stora faror att ge sig ut på öppet hav och vindarna avgjorde hur länge resan skulle vara, berättar Gun Westholm.
Högkonjunkturens topp nåddes på 1250-talet då ryska varor såldes till enorma priser. Konflikten mellan Visby och övriga Gotland ökade nu. På 1270-talet uppfördes Visby stadsmur som en tullgräns gentemot landsbygden och 1288 bröt ett krig ut mellan Visby och övriga Gotland. Kriget varade inte länge och visbyborna vann med hjälp av tyska knektar.
Nu skildes Visby från övriga Gotland genom olika lagstiftning; Visby fick sin egen stadslag. Men omkring år 1300 var glansdagarna över.
Caroline Lagercrantz (f 1969) är kulturhistoriker och frilansjournalist, bosatti Stockholm. För Populär Historiasräkning bevakar hon bland annat vad som händer på museerna.
