Favoriterna på Forum Romanum
Innan staden Rom fanns bodde folk i enkla hyddor på kullarna runt träskområdet vid Tibern. Men denna järnåldersbosättning utvecklades med tiden till en stadskultur och man brukar säga att Rom byggdes på de här kullarna. Romarna skapade samtidigt en gemensam plats för handel, politiska möten, religiösa evenemang och juridiska förhandlingar på den forna sankmarken, som under loppet av 600- och 500-talen f Kr dikades ut genom byggandet av Cloaca Maxima och fick en beläggning av stenblock.
Den yta som skapades kom att kallas Forum Romanum, ”det romerska torget”, och blev politiskt och administrativt centrum i den växande staden. I takt med stormakten Roms expansion kom platsen också att bli centrum i hela den antika världen.
På Forum Romanum har man påträffat bebyggelse ända från kungatiden, bland annat en ämbetslokal för prästerskapet, Regia. Forum ger också arkeologiska belägg för den tid fram till slutet av 500-talet f Kr då staden var under etruskiskt herravälde.
Den officiella karaktären präglade i fortsättningen torget, som försågs med tempel, basilikor för domstolsverksamhet och handel, senatens möteslokal och en lång rad monument i form av triumfbågar, kolonner och skulpturer – magnifika uttryck för den politiska propagandan. En genomtänkt monumentalitet präglade torget under hela kejsartiden.
Det sista antika monumentet på Forum är en kolonn som år 608 restes till den östromerke kejsaren Fokas ära. Efter den antika epokens slut förföll platsen snabbt genom att sten från hus och monument användes till nya byggnader i det medeltida Rom. Till slut bestod det gamla torget av ett gräsbevuxet fält där boskapen betade; endast några få rester av de äldre byggnaderna stack upp ur marken.
I dag har ett drygt sekels arkeologisk verksamhet återskapat en marknivå som motsvarar den tidiga kejsartiden och Forum Romanum är åter en välbesökt plats, nu främst av turister, som genom bekantskapen med ruinerna kan få en aning om den storhet och glans som präglade Romarrikets huvudstad. Vid en vandring över Forum från dess gräns i väster möter vi några av de mest iögonenfallande byggnaderna och monumenten, som alla också har en bakgrund förknippad med Roms historia, såväl faktiska händelser som myter.
Claes Petersson är arkeolog och undervisar i antikens historia på Historiska institutionen, Stockholms universitet.
1. Septimus Severusbågen
Triumfbågar restes i den romerska världen som äreminnen efter militära segrar, då senaten kunde bevilja fältherren ett triumftåg genom staden. Kejsar Septimius Severus båge invigdes år 203, egentligen också till sönerna Caracalla och Geta. Getas namn är emellertid borttaget, endast hålen efter bronsbokstäverna finns kvar. Detta skedde efter det att Caracalla låtit mörda sin bror, och därefter systematiskt förstört alla bilder och omnämnanden av honom. Det var med anledning av segrarna över partherna och andra asiatiska folk som den välbevarade bågen restes, men den markerade samtidigt tioårsminnet av Septimius Severus tillträde. Den är drygt tjugo meter hög och har tre genomgångar, flankerade av kolonner. En latinsk inskrift vittnar om kejsarens bedrifter och utmärkelser; vi får bland annat veta att han vid den här tiden har utsetts till consul för tredje gången och imperator med oinskränkt makt för elfte gången. En bildserie i form av reliefer visar det romerska fälttåget, kejsarens triumf och de besegrade fienderna, allt omgivet av bilder föreställande personifikationer för de fyra årstiderna, krigsguden Mars och segergudinnor.
2. Curia Iulia
Roms senatshus har gamla anor på denna plats. Redan under kungatiden ska det enligt legenden ha legat här. Under Caesar påbörjades år 44 f Kr byggandet av Curia Iulia (efter Caesars familjenamn Julius), som fullbordades under kejsar Augustus. Flera ombyggnader och restaureringar genomfördes under kejsartiden och det är den senaste, som ersatte den byggnad som brann år 283, vi ser i dag. Den strama tegelfasaden var ursprungligen täckt av marmor och stuck och fronten markerades av en portik. Det stora rum som öppnar sig innanför entrén hade plats för de senatorer, oftast 300 stycken, som fattade många formella politiska beslut. Ett magnifikt flerfärgat marmorgolv upptar den centrala delen av rummet. Under 600-talet började curian användas som kyrka. Den enorma bronsporten forslades bort för att återanvändas i basilikan San Giovanni in Laterano, där den fortfarande finns. Dagens port är således en kopia. På 1930-talet restaurerades curian till det utseende den bör ha haft på 300-talet.
3. Saturnustemplet
De åtta mäktiga kolonner med joniska kapitäl som finns kvar av templet till guden Saturnus härrör från fronten av en byggnad som markerar en av de äldsta kulterna i Rom. Saturnus har av en del antika källor framställts som en person som skulle ha grundat en mycket tidig bosättning i det som skulle komma att bli Rom. Som gudomlighet är han, liksom grekernas Kronos, kopplad till tidens gång, men har även förknippats med sådden av spannmål. Så tidigt som år 498 f Kr byggdes ett tempel här, till en redan då urgammal kult. Det var det allra första tempel som restes på Forum Romanum. Kolonnerna och det höga podiet hör till den senaste byggnaden som tillkom efter den stora branden år 283. Podiet, gjutet i cement, har varit täckt av travertin, en billigare stenart som påminner om marmor. Detta var en vanlig teknik inom det offentliga byggandet i Rom, då marmor var relativt dyrbart. I rummen som byggdes in i podiet fanns en rad administrativa funktioner. Bland annat sköttes den romerska statskassan, aerarium, härifrån. I anslutning till templet anordnades i december varje år ett slags karneval, Saturnalia, en populär fest där herrar och slavar bytte roller för en dag.
4. Decennaliebasen
På ytan framför Septimius Severusbågen finns en rad monument, av vilka ett av de intressantaste är den så kallade decennaliebasen. Basen består av ett stort hugget marmorblock med reliefer och en inskription. Den har sannolikt burit en kolonn, som nu försvunnit eller åtminstone flyttats till någon annan plats. Inskriptionen, på en sköld som hålls av två segergudinnor, lyder: Caesarum decennalia feliciter. Det betyder att monumentet är rest till minne av kejsarens första tio år vid makten. Eller snarare kejsarna, då Diocletianus, som det är fråga om, år 293 initierade ett styrelseskick med fyra kejsare, den så kallade tetrarkin. År 303 besökte Diocletianus Rom, och det är också en anledning till monumentets tillkomst. På basens motstående sida återfinns ett typiskt exempel på den romerska propagandakonsten från kejsartiden. Vi ser en offerscen, där en centralt placerad person håller en skål över ett altare där lågor flammar. Den offrande är kejsaren själv. Till vänster om altaret står en liten tjänare med en kista innehållande olika föremål som ska användas vid ceremonin. Längre till vänster syns, naken och med hjälm på huvudet, krigsguden Mars. Bakom altaret skymtar en bevingad kvinnlig figur, en segergudinna, som sträcker ut en krans över kejsarens huvud.
5. Juturnas källa
Enligt legenden besegrade romarna på 490-talet f Kr fientliga grupper i ett slag vid Regillussjön. Två gudomliga figurer, tvillingarna Castor och Pollux, i den grekiska mytologin söner till Zeus, ska ha ryckt fram till häst, ställt sig i täten för den romerska armén och bidragit till dess seger. Efter slaget ska de ha synts vattna sina hästar vid gudinnan Juturnas källa, Lacus Iuturnae, på Forum. Juturna, en nymf förknippad med det helande vattnet, dyrkades sedan länge i ett område där det ännu i dag finns ett naturligt källsprång. Under den tidiga republiken började man utforma området på ett mer monumentalt sätt, och helgedomen blev med tiden betydande. På bilden, som är tagen från toppen av Castor och Polluxtemplets kolonner, ser man till vänster den nästan kvadratiska bassängen med en central statybas, där en relief föreställande tvillingarna funnits. Åtminstone basen och reliefen, vars original numera finns i Forummuseet, härrör från trajansk tid (åren 117–138). Strax ovanför ligger ett litet tempietto till Juturna, byggt i marmor, vars tak numera saknas. Även detta hör till samma epok. En bevarad inskrift talar om att det romerska »vattenledningsverket», Statio aquarum, hade sin administration här, åtminstone från 300-talet.
6. Castor och Pollux tempel
Efter slaget vid Regillussjön lovade Aulus Postumius ett tempel till Castor och Pollux, som bistått romarna. Det kom att byggas alldeles intill Juturnas helgedom och den plats där de visat sig efter händelsen. Den äldsta byggnaden invigdes år 484 f Kr och var ett tempel i etruskisk stil. Det förstördes sannolikt av brand och fick flera efterföljare, bland annat ett från 117 f Kr. Det finns ett omnämnande av templet i ett tal av Cicero, som anklagar politikern Gajus Verres för att ha tvingat fram en fullständigt onödig restaurering av byggnadens kolonner. Verres utverkade en summa pengar för ett större arbete, men lät endast förse kolonnerna med ny yta och stoppade större delen av pengarna i egen ficka. Det vi ser i dag är resterna av det tempel som invigdes år 6, under Augustus regering, men med hans adoptivson Tiberius som byggherre. De tre bevarade, drygt tio meter höga kolonnerna av grekisk marmor med korintiska kapitäl, har ursprungligen ingått i den ena långsidan. Ett högt, gjutet podium är bevarat och i fronten har en bred trappa lett upp till den inre golvnivån. Fronten har också fungerat som talartribun. Bland verksamheterna i de utrymmen som byggdes in i podiets markplan märks resterna av en tandläkarmottagning inklusive instrument och mängder av utdragna tänder. Fynden gjordes under 1980-talet, då templet och dess omedelbara omgivningar var föremål för ett skandinaviskt utgrävningsprojekt, med deltagande av bland annat svenska arkeologer.
7. Antonius och Faustinas tempel
Byggnaden dedicerades år 141 till Faustina den äldre som efter sin död upptogs i gudarnas skara. Hon var kejsarinna till Antoninus Pius, som själv avled 161, varvid dedikationen i frontens inskrift utökades med hans namn. Julius Caesar var den förste romare som ansågs ha tagits emot av gudarna och därmed själv blivit gudomlig, divus. Seden att senaten beslutade om en avliden populär kejsares gudomlighet fortsatte under lång tid, och i detta fall har även kejsarinnan beviljats denna hedersbetygelse, naturligtvis på initiativ av änklingen, kejsaren själv. En gudomliggjord person kunde vara föremål för offerhandlingar. Tempel byggdes till dem, precis som till andra gudar. Detta var ett naturligt led i kejsarkulten, som sågs som ett uttryck för solidaritet med staten Rom. Antoninus och Faustinas tempel är relativt välbevarat, med mäktiga kolonner huggna i ett stycke av grå grekisk marmor. Stora delar av de inre väggarna är bevarade och anledningen kan sökas i det faktum att kyrkan San Lorenzo in Miranda under tidigt 1600-tal byggdes in i templet. Kyrkans port, som skymtar mellan kolonnerna, är i dag belägen ett tiotal meter över marken, beroende på att 1600-talets marknivå har sänkts till en som motsvarar tidig kejsartid. Omedelbart framför frontens trappor syns grunderna till Regia, huvudprästens ämbetslokal och till vänster därom resterna av podiet till den gudomlige Julius Caesars tempel.
8. Vestatemplet och vestalernas hus
Det lilla rundtemplet som haft tjugo yttre, korintiska kolonner var den plats där Roms heliga eld vaktades av vestalerna, gudinnan Vestas prästinnor. Elden, som symboliserade stadens fortlevnad, måste brinna i evinnerliga tider – här stod Roms hela existens på spel. Templet har, som så många andra, brunnit flera gånger, bland annat år 64, i den stora branden under Neros regering. Dagens besökare möter den del av rundbyggnaden (fotot) som restaurerades på 1930-talet, och som hör till Septimius Severus tid, det vill säga omkring år 200. Omedelbart i anslutning till templet ligger vestalernas hus, också ombyggt under Septimius Severus. Runt en rektangulär gård med en bassäng finns det som var prästinnornas bostadskvarter och ämbetslokaler. Vestalerna utvaldes bland flickor som var mellan sex och tio år gamla. De levde därefter trettio år av sina liv i detta hus. Tio års utbildning och tio års formell tjänstgöring avslutades av tio års undervisning av nya vestaler. Först därefter kunde de återgå till privatlivet. Om en vestal innan dessa tre decennier hade passerat »glömde» sin edsvurna kyskhet, skulle hon begravas levande.
9. Maxentiusbasilikan
Forums yta flankerades i norr och söder av två stora republikanska basilikor, en byggnadsform man lånat av grekerna. En basilika bestod av ett flerskeppigt rum, avdelat av inre kolonner. Namnet har återupptagits av de stora kristna basilikorna i Rom, som också använder den antika romerska variantens grundplan som princip. Till funktionerna räknades handel, vad vi i dag skulle kalla kontorsverksamhet, samt juridiska förhandlingar. De republikanska basilikorna är endast bevarade i grundplan, men strax öster om den öppna forumytan ligger den bättre bevarade Maxentiusbasilikan, påbörjad under denne kejsare och färdigbyggd under Konstantin den store, allt under 300-talets första hälft. Av denna en gång enorma byggnad, ursprungligen 100 meter lång och 65 meter bred, finns tre valv av cement med tegelbeklädnad i det norra skeppet bevarade. Valvens tak är utformade med kassetter. Här har senare tiders arkitekter kunnat studera den avancerade romerska byggnadstekniken som har spelat så stor roll i senare tiders byggkonst. I basilikan har påträffats rester av en kolossalstaty föreställande Konstantin. Huvudet mäter 2,6 meter!
10. Titusbågen
Romarnas seger över judarna, med förstörelsen av Jerusalem år 70, manifesteras i Rom av den triumfbåge som tio år senare restes omedelbart öster om det egentliga Forum, och som i dag utgör en naturlig gräns för den arkeologiska parken. Fältherre var Titus, son till Vespasianus och själv kejsare mellan åren 79 och 81. Bågen var under medeltiden inkorporerad i familjen Frangipanis befästningsanläggning, men har senare frilagts och restaurerats. Det relativt enkla monumentet består av en enda genomgång över vilken en inskription omtalar att den är rest till den gudomlige Titus (divo Tito) och därför måste ha invigts efter hans död år 81 av brodern och efterträdaren Domitianus. I taket i genomgången finns också en relief med ett porträtt av Titus som förs upp till gudarnas värld av en örn. De stora relieferna i bågens genomgång avbildar Titus triumf. På ena sidan ser vi honom i triumfvagnen tillsammans med segergudinnan, Victoria. Mitt emot avbildas den del av triumftåget där romerska soldater för fram krigsbytet från Jerusalem, bland annat den heliga sjuarmade ljusstaken.
