Tecken i skyn

Ett brinnande isklot på väg över himlen med en väldig fart – kometen Hale Bopp har fascinerat stora och små under våren. Det är en tillfällig och sällsynt gäst från yttre rymden som på sin eviga resa återigen kommit så nära solen att den ”aktiverats” – kometkärnan upphettas och isen och partiklarna i kometen förångas och blir till kometens svans.

Kometer går i en regelbunden bana genom solsystem och Hale Bopp har kunnat ses från jorden förr men det var länge sedan. Förra gången den kom in i jordens synfält härskade faraoner i Egypten och här i norr var knivar i flinta fortfarande det tekniskt mest avancerade verktyget. Förmodligen observerades Hale Bopp också av den tidens människor och kanske skrämde den. Ett brinnande klot med lång svans störde regelbundenheten på stjärnhimlen och togs som ett tecken på att något var i olag.

I dag vet vi vad en komet är och med modern rymdteknik kan astronomer beräkna dess storlek, hastighet och riktning. Ändå kan kometer skrämma även i vår tid. Sin mest tragiska konsekvens fick kometen Hale Bopp hos den religiösa sekt i USA, som trodde att kometen var ett tecken på att utomjordingarna anlänt och tog konsekvenserna genom att begå kollektivt självmord. Men för de allra flesta var kometen bara en fascinerande påminnelse om vår plats i ett oändligt universum.

Astronomen och författaren Peter Nilson har sedan länge fängslats av gamla krönikors vittnesbörd om hur kometer och förmörkelser påverkat människor genom historien och ända in i vår tid.

– Kometer har alltid haft en betydelse – man har ofta tänkt sig att de förebådade någonting – olyckor, katastrofer. Det behöver inte betyda att det varje gång handlade om att domedagen var nära så fort en komet dök upp, även om det naturligtvis också förekom. Men lika ofta tänkte man sig att kometer förebådade krig, hungersnöd eller pest. Ofta sattes de i samband med kungars död – för tiggare fanns det inga kometer men för kungar gjorde det ofta det.

– Skillnaden nu är att vi lever i en science fiction-influerad kultur där vi fantiserar om liv på andra håll i rymden och det hade sekten i Kalifornien gjort. De hade suttit många timmar framför StarTrek och Star Wars. Det formade deras världsbild och då är det lätt att göra en komet till ett rymdskepp. Långt tillbaka i historien spekulerade man om att det var onda varelser som kom flygande när en komet uppenbarade sig. Det gemensamma för kometobservationer genom historien är att de varit onda och olycksbådande tecken.

Har man genom historien haft god uppsikt över stjärnhimlen?

– Absolut. Förr visste man i allmänhet mer exakt än i dag hur stjärnhimlen ska se ut. Det var mörkt i gamla tider så man såg stjärnorna på ett annat sätt än i dag och man var beroende av dem.

– Det har ju funnits tider då inte klocka och almanacka varit allmängods och då spelade stjärnhimlen en avgörande roll. För herdar, bönder och sjömän har det varit nödvändigt att studera stjärnhimlen för att kunna bestämma positionen, tiden och för att se vilken del av året man befann sig i.

– Stjärnornas heliakiska uppgång har varit mycket viktig för arbetsåret – vissa stjärnor är osynliga en del av året men plötsligt kan man se dem vid horisonten i gryningen och nästa morgon ser man lite mer av dem. På det viset styrde stjärnorna bondens arbete. När en viss stjärna dök upp vid horisonten var det dags att så eller plöja – det fanns regler för det. Och stjärnbilderna kände människor igen – i alla fall de vanligaste – och man såg hur planeterna vandrade. Så människor hade bra kontroll över himlens utseende och regelbundna förändringar.

– När så något udda dök upp var det oroväckande. Vi vet i dag att vanliga moln på himlen ger oss en aning om hur vädret ska bli och man kan tänka sig att man i primitiva kulturer tänkt likadant om andra himlafenomen.

– Vi måste ha klart för oss att människorna har funnits i några 100 000 år och under större delen av den tiden har levt utomhus. De hade uppsikt över himlen och såg vad som hände däruppe.

Har det gett uttolkare av stjärnhimlen – tidiga astronomer – en särskild ställning genom historien?

– Ja, det kan man lugnt säga. Religionen har ofta varit förknippad med himlafenomen. Så var det till exempel i det gamla Babylonien där prästerna studerade planeternas och månens rörelser, och i indiankulturerna i Amerika. ”Hovastronomer” har det funnits lite varstans genom historien.

– Det finns en illustrativ historia om kejsar Tiberius. Han brukade dra sig undan till Capri med jämna mellanrum och då hade han med sig astronomer. Han använde dem som ett slags hemlig polis som kollade horoskop för olika ämbetsmän och militära befattningshavare. Fanns det då någon som hade ett olämpligt horoskop, som tydde på att han kunde göra uppror, så blev personen i fråga helt enkelt avrättad.

– Redan i de allra äldsta mänskliga civilisationerna hade människorna goda kunskaper i astronomi i den bemärkelsen att man visste hur månen rörde sig och kunde följa månens faser. Det finns i dag något som kallas för arkeo-astronomi som ser på hur forntidens människor uppfattat stjärnhimlen – gamla stensättningar studeras för att se om de riktats efter solens och stjärnornas uppgång vid en given tidpunkt. Det finns antydningar om att folk hade rätt stora kunskaper om himlavalvets regelbundna förändringar. Men det betyder ju inte att de visste ett skvatt om vad de verkligen såg. Men vi vet att himlakropparnas rörelser följts i långa tider och att variationer observerats.

Under tidig medeltid, kring år 1000, var det vanligt med undergångsprofetior. Bottnade det i astronomiska iakttagelser i någon mån?

– Profetiorna tar ofta sin utgångspunkt i Bibelns Uppenbarelsebok där det står att när ”de tusen åren har gått till ända skall satan slippa lös ur sitt fängelse”. Det där gick man och väntade på och visserligen drabbades Europa av många plågor vid den tiden, men jorden gick inte under. Några år senare, 1033, var det emellertid dags för nya undergångsprofetior – eftersom Jesus ansågs ha dött vid 33 års ålder så menade några att domedagen skulle komma då. Den 29 juni just detta år drabbades delar av Europa av en solförmörkelse och det finns ögonvittnen som berättat om den fasa som spred sig med mörkret. Ett ögonblick av skräck drabbade människorna och många tänkte sig att nu är det slut. Men det tog inte slut då heller och undergångsprofeterna arbetade vidare.

– Det finns andra exempel: I slutet av 1100-talet gick rykten om att jordskalv, stormar, pest och uppror skulle drabba mänskligheten – orsaken var att flera planeter skulle mötas i Vågens stjärnbild år 1186. Och det påstods åren efteråt att Antikrist fötts i Babylon just detta år.

– Kanske är det inte bara vidskepelse och okunnighet som fått folk att frukta kometer och andra himlafenomen. Stenar från rymden kan verkligen ha förändrat klimatet om de slog ner på jorden – genom att sprida stoft och sot som stängde solljuset ute. Det kan naturligtvis påverka klimatet och orsaka missväxt och svält.

Är solförmörkelser ett fenomen som oroat människor genom historien?

– Naturligtvis – de har i allmänhet inte gått att förutsäga utan har överrumplat mänskligheten. Alla som upplevt en solförmörkelse vet att det är en mäktig upplevelse. I många kulturer har solen dyrkats som livgivare och högsta gud och när det eviga ljuset slocknar så är det klart att det skrämmer. Många andra fenomen har också injagat skräck – månförmörkelser, norrsken och vädersolar. Allting som var ovanligt och konstigt skrämde människor.

– Jag tror att vi måste tänka på att människor levde i en helt annan värld då – vi lever i de elektriska lampornas ljuskrets. Vi ser inte himlen som folk gjorde förr, då himlavalvet var det mäktiga fenomen det egentligen är. Och vi har svårt att föreställa oss hur viktig stjärnhimlen en gång var.

Kan man genom historiska dokument identifiera särskilda kometer eller andra fenomen?

– Det kan man göra. Den första dokumenterade observationen av Halleys komet är från 240 f Kr i Kina. Praktiskt taget alla passager av Halleys komet sedan dess, sammanlagt 30 stycken, finns dokumenterade. År 66 e Kr till exempel skriver en judisk historiker om ett svärd som hängde över Jerusalem. Samtidigt pågick ett krig mellan romare och judar då Palestina blev erövrat, och observationen av Halleys komet sågs som ett hotfullt tecken på himlavalvet. Det är inte astronomiska observationer egentligen utan har tolkats som ett Guds tecken.

– I Arenakapellet i Padua hänger den italienske konstnären Giottos målning av Betlehemsstjärnan och det är i själva verket Halleys komet han målat av.

Det har spekulerats om att Betlehemsstjärnan egentligen var en komet...

– Halleys komet syntes år 12 f Kr och det är möjligen väl tidigt även om man antar att Jesus föddes några år f Kr. Men det finns andra tolkningar av Betlehemsstjärnan – planeterna Mars och Jupiter stod nära varandra på himlen vid den tiden och det kan ha åstadkommit ett starkt ljussken. Men Betlehemsstjärnan finns inte beskriven i någon annan källa så vi kan inte göra några andra astronomiska kontroller.

Även kometen Hale Bopp har varit här tidigare – finns den beskriven någonstans?

– Nja, det var 4 800 år sedan så det är svårt. Men vi vet till exempel att 1404 f Kr syntes Halleys komet väldigt tydligt och de gamla egyptierna bör ha sett den – den lyser ju så starkt – men det finns ingen beskrivning. Det är bara att konstatera att det hänt mycket där vi inte har några dokument bevarade.

Att döma av litteraturen var det oftast munkar som ägnade sig åt astronomiska observationer...

– Det beror helt enkelt på att det är de enda som beskrev sådana här händelser. De hade sina dagböcker där de antecknade märkliga händelser – störtregn och översvämningar men även när det hände något ovanligt på himlen. Men det är fortfarande inte fråga om astronomi.

– I Kina hade hovet egna tjänstemän som ägnade sig uteslutande åt astronomiska observationer och det finns en historia som visar på den vikt man tillmätte de tidiga stjärnskådarna. Två astronomer, Ho och Hi, under Shangdynastin 1700 f Kr missade att förutsäga en solförmörkelse och för det blev de hängda. Den typen av händelse visar att det var viktigt att hålla uppsikt över himlen för härskarna på jorden.

Det har trots allt hänt då och då att någon rymdsten slagit ned på jorden – finns det dokumenterat i historien?

– I en stad som heter Ensisheim – den ligger numera i Frankrike i Alsace – föll det ned en sten i en åker den 7 november 1492. Någon som såg detta tog hand om stenen och placerade den i en kyrka. Sådana nedfall finns det förmodligen fler av – den svarta stenen i Kaba som muslimerna kysser anses till exempel vara en sådan sten som fallit från himlen. Och till några av de första järnföremål som människan tillverkade använde man sig av järn från meteoriter.

– Det finns också en fantastisk berättelse från England. En tidig sommarmorgon 1178 var några män i Cambridge ute och gick. Borta i öster såg de månen på gryningshimlen en bit ovanför horisonten. Plötsligt såg de en eldstråle skjuta ut från månen och månskäran såg ut att gå itu. Munken Gervasius från Tilbury skrev ned männens berättelse om en eldsprutande måne och gnistor över himlavalvet. Det är först i vår tid som man lyckats förstå vad som verkligen hände. Månen träffades av ett rymdberg den där morgonen i slutet av 1100-talet och Gervasius beskrivning är så exakt att man till och med lyckats lokalisera nedslagsplatsen – en krater på månens baksida som är omkring 20 kilometer i diameter och som visar tecken på att vara mycket ung – i astronomiska mått mätt.

– Troligen var det också ett stort meteoritnedslag som orsakade att dinosaurierna och många andra djurarter på jorden dog ut för 65 miljoner år sedan.

Även i sen tid har kometer inneburit högkonjuktur för domedagsprofeter...

– Domedagen har alltid varit nära och astronomer i sen tid har i vissa fall spätt på rädslan. 1832 beräknade astronomen Marie Damoiseau att kometen Biela skulle passera jordens bana den 29 oktober. Uppgiften spred sig i världspressen och orsakade stor oro ända tills någon tog sig tid att läsa hennes utsaga i sin helhet – jorden skulle inte komma till den punkten förrän den 30 november.

– Våren 1910 bådade Halleys komet återigen om död och förintelse. Jorden skulle fara genom kometsvansen och även astronomer menade att detta kunde vara slutet. Spektroskopiska undersökningar av kometljus hade visat att det fanns cyan i kometkärnor och cyanvätesyra, eller blåsyra, var ett välkänt gift. Astrofysiker menade att hela mänskligheten skulle dö ut. I gryningen den 19 maj skulle giftet slå till och hela natten vakade människor på Petersplatsen i Rom, i Madrid, Paris och många andra storstäder. Skaror av bönder drog fram på landsbygden med facklor, krucifix och helgonbilder.

– Över hela världen drabbades människor av panik men när solen steg upp hade ingen katastrof inträffat och dagen gick sin gilla gång. Astronomer hade inte kunnat se något ovanligt och mätningar visade att det inte fanns ett spår av blåsyra från Halleys komet i jordatmosfären.

– Man skulle kunna beskriva mänsklighetens historia som en väntan på katastrofer och det tycks inte spela så stor roll att vetenskapen går framåt i vissa sammanhang. Det är i dag högkonjunktur för alla möjliga typer av vidskepelse och de moderna medierna gör inte saken bättre. På Internet sprids en massa underliga rykten och TV sänder serier av olika slag. Vi blir inte av med det här för att vetenskapen utvecklas. Så vi kan lugnt räkna med att himlafenomen kommer att fortsätta att väcka känslor och märkliga idéer.

Martin Widman är vetenskapsjournalist på Sveriges Radio.