De här påskspringarna i Tjöck i Sydösterbotten 1971 måste karakteriseras som påsktroll eftersom de har masker för ansiktet och vidjor i händerna. Trollen, som också förekom vid första maj, tiggde inte utan jagade varandra utomhus. 

© Rafael Olin/Svenska litteratursällskapet i Finland

Finlandssvenska festseder i ny bok

Hur firade finlandssvenskarna i det gamla allmogesamhället sina högtider? Folkloristerna Anne Bergman och Carola Ekrem har gått igenom arkiven och sammanställt ett pionjärverk där festseder från olika håll samlats.

5 mars 2020 av Anna Larsdotter

Strax efter att Svenska litteratursällskapet i Finland bildats år 1885 började dess stipendiater samla in berättelser om finlandssvenska seder och bruk. Precis som i Sverige var man rädd att det gamla allmogesamhällets traditioner höll på att försvinna.

Äldre människor intervjuades om skrock och folktro, om hur de firat jul och påsk, dop och bröllop. Ett folkkulturarkiv byggdes upp med hundratals samlingar som nu ligger till grund för den femhundrasidiga Stora finlandssvenska festboken. Trots omfånget har det svåraste varit att begränsa sig, säger Anne Bergman, folklorist och arkivarie som skrivit boken tillsammans med kollegan Carola Ekrem.

– Det gäller ju att täcka in både olika geografiska områden, tidsperioder och samhällsklasser, säger hon och poängterar att många av de finlandssvenska traditionerna överensstämmer med de finska.

– Det speciella med boken är just att berättelserna är insamlade och upptecknade i det svenskspråkiga Finland.

"Traditioner dyker aldrig upp i ett vakuum"

Både Anne Bergman och Carola Ekrem har i många år arbetat med arkivet på Svenska litteratursällskapet och förstått att det finns ett stort sug efter kunskap om både finska och finlandssvenska festseder. De är vana vid att journalister vänder sig till dem när de stora helgerna närmar sig.

Boken är ett pionjärarbete och även om Anne Bergman tror att den kommer att användas som en uppslagsbok ser hon gärna att den läses i ett svep.

– Det är viktigt att se traditionerna i ljuset av samhällsutvecklingen och inte som isolerade företeelser. De dyker aldrig upp i ett vakuum, de hänger samman och förändras över tid. Boken beskriver en historisk utveckling, men jag vill understryka att vi aldrig värderar dåtiden högre än nutiden.

Folkloristerna Anne Bergman och Carola Ekrem.

© Janne Rentola/Svenska litteratursällskapet i Finland

Påskhäxor på palmsöndagen

I Stora finlandssvenska festboken avhandlas många seder som vi i Sverige känner igen, men också specifikt finska eller finlandssvenska som Runebergsdagen (5 februari) och Svenska dagen (6 november). Den senare instiftades av Svenska folkpartiet i Finland och började firas redan 1908. Tanken var att stärka sammanhållningen bland finlandssvenskarna på Gustav II Adolfs dödsdag under trettioåriga kriget.

Den högtid som nu ligger framför oss, påsken, firas på många sätt likartat i Finland och Sverige. Traditionen med påskkärringarna – påskhäxorna som de kallas i Finland – togs upp i de svenskspråkiga delarna början av 1900-talet men spred sig snabbt till resten av landet. Nuförtiden dyker dock häxorna oftast upp på Palmsöndagen före påsk istället för som i Sverige på skärtorsdagen.

Memma och pasha

Den typiska finska påskrätten memma (mämmi), gjord på rågmjöl, rågmalt och vatten, är en gammal folklig rätt som bagerierna började ta upp efter andra världskriget uppslitande konflikter med Sovjetunionen. Numera hittar man den även i svenska frysdiskar inför påsk.

– Efter krigen blev memman en sorts nationalrätt, säger Anne Bergman.

Men finländarna äter också gärna pasha till påsk, en dessert gjord på kvarg som har sina rötter i det ortodoxa Ryssland. Den syrliga efterrätten minner om Finlands tid som storfurstendöme under tsaren.

– Pasha åts från början i överklasshem, men på 1970- och -80-talen togs den upp av hembygdsrörelsen och recepten spreds genom tidningarna, berättar Anne Bergman.

Kanske är du intresserad av...

Läs också