Jämställt herrskap

Hon kom från den grevliga familjen Anckarsvärd, medan han var politiskt underbarn och ivrig förkämpe för representationsreformen.

8 mars 2006 av Thorsten Sandberg

Tillsammans utvecklade Caroline och Carl Axel Mannerskantz en arbetsfördel­ning där han kunde göra karriär i huvudstaden, medan hon fick ansvaret för fa­miljens småländska storgods.

Grunden till den för sin tid ovanliga relationen finns i Carolines och Carl Axels tidiga personhistoria, och den kommer till uttryck i en mer än fyrtioårig korrespondens.

Brevväxlingen tar sin början strax före giftermålet 1847 och pågår intensivt ända fram till 1880-talet. Endast breven från Caroline finns bevarade. Bre­ven från Carl Axel brändes upp någon gång på 1920-talet; man vet inte varför.

Under vissa perioder utväxlade makar-­na flera brev i veckan. I Carolines brev till Carl Axel framträder en kvinna som trots samtidens formella hinder var fullt jämbördig med sin man på de flesta områden.

– Hon tog initiativ, fattade viktiga beslut och verkade på samma villkor och hade samma ansvar för ekonomin som sin man.

Det säger riksarkivarie Tomas Lidman, som sedan 1970-talets början forskat i det arkiv där breven förvaras.

– Carl Axel måste ha uppskattat hust­runs ärlighet, handlings­förmåga och kompetens. Av breven framgår att han hade ett absolut förtroende för hennes förmåga att fatta kloka beslut. Han gav henne fullständigt mandat att sköta löpande ärenden och alldeles uppenbart tog han i sin tur hennes råd och anvisningar till sig.

Relationen mellan makarna utmärks av uppriktighet och respekt och breven är en god tids­dokumentation från 1800-talets jordbrukssamhälle. Ekonomiska frågor kring familjen och godset Värna­näs utanför Kalmar återkommer ofta under hela den tidsperiod som brevväxlingen omfattar. Ekonomin fungerade inte alltid helt friktionsfritt och det fanns inledningsvis ganska tydliga begränsningar i Carolines mandat. I början av äktenskapet var det ibland svårt för henne att betala räkningarna direkt, och hon fick först lov att skicka dem till Carl Axel i Stockholm.

– Med åren förändrades situationen gradvis. Caroline gavs ett allt större hand­lingsutrymme och fick ett tydligare ekonomiskt ansvar. Så småningom är det hon som håller i både familjens och godsets plånbok, berättar Tomas Lidman.

Av några brev från slutet av 1870-talet framgår att Caroline vid det laget skaffat sig en större ekonomisk sak­kunskap än maken. Och med ansvaret och kunskapen om hur den egna ekonomiska verkligheten såg ut följde också en oro för om pengarna skulle räcka till.

Tomas Lidman ger ett exempel på detta; ett brev till maken daterat den 2 april 1879. Caroline skriver att ”jag är mycket ledsen nödgas säga dig att det nu är skatt på kreditivet. Det riktigt grämer mig. Efter min uträkning, som jag anser riktig, skulle nu ej finnas mer att lyfta än 1.600 kronor. Stackars vi! Hur skall det gå till slut?”

Att Caroline mot slutet av deras äktenskap bar huvudansvaret för familjens ekonomi sammanhängde också med Carl Axels allt mer vacklande hälsa. Ansvaret omfattade hela driften av Värnanäsegen­domen. Godset bestod inte bara av jordbruk och skogsbruk utan där fanns också under vissa perioder ett varv vid Kalmarsund och ett tegelbruk.

I början av äktenskapet agerade Caroline försiktigt och inväntade Carl Axels ankomst från huvudstaden innan hon vidtog någon åtgärd, gärna anmäld i förväg till maken.

– Men man kan också se tidiga tecken på kraftfulla initiativ, säger Tomas Lidman. Som i mitten av år 1850 då hon agerar mycket självständigt när en skeppare Laurin från Gotland anländer till Värnanäs för att hämta tegel. I sitt brev till Carl Axel den 15 maj skriver Carolin att hon kontrollerat skepparens rätt att hämta teglet, och när denna formalitet var undanstökad, lämnade över 9 000 taktegel och ett lass gott murtegel. Laurin betalade 276 riksdaler till Caroline och på resten skrev han en revers.

Vad låg bakom den för tiden ovanliga situationen som innebar att Caroline kunde flytta fram sina positioner och ta över uppgifter och beslut som normalt tillkom hennes man? Carl Axels engagemang i rikspolitiken och hans bortavaro från Värnanäs under långa perioder är en förklaring. Men det var långt ifrån någon automatik i att hustrun övertog beslutsrätten ens inom familjens ram. Ännu mindre för så tunga områden som ekonomi och godsdrift. Sådant kunde skötas på distans, vilket också var fallet i början av Carolines och Carl Axels äkten­skap. Förutsättningen för utvecklingen av relationen och den unika roll Caroline fick på Värnanäs förklaras även av makarnas tidiga personhistoria.

När fadern dog 1817 blev Carl Axel ensam ägare till Värnanäs, Smålands största gods med en areal på cirka 1 700 hektar och en arbetsstyrka på omkring femhundra personer. Jord- och skogsbruk var centralt i driften men till godset hörde också tegelbruket och skeppsvarvet.

– Uppgiften att driva detta stora gods var naturligtvis en både ofattbar och omöj­lig uppgift för en åttaåring. Carl Axels mor Anne Charlotta, född von Arbin, spelade därför en stor roll som förmyndare för pojken och var den som lade upp planerna för hans tidigaste utveckling. Här tror jag Carl Axels respekt väcktes för vad en kvinna kunde åstadkomma när hon fick beslutsmakten i sin hand, säger Tomas Lidman.

Det finns egentligen ingenting i Carl Axels släktförhållanden som peka­de fram emot hans kommande politiska karriär. Både på fädernet och mödernet fanns många officerare, framför allt knutna till fortifikationen. Familjens um­gänges­krets var bred och här figurerade en rad personer med konstnärlig anknytning, såsom tecknaren och riksheraldikern

Jonas Carl Linnerhielm, som 1797 gjorde en etsning av slottsbyggnaden på Värnanäs, målaren Adolf Ulric Wertmüller och arkitekten Carl Fredrik Sundvall. De sökte sig gärna till Värnanäs och umgänget med Carl Axels far Carl Mannerskantz, och formade tillsammans med honom en lokal högborg för den sengustavianska kulturen.

Caroline föddes 1821 som dotter till den mycket förmögne bruksägaren och industriidkaren Johan August Anckar­svärd. Han var också en betydande oppositionspolitiker som tillsammans med brodern Carl Henrik medverkade i Georg Adlersparres revolutionsplaner 1809. Johan August var även konstnärligt begåvad och ställde ut egna målningar på Konstakademien. Under elva år var han ordförande i Vetenskapsakademien.

Genom äktenskapet 1847 med Caroline stärktes Carl Axels band till den besuttna och framstegsvänliga bruks- och godsägarklassen. Han kom även i nära kontakt med svärfaderns bror, vars dotter gift sig med Carl Axels gode vän och politiske meningsfrände Johan August Gripenstedt.

Caroline och Carl Axel fick åtta barn tillsammans och från början är det mest familjebestyren Caroline skriver om i sina brev till maken i Stockholm. Vardagliga händelser och barnens utveckling beskrivs med stor moderlig omsorg. Mot 1870-talets slut blir innehållet annorlunda och kretsar kring livet för de vuxna barnen. I ett avseende uppvisar breven mellan Carl Axel och Caroline intressanta avvikelser från jämförbar samtida korrespondens. Breven avslöjar ett jämlikt förhållande där frågor uttrycks i klartext och respekt visas för den andres synpunkter och kompetens.

– Ibland uppdrog Carl Axel i sin frånvaro åt hustrun att lösa vissa uppgifter som hade med gårdens skötsel att göra. Då och då preciserade han dem men det förekom också att de mer hade formen av goda råd, berättar Tomas Lidman.

Den 16 mars 1879 skriver Caroline att hon var i Kalmar för att skicka ett brev till Carl Axel, men att hon samtidigt mottog ett brev från Stockholm med en lista över åtskilliga uppdrag från maken.

Carl Axel var inte alltid övertygad om att hustrun där nere på Värnanäs skulle klara av sina ansvarsfulla uppgifter. Han ställde ofta oroliga frågor men Caroline lugnade honom och försäkrade att situa­tionen på hemmaplan var under kontroll. ”Och sannerligen tycker jag icke du skall vara själv med, så angeläget är det nog inte att vara i banken var vecka. Bliv du i ro, så sköter vi oss allt här så länge, och behöver byggmästaren fara in, kan han fara ensam”, skriver Caroline den 1 december 1862.

Carl Axel började på allvar sin politiska karriär under den stormiga riksdagen 1840, där en stark Riddarhusopposi­tion präglad av godsägarliberalism såg till att Karl XIV Johan fick det hett om öronen. Carl Axel medverkade därefter i samtliga ståndsriksdagar fram till 1866 och blev med tiden en av adelns mest erfarna poli­tiker. Han spelade en avgörande roll när representationsreformen röstades igenom på Riddarhuset i december 1865.

Caroline delade sin mans politiska in­tressen, vilket kanske inte var så märkligt då politik säkert var ett viktigt samtalsämne i det Anckarsvärdska hemmet. Hon följde riksdagsdebatterna och läste regelbundet vad tidningarna rapporterade. Den 4 mars 1879 skriver hon till Carl Axel att ”det var uppmuntrande att du vunnit en votering, men litet tydligare behöver jag få reda därpå, än jag ännu sett av tidningarna”. Caroline gav också stöd till sin make när han hamnat i den politiska motvinden. ”Det gjorde mig ledsen att du var modfälld i din bankfråga, som du vunnit i det lilla, men tappat i det hela. Bättre lycka nästa gång!”, skrev hon 15 april 1863.

Carl Axel satt i bankutskottet under den här tiden. Hans intresseområden var sedan länge ekonomi, där han var övertygad frihandlare, och militära frågor, där han i likhet med sin svärfar propagerade för ett folkförsvar med allmän värnplikt.

– Carolines och Carl Axel Mannerskantz relation visar att könsrollerna under 1800-talet inte var helt fastlåsta, och att kvinnorollen var mer flexibel än vad man kan tro, säger Tomas Lidman.

– Caroline fullföljer på ett intressant sätt en kvinnotradition med rötter i stormaktstiden, där det fanns flera exempel på handlingskraftiga kvinnor i spetsen för gods och gårdar.

Arkivet är en guldgruva

Tomas Lidman är riksarkivarie och ordförande i Personhistoriska Samfundet. I sin doktorsavhandling i historia 1979 skrev han om adlig partipolitik vid 1800-talets mitt. Inför avhandlingsarbetet tipsade hans handledare honom om att ta en titt på Värnanäsarkivet.

Tomas Lidman satte sig i förbindelse med Värnanäs ägarpar Axel och Emilie Mannerskantz, som gav honom möjlighet att på plats plöja igenom hela arkivet. Det visade sig vara precis den guldgruva som handledaren antytt. I arkivet fanns bland annat dagböcker, brev och ekonomiska handlingar.

De personer i arkivmaterialet som snabbt fångade Tomas Lidmans intresse var Axel Mannerskantz farfar Carl Axel Mannerskantz (1809–1888) och farmor Caroline (1821–1903), som bodde på Värnanäs i ett halvt sekel. I deras personarkiv finns bland annat Carl Axels anteckningar från en lång politisk karriär, och parets täta korrespondens med unika inblickar i en liberal godsägar- och politikerfamiljs vardag.

Sedan avhandlingen utkom har Tomas Lidman i uppsatser och artiklar vid flera tillfällen återkommit till paret Mannerskantz, senast i festskriften 2003 till förre riksarkivarien Erik Norberg.

Publicerad i Populär Historia 12/2005

Kanske är du intresserad av...

Läs också