När cykeln kom till stan
Mod krävdes för att cykla på en höghjuling, minsta hinder kunde orsaka ett fall. 1886 kom den första cykeln till Kalmar.
Höghjulingen skänktes till Kalmar läns museum 1915. Fotot är troligen från denna tid.
Uppståndelsen lär ha varit stor när Kalmars första cykel rullade genom staden sommaren 1886. Den lycklige ägaren hette Oskar Sellgren, och han var då sexton år gammal. Cykeln var en så kallad höghjuling av engelskt fabrikat. Oskar hade fått den i gåva av sin far, rådman Anton Gabriel Sellgren, som hade köpt det toppmoderna fortskaffningsmedlet i Köpenhamn.
Den första cykelvurmen bland bättre bemedlade inleddes på 1870-talet.
Cykeln bestod av ett stort främre hjul (omkring 1,5 meter i diameter) och ett mindre bakhjul. Ryttaren kom upp på fordonet genom att kliva på ett fotstöd på ramen och manövrerade cykeln med handtag av trä och en handbroms.
Föraren av en höghjuling behövde ha ett ansenligt mått av mod (eller dumdristighet), eftersom risken var stor att han eller hon föll framåt vid minsta hinder. Man kan undra hur det överhuvudtaget gick att cykla på en höghjuling på den tidens kullerstensgator…
Detta exemplar skänktes till Kalmar läns museum 1915 av doktorinnan Anna Sjögren, syster till Oskar Sellgren. Medan Oskar flyttade till Stockholm och gjorde karriär som sekreterare i Skolöverstyrelsen och Ecklesiastikdepartementet bodde Anna kvar i hemstaden och gifte sig. Hon blev sedermera en känd profil i Kalmar och skänkte många föremål till stadens museum.
Höghjulingen visas permanent på Kalmar läns museum och fascinerar besökare i alla åldrar, berättar museets antikvarie Birgit Körge. Det är museets enda höghjuling och den är i gott skick. Hjulens däck är ömtåliga, men gummit i original håller ihop trots många små sprickor. Fotografiet av cykeln är troligen taget kring år 1915 på Kalmars slotts inre borggård.
Den praktiska nyttan av höghjulingen var som sagt liten och den konkurrerades snart ut av ”säkerhetscykeln”, en tidig föregångare till våra dagars cykel.
Cykeln som fortskaffningsmedel fick stor betydelse för den enskilde och för hela det svenska samhället under slutet av 1800- talet och början av 1900-talet. Fordonet hjälpte inte minst till att bryta isoleringen på landsbygden. Den som ägde en cykel kunde lättare ta sig till Folkets hus, till biografen eller missionshuset. Introduktionen av fortskaffningsmedlet tros även ha lett till minskat ingifte i avlägsna byar och till reducerad arbetslöshet.
Cykeln blev en frihetssymbol som fler och fler hade möjlighet att skaffa.
Publicerad i Populär Historia 3/2005
