Månadens föremål: Thor har ångan uppe

Ångbåten Thor har funnits i över hundra år. Hi­storien tar sin början i dröm­men om havet, berättar Olle Ekstedt i sin bok Säll­samheter i Småland.

27 september 2006 av Caroline Lagercrantz

Ångbåten Thor har funnits i över hundra år. Hi­storien tar sin början i dröm­men om havet, berättar Olle Ekstedt i sin bok Säll­samheter i Småland.

Thor byggdes på Bergsunds varv i Stockholm och sjösattes år 1887 på Helga­sjön i Småland. Under den här tiden var sjöfarten längs kanaler och sjöleder mycket viktig, både för transporter av varor och av människor. I Värend i Småland tänk­te man förbinda de olika vattenlederna så att de till slut nådde Östersjön. Räppe Kanal­bolag – sedermera omdöpt till Räppe-Asa Kanal­bolag – bildades för ändamålet.

Samtidigt byggdes järnvägen ut och blev en allt hårdare konkurrent till båttrafiken. Södra stambanan drogs genom Alvesta 1864 och året därpå byggdes banan ut till Växjö och vidare till Karlskrona. Då beslutade sig värendborna istället för att ansluta en del av sina sjöar till järn­vägen. Kring nödåren i slutet av 1860-talet grävde tvåhundra arbetare ut den 1,3 kilo­meter långa kanalen från Räppe till Helgasjön. Man rensade upp i sunden och gjor­de flera kanaler. Åby sluss byggdes 1886 och kunde därmed ansluta Helgasjön med Skavenäsasjön. 1887 stod farleden mel­lan Räppe och Asa på 42,9 kilometer färdig.

Till denna farled skaffade man ång-båtar. Den första båten på Helgasjön hette Carl efter dåtidens kung, Karl XV, och något senare sattes Thor i trafik. Smalspårsbanan norrut från Växjö byggdes ut i etapper och stannade vid några av de lastplatser som ”Thor” angjorde. På så vis löstes transportfrågan genom en kom­bination av båttrafik och järnväg.

Till vardags drog ”Thor” timmer i flottar och gods med tegel, potatis och gödning i stora pråmar. ”Thor” gick också i passagerartrafik när det var torgdag i Växjö. Olle Ekstedt berättar att det brukade gå lugnt till på hemvägen, ända fram till bryggan vid Tolg. Utom synhåll för nyk­terhetsivrarna i Tolg började festen, och starkvarorna skickades runt ända fram till slutdestinationen vid Asa. På sön­dagarna lövades ångaren och det spela­des musik ombord. Ett annat populärt in­slag var månskensturerna. Sällskapen var ibland så stora att pråmar fick användas för att ta emot alla passagerare.

Kring 1930 konkurrerades ångbåtarna ut av lastbilstrafiken. Thor lades upp på land och framtiden för den gamla ånga­ren verkade oviss.

Båten har haft flera olika ägare genom åren. Den sista privata äga­ren hette Hilding Andersson. Han skänkte Thor till Smålands museum 1957.

Nu är ångbåten museiföremål och går fortfarande i trafik, numera med turister som passagerare. Båten har genomgått någ­ra renoveringar, bland annat har ång­pannan och skrovet bytts ut.

Publicerad i Populär Historia 10/2005

Kanske är du intresserad av...

Läs också