Bondens dagbok från stormaktstiden
Mats Ersson Nohrmans dagbok från 1600-talets Dalarna är den enda kända dagboken som berättar om ett bondeliv under Sveriges stormaktstid.
Hur tedde sig egentligen stormaktstidens eviga krig för människorna på hemmafronten? Trots att allmogen utgjorde 95 procent av Sveriges befolkning har den efterlämnat få skriftliga spår. Bönderna uppträder i centrala källserier från riksdagen eller från de olika rättsliga instanserna, men de skildras nästan alltid med överhetens blick.
En enda bondedagbok är känd från 1600-talet, författad av Mats Ersson Nohrman som levde i Dalarna 1638–98. I höst ges den ut av Vincent förlag, på initiativ av Mats många ättlingar.
Nu var Nohrman inte vilken bonde som helst. Han hade studerat i Uppsala tillsammans med sin bror Andreas, som senare blev kyrkoherde i Mora, och själv blev han länsman i staden.
Genom Nohrmans anteckningar får läsaren ta del av livet i Mora i fredstid såväl som krigstid. Noteringarna är aldrig särskilt långa, men de ger en inblick både i Nohrmans familjeliv och i hans uppgifter som länsman.
Häxprocesser och skånska krigen
Genom sin befattning befann sig Nohrman i centrum av flera av 1670-talets viktiga tilldragelser: de stora häxprocesserna i Dalarna, kyrkobranden i Mora 1671 och skånska kriget 1675–79. Han var tillsammans med sin bror drivande i kyrkans återuppbyggnad, och hans bomärke finns fortfarande att beskåda i Mora kyrka.
Av särskilt stort intresse är anteckningarna från skånska krigets tid. Den första oktober 1675 gjorde han följande notering: ”Hölls en allmän, solenn faste- och bönedag, rätt som andra storböndag för detta vitt utseende kriget med Holland, Brandburgen, juten och andra.”
Det var Karl XI som givit order om att denna särskilda böndag skulle firas över riket, och i vanlig ordning fyllde den både en propagandistisk och en religiös funktion. Mats Ersson Nohrmans dagbok visar att informationen om de många fienderna gick fram. Konsekvenserna blev också snart tydliga. Den 16 april 1676 skrev länsmannen: ”Reste jag med 19 nyskriv-ne soldater till Rättvik där major Erik Svinuvud dem emottog och strax reste med dem till Stockholm och på Skeppen.”
Det skulle inte dröja länge förrän den svenska flottan slogs ut vid slaget vid Öland.
Mönstring för Dalregementet
Under krigsåren hade Mats Ersson Nohrman fullt upp med att bevista mönstringar och se till att soldaterna fick proviant. I Dalarna hade man inte vanliga utskrivningar, utan allmogen hade istället förbundit sig att se till att Dalregementet ständigt var fulltaligt. Bland Nohrmans uppgifter ingick att delta vid mönstringarna – antagligen för att upprätthålla lugn och ordning. Dessa tillfällen blev också en påminnelse om den höga dödligheten i fält. 1678 saknades 74 man i Mora kompani – det vill säga nästan hälften.
Av invånarna i Dalarna krävdes också att de ställde upp med så kallade utskott, det vill säga extraordinarie knektar som skulle försvara gränsen mot Norge, ofta genom att tåga in i fiendeland.
Detta var dock långt ifrån populärt och hösten 1676 sa bönderna nej. ”Nekade alldeles”, konstaterade Nohrman i sin dagbok, men några dagar senare var knektarna ändå på marsch mot gränsen. Statsmakten hade fått sin vilja igenom, liksom så ofta annars.
Fiskar nors och skjuter björn
Men dagboken visar också en helt annan sida av livet på 1600-talet: vardagen. Nohrman beskriver hur han sår och skördar, hur han bygger om sitt hus, hur han och de andra bönderna årligen fiskar nors, skjuter björn och går på fest. Den 8 januari 1671 ”Gjorde herr Olof ett lustigt kalas åt sina sockenmän”, den 25 februari 1672 ”var jag med morafolket, hos Pryss, där druckom vi öl och vin”, den 14 april 1672, ”till Oxberg i bröllop”. Exemplen är otaliga.
Dagboken skildrar också mindre glada tilldragelser. Skördar slår fel och sjukdomar grasserar. Den 28 april 1672: ”Begrovos 13. Lär oss Herre betänka att vi dö måste. Håld (lunginflammation), mässling, koppor, brännsjuka item bröstsjuka och halsbesvär går allmänt.” Strax därefter dog också hans brors hustru.
Mats Ersson Nohrmans dagbok är ett unikt vittnesmål om hur livet går vidare trots krig och katastrofer – hur den sociala samvaron fortgår också i krigets skugga.
Publicerad i Populär Historia 11/2005
