"I breven framträder en förälskad Kristina”

Första gången Marie-Louise Rodén drabbades av Kristina var hon tolv år. Hon besökte Nationalmuseum i Stockholm som visade en stor utställning om drottningen.

– Jag blev djupt fascinerad och gick omedelbart och köpte Sven Stolpes Kristinabiografi. Det var den första historiebok jag läste.

Författaren Sven Stolpe var bara en i raden av prominenta herrar som ägnade forskningsmöda åt Kristina under 1900-talet – men kanske den mest inflytelserika. Andra var diplomaten Carl Bildt, historikerna Curt Weibull och Nils Ahnlund och gynekologen Elis Essen-Möller.

Den senares domslut över Kristina som neurotiker och »pseudohermafrodit« fick stort genomslag och inspirerade bland andra Stolpe.

I dag är det Marie-Louise Rodén som är den internationella auktoriteten inom Kristinaforskningen. Hon har tillbringat en stor del av sitt yrkesliv åt drottningen som avsade sig den svenska kronan, konverterade till katolicismen och blev en av Roms viktigaste kulturpersonligheter.

Marie-Louise Rodén ger inte mycket för teorierna om Kristina som »hermafrodit« eller psykiskt labil.

– Ju längre jag studerat henne desto mindre framstår hon som ett unikum. Kristina var ett barn av sin tid och hennes kända åsikt att det var olyckligt att hon föddes till kvinna handlar om att hon ställdes inför en uppfostran till kung.

Kristinas kärleksförhållande med kardinalen

År 1992 lade Marie-Louise Rodén fram sin doktorsavhandling om Kristina vid Princetonuniversitet i USA. Åtta år senare gav hon ut en biografi över Kristinas vän och samarbetspartner, kardinalen Decio Azzolino och 2008 kom hennes biografi över drottningen.

Nu arbetar Marie-Louise Rodén på en ny bok som för första gången fokuserar kärleksförhållandet mellan Kristina och Azzolino, en relation som hon menar är vital att känna till om man vill förstå Kristina. Att den varit så lite uppmärksammad handlar kanske om att den inte passat in i bilden av drottningen som en politisk, »okvinnlig« varelse.

MER SVENSK HISTORIA I POPULÄR HISTORIAS NYHETSBREV

– I deras brev framträder något helt annat: två mycket passionerade och förälskade människor, säger Marie Louise Rodén. Läs dem och kom sedan och säg att Kristina hade sexuella neuroser!

Marie-Louise Rodéns viktigaste arbetsplats är arkiven, inte minst det som finns i Vatikanen. I många år letade hon efter ett specifikt brev vars existens hon kände till och som bekräftade kärlekshistorien mellan Kristina och Azzolino utifrån. Det tog elva år att hitta.

– I brevet uppmanar påven Azzolino att avbryta förhållandet med Kristina på grund av allt skvaller.

Hur ser du på att Kristina blivit en feministisk förebild och queer normbrytare?

– Jag tycker den bilden är anakronistisk. Hon tyckte illa om kvinnor och var inte ett dugg tolerant – fråga hovstallmästare Monaldesco som hon lät avrätta. Hon var en kylig intellektuell, väl inskolad som regent. Men i breven framträder en helt annan person, en kvinna som är djupt förälskad i Azzolino.

Du har ägnat väldigt mycket tid åt Kristina – gillar du henne?

– Nja, det skulle jag nog inte säga. Hon satte upp strikta väggar mellan sig och omgivningen, hon var en ganska abstrakt personlighet, förutom i förhållandet till Azzolino. Jag ser henne som en modig person som gjorde okonventionella val när hon kastade sig ut i Europa. Men hon är ingen jag skulle vilja sitta och gaffla med om jag kunde resa tillbaka i tiden.

– Decio Azzolino var en varmare personlighet som kunde bjuda på sig själv.

Har du sett det som en plikt att korrigera missuppfattningar kring Kristina?

– Nej, det är nog snarare min forskarinstinkt som har gjort att det ena lett till det andra. Jag har blivit en expert som många vänt sig till när det gäller Kristina, jag älskar att sitta i arkiv, kan tyda handstilar och behärskar italienska, vilket är viktigt om man ska forska om henne.

– Efter den här boken har jag sagt mitt om Kristina!

Publicerad i Populär Historia 3/2020