Korsnäsverkens barnpensionat i Kärradal

Korsnäsverkens barnpensionat i Kärradal, norr om Varberg.

© Örebro läns museum

Barnpensionaten kartläggs

Linköpingsforskare studerar 1900-talets barnpensionat och förlossningshem.

18 juni 2021 av Anna Larsdotter

På 1910-talet dök barnpensionaten upp i Sverige – institutioner där föräldrar ur övre medelklass och överklass kunde lämna sina barn för kortare eller längre vistelser. Den vanligaste orsaken var att föräldrarna skulle resa på semester, men det kunde också handla om att modern var sjuk, att barnet var besvärligt eller att det ansågs behöva miljöombyte.

Barnpensionaten fanns över hela Sverige och var som flest på 1950-talet. De sista försvann på 1970-talet med en utbyggd barnomsorg, nya familjeideal och en ändrad syn på barns behov.

Kvinnligt entreprenörskap

År 1993 gjorde journalisten Ylva Mårtens en omtalad radiodokumentär om sin egen upplevelse om att lämnas på pensionat, men i forskningen har dessa privata omsorgsföretag lyst med sin frånvaro. 

Kanske för att de inte har passat in i bilden av den svenska välfärdsstaten med dess ideal av kollektivt ansvar för barn och gamla. Möjligen också för att pensionaten ingår i en sfär som först på senare tid har tilldragit sig historikernas intresse: kvinnligt entreprenörskap.

MER SVENSK HISTORIA I POPULÄR HISTORIAS NYHETSBREV

barnsköterskor med barn på Örebro privata förlossningshem

Barnsköterskor med barn på Örebro privata förlossningshem, 1918.

© Örebro läns museum

– Barnpensionaten drevs ofta av ogifta kvinnor, kanske med en bakgrund som sjuksköterskor som bodde stort nog för att kunna inackordera barn i sina hem, säger Johanna Sjöberg, docent och konsumtionsforskare vid Tema Barn vid Linköpings universitet. 

Tillsammans med två kollegor är hon just nu involverad i ett forskningsprojekt om vinstdriven välfärd i Sverige under 1900-talet. 

Ogifta gravida kvinnor

Förutom barnpensionaten riktar det sig också mot en annan institution inom vad som måste benämnas omsorgssektorn: förlossningshem. Många av dessa tog emot ogifta gravida kvinnor som önskade föda sina barn i hemlighet.

Kartläggningen av såväl barnpensionat som förlossningshem bygger bland annat på Johanna Sjöbergs genomgång av annonser i svenska dagstidningar mellan åren 1915 och 1975.

Johanna Sjöberg forskar vid Linköpings universitet.

Johanna Sjöberg forskar vid Linköpings universitet.

Medan marknadsföringen av barnpensionaten framhåller positiva värden som »härlig natur« och »friluftsliv«, är annonserna för förlossningshem mer diskreta. Ett signalord är »obemärkt«, vilket betyder att de riktar sig till kvinnor som inte vill skylta med sin graviditet. Avsändaren kan vara en enskild barnmorska, men också en större institution som erbjuder vård per dag enligt särskilda taxor.

Om skammen kring att föda barn utan-för äktenskapet är borta idag, torde det finnas ett större tabu mot att skicka iväg sina telningar ensamma på pensionat.

Bra mat och frisk luft

– Under första delen av 1900-talet hade man en annan syn på barnen än vad vi har idag. Bra mat och frisk luft var viktigt, medan separationen i sig ansågs oproblematisk, kommenterar Johanna Sjöberg.

Den som har egna erfarenheter av vistelse på barnpensionat får gärna kontakta doktorand Klara Andersson, [email protected] som just nu samlar in berättelser om det. 

Publicerad i Populär Historia 7/2021

Kanske är du intresserad av...

Läs också