Skylten med den blå triangeln mot orange bakgrund är välbekant för många av oss. Under decennier visade den vägen till de tusentals skyddsrum som skulle fungera som tillflyktsort om Sverige attackerades av främmande makt.

Fler än 70 000 skyddsrum byggdes från 1940 och framåt, med en kapacitet att ta emot 70 procent av landets befolkning.

Konfliktladdad utredning

Hur ska man förstå detta – att Sverige, med sin fredliga moderna historia, var så väl förberett för en föreställd apokalyps?

Denna fråga låg till grund för idéhistorikern Peter Bennesved när han började skriva sin avhandling om svenska skyddsrum, ett ämne som tidigare inte har varit särskilt väl studerat.

– De kan verka vardagliga, men få andra länder kom ens i närheten av den svenska satsningen, förutom möjligen Schweiz, säger han.

Det ambitiösa projektet har både med tajming, synen på civilförsvar och det socialdemokratiska folkhemsprojektet att göra.

Sveriges försvar var på 1920- och 1930-talen under konfliktladdad utredning. Och när en luftskyddslagstiftning väl kom på plats 1940 hade tiden sprungit ifrån tidigare idéer om satsningar på luftvärn.

Satsning på skyddsrum

Socialdemokratiska politiker, med rötter i pacifismen, satte sin lit till civilförsvaret. Skyddsrummen blev en lösning som ansågs trygg och fredlig, trots att den – på ett plan – innebar en upprustning och militarisering av svenska städer.

– Retoriken som byggdes upp kring satsningen på skyddsrum var att de var civila, säger Peter Bennesved.

De andades inte våldsanvändning. Inte desto mindre hade de en militariserande potential. Genom sin existens gav de en utrikespolitisk signal om att »svenska folket är berett«.

Hans avhandling heter: Sheltered Society – Civilian Air raid shelters in Sweden (2020).

Publicerat i Populär Historia 4/2021