På Karlberg blev pojkar män
De kadetter som anlände till Karlberg runt sekelskiftet 1800 var oftast adelsynglingar i de lägre tonåren. Dessa hade vanligtvis ingen tidigare erfarenhet av skolutbildning. De första två till tre åren vid Krigsakademien ägnades därför främst åt undervisning i matematik och moderna språk. Därefter valde kadetterna antingen sjö- eller landlinjen. De sista två åren fick därmed en yrkesinriktad prägel, där sjökadetterna fick möjlighet att göra resor till havs medan övriga drillades i artilleri och fortifikation.
Ingående studier av kadettundervisningens utformning visar dock att det inte var kunskapsförmedling som var Krigsakademiens främsta mål. På Karlberg formades ynglingen till en världsvan man; den mer praktiska militära kunskapen förvärvades vid regementet eller ombord på fartyg. Studier av självbiografiskt material och bevarade straffregister visar att Krigsakademien i första hand var en institution för manlighetsfostran. Kadetterna kom till Karlberg som barn och lämnade slottet som unga män.
Det var hårda prövningar som väntade de ynglingar som anlände till Karlberg på 1800-talet. Som nyantagen, eller ”ruka”, stod man lägst i rang och riskerade ständigt att utsättas för de äldre kadetternas hårdhänta behandling.
I klassrummet placerades den nye närmast dörren, i den för kadetter så ökända ”femte raden”. Där fick de finna sig i de äldres tillrättavisningar; örfilar användes flitigt för att ”uppfostra” de nyanlända. På kvällarna ägnade sig kadetterna åt allehanda sällskapslekar. Gemensamt för dessa var, enligt källorna, att de syftade till att ge de äldre en förevändning att misshandla de yngre.
Utöver det våld de yngsta fick utstå, tvingades de även att passa upp på de äldre. I detta avseende finns det likheter mellan Krigsakademien och samtida brittiska public schools. Likheterna med de brittiska skolorna visar sig också i den karaktärsdaning som kadetterna upplevde under sin tid på Karlberg. För även om den första tiden på Karlberg var att betrakta som ett elddop, kom det snart nya ”rukor”. Därmed skapades en ordning där man vid ankomsten till Karlberg lärde sig att underordna sig för att med åren bli den som själv underordnade nyanlända kadetter.
De som flyttades uppåt i hierarkin släpptes så småningom in i kadettkårens gemenskap. Den starka kamratskapen visade sig på flera plan.
Vid ankomsten blev man genast ”du” med var och en inom kåren. Vidare gällde en tydlig hederskodex mellan kadetterna. Hamnade någon i bråk var kamraterna inte sena att ställa upp. Samma sak skedde vid anklagelser av olika slag. Som kadett fick man aldrig skvallra på en kamrat; i förhör teg man ofta som muren.
Studiet av Krigsakademien har bidragit till nya insikter om utbildningens betydelse i ett vidare samhällsperspektiv. Under slutet av 1700-talet rekryterades officerare fortfarande genom ett slags lärlingskap. Adelsynglingen började som volontär och ”passerade” sedan de olika underbefäls- och underofficersgraderna innan han befordrades till officer. Denna ordning medförde att sociala kontakter ofta var avgörande för möjligheten att göra militär karriär.
Krigsakademiens tillkomst representerade därmed ett nytt sätt att rekrytera officerare. Betydelsen av denna förändring får emellertid inte överdrivas. Genomgripande studier av kadettkårens sammansättning visar att Krigsakademiens grundande på 1790-talet inte breddade krigsmaktens rekryteringsunderlag. Snarare framstår kadettkåren runt sekelskiftet 1800 som mer aristokratisk än officerskårerna. Vidare var det kadetternas sociala bakgrund som var avgörande för möjligheten att göra en framgångsrik karriär.
Att Krigsakademiens tillkomst inte var uttryck för ett modernt sätt att resonera kring utbildning visar sig även i kadettrekryteringen. Här lades stor vikt vid före-gående generations förtjänster. I slutet på 1700-talet skulle exempelvis faderns meritförteckning bifogas ansökan till Krigsakademien. Liknande rekryteringspolitik syns i fördelningen av akademiens friplatser. Dessa fördelades med hänsyn till såväl faderns dåd som familjens bristande resurser. Krigsakademien kunde därigenom fungera som en social räddningsplanka för de ur samhällets övre skikt som inte hade råd att upprätthålla familjens ställning.
Under första hälften av 1800-talet genomgick Sverige dramatiska samhällsförändringar vilka också påverkade Krigsakademiens verksamhet. Under 1810- och 1820-talen var kadettutbildningen ett hett ämne i samhällsdebatten. Å ena sidan beskrevs Karlberg som en kvarleva från privilegiesamhället, å den andra framhölls undervisningen i moderna språk och matematik som ett verklighetsförankrat alternativ till den lärda skolans latinstudier.
Avgörande för utvecklingen på utbildningsområdet var uppkomsten av nya samhällsklasser, i första hand medelklassen, som växte sig allt starkare under 1800-talets första hälft. I och med att stånds- och privilegiesamhället fick lämna plats för klassamhället behövdes nya redskap för att burgna familjer skulle kunna repro-ducera sin position. Det är ur detta perspektiv som det ökade intresset för utbildning under 1800-talet ska förstås.
Samhällets förändring influerade även den militära utbildningen. Från och med 1836 krävdes officersexamen för att bli officer och bland 1850- och 1860-talens kadetter finns ett tydligt samband mellan betyg vid Krigsakademien och möjligheterna att göra en framgångsrik karriär. Sammanfattningsvis kan man därmed säga att kadettutbildningen på Karlberg bidrog till att bevara samhällsstrukturen runt sekelskiftet 1800, medan samma institution var en del av samhällsförändringen vid 1800-talets mitt.
Esbjörn Larsson är historiker vid Uppsala universitet. Han disputerade i höstas på avhandlingen Från adlig uppfostran till borgerlig utbildning – Kungl. Krigsakademien mellan åren 1792 och 1866. Avhandlingen kan laddas ned i sin helhet på: http://publications.uu.se/theses/
[](https://popularhistoria.se/tidningen/popular-historia-3-2006/)**Publicerad i Populär Historia 3/2006
