Den västgötska Sjuhäradsbygden är känd som den svenska textilindustrins vagga. Under 1800-talet växte en rad brukssamhällen fram kring de textilfabriker som anlades längs ån Viskans slingriga lopp mellan Borås och Varberg. En av dessa industrier var Rydals bomullsspinneri, som grundades 1853.

År 1985 inrättades ett museum i den äldsta delen av fabriken där bevarade maskiner och moderna utställningar ger besökaren en inblick i såväl teknikhistoria som livsvillkoren för textilarbetarna.

Utvändigt påminner fabriksbyggnaden – uppförd i natursten med vita fogar – om en ståtlig ladugård på ett svenskt storgods. Men invändigt vittnar bland annat höga gjutjärnspelare, importerade från Manchester, om att fabriken uppfördes efter brittisk förebild.

Textilframställning

Bomull har odlats och använts för textilframställning i över 5 000 år. Redan på 800-talet e Kr förde arabiska köpmän bomullstyg till Europa, men under hela medeltiden var de lätta och slitstarka tygerna en sällsynt lyxvara. Det var först från och med slutet av 1700-talet som materialet fick sitt stora genombrott.

Den industriella revolutionen inleddes i England just inom textilindustrin, där uppfinningar som »den flygande skytteln«, »Spinning Jenny« och den mekaniska vävstolen möjliggjorde masstillverkning av bomullstyger.

MER SVENSK HISTORIA I POPULÄR HISTORIAS NYHETSBREV

Rydal museum

Den gamla bruksgatan i Rydal kantas av det som tidigare var skola, arbetarlängor, disponentbostad, samt fabriken (bilden) som sedan 1985 hyser ett museum.

© Rydals museum

I Sverige fick textilindustrin under 1800-talet sitt centrum i Sjuhäradsbygden där det redan fanns en lång tradition av textilt hantverk. Trakten hade sedan 1500-talet varit känd för handvävda tyger i lin eller ull – och senare i bomull – som salufördes över hela landet av kringvandrande knallar.

Försågs med utrustning

Med tiden utvecklades ett system där så kallade förläggare försåg spinnerskor och väverskor ute i stugorna med utrustning och material, för att sedan sköta försäljningen av den färdiga produkten. Förläggarna var vanligtvis storbönder som gjorde rejäla vinster på verksamheten, och som därför hade det kapital som erfordrades för att dra igång industriell tillverkning av bomullstyger, enligt engelsk förebild.

Bomullsspinneriet i Rydal grundades 1853 av förläggaren Sven Erikson. Han hade redan 1834 startat Sveriges första mekaniska bomullsväveri i närbelägna Rydboholm. Ett återkommande bekymmer för väveriet var de fluktuerande priserna på bomullsgarn. Därför valde Erikson att starta ett eget bomullsspinneri, där även andra bomullsfabrikörer fick köpa andelar.

Sven Erikson.

Sven Erikson.

© Västergötlands museum

Att fabriken anlades just i Rydal berodde på att man där kunde utnyttja det strömmande vattnet i Viskan. Vattnet leddes via en grävd kanal rakt igenom fabriksbyggnaden där maskinerna drevs med remmar av ett vattenhjul som importerades från England. Enligt den brittiske spinnmästaren som hade anställts för att starta upp verksamheten var det »the bäste waterhjol i werlden«.

Det krävdes sexton oxar för att transportera enbart hjulets väldiga axel från hamnen i Varberg till Rydal. Eftersom vattenflödet i Viskan var ojämnt hände det ofta att maskinerna fick stå stilla flera timmar om dagen. Med anledning av det kompletterades vattenhjulet på 1860-talet med en ångmaskin och tre turbiner.

Spinning Jenny

Spinning Jenny var en viktig del i industrialiseringen av textilindustrin.

© Tekniska museet

Spinning Jenny innebar en revolution

Så länge all textiltillverkning utfördes för hand var spinningen det mest tidsödande momentet. Det krävdes tre eller fyra spinnerskor för att förse en enda väverska med tillräckliga mängder garn. Därför blev uppfinningen av de första spinnmaskinerna avgörande för utvecklingen av textilindustrin. År 1764 konstruerade engelsmannen James Hargreaves den handdrivna maskinen »Spinning Jenny« som kunde spinna inte mindre än 100 trådar samtidigt. När det sedan utvecklades maskiner som drevs av vatten-, ång- och elkraft mångfaldigades kapaciteten ytterligare.

Bomullsbalarna importerades via England från slavplantagerna i USA, och transporterades på häst- eller oxkärror från Varberg och Göteborg. Under amerikanska inbördeskriget 1861–65 drabbades hela Europas bomullsindustri av råvarubrist och i Rydal tvingades man att begränsa produktionen till ett par dagar i veckan.

500 arbetare

Rörelsen återhämtade sig snabbt efter kriget, och på 1870-talet sysselsattes över 500 arbetare på fabriken. År 1880 förenklade järnvägen mellan Borås och Varberg transporterna och produktionen blev ännu effektivare när man övergick till eldrift 1904.

Arbete pågår i Rydals bomullsspinneri.

Arbete pågår i Rydals bomulls-spinneri. Till höger ses en av fabrikens ungdomsarbetare. Foto från tidigt 1900-tal.

© Rydals museum

Den tidiga arbetskraften hämtades från torpen i närliggande socknar och inhystes i enkla baracker. Dessa ersattes så småningom av de längor med arbetarbostäder som fortfarande kantar brukssamhällets huvudgata.
En besökare på fabriken år 1856 berättade att många av arbetarna då var barn. Detta försvarade förmannen med att det enda alternativet för dessa små annars skulle ha varit att tigga längs landsvägarna.

Barnarbete förbjöds

År 1881 förbjöds fabriksarbete för barn under tolv år i Sverige. Därefter blev den vanliga gången att ortens ungdomar började arbeta på spinneriet först efter konfirmationen, det vill säga vid tretton eller fjorton års ålder. De allra flesta stannade kvar på fabriken under hela sitt arbetsliv.

Liksom i många andra svenska bruksorter dominerades människors hela liv av »Bolaget«, som Rydals manufaktur AB kallades i folkmun. Alla bostäder ägdes av Bolaget, som också drev livsmedelsbutiken, ordnade skolgång för barnen och omsorg för gamla och sjuka.

© Sandra Sohlman

Besöksfakta

Rydals museum skildrar fabrikens, brukssamhällets och Markbygdens historia med maskiner, föremål, ljud- och bildspel. Möjlighet finns att prova på att spinna och väva. Även tillfälliga utställningar visas. Gå in på www.mark.se/rydalsmuseum för att se aktuella öppettider.

Det välbevarade brukssamhället är tillsammans med fabrikens äldre delar skyddat som byggnadsminne, och Rydals museum tillhandahåller guidematerial för en historisk promenad i samhället, där skyltar berättar om de olika byggnadernas funktion och historia.

Effektgarn till möbeltyg

Den huvudsakliga produktionen i Rydal bestod från 1920-talet av så kallat effektgarn, som främst användes till möbeltyg och mattor. Från mitten av 1900-talet började hela den svenska textilindustrin känna av konkurrensen från låglöneländer i Asien. Men trots en vikande marknad drevs Rydals manufaktur AB vidare av släkten Erikson fram till 1984, och först 2004 lades tillverkningen ner för gott.

Sara Griberg är journalist och författare med historia som specialområde.

Publicerad i Populär Historia 7/2021