Perspektiv: Kom Peróns far från Åland?

Notisen ”Peróns åländske farbror har dött”, publicerad i Dagens Nyheter den 26 maj 1950, är lika kort och tydlig som ofattbar. Den efterföljande texte

27 augusti 2004 av Marcos Cantera Carlomagno

Notisen ”Peróns åländske farbror har dött”, publicerad i Dagens Nyheter den 26 maj 1950, är lika kort och tydlig som ofattbar. Den efterföljande texten, avsedd att förklara den märkliga relationen mellan den argentinske caudillon och Skandinavien, lyckas bara öka förvirringen: ”Förre tulluppsyningsmannen Johan Robert Söderlund i Degerby på Åland har avlidit, 68 år gammal. Han sörjes närmast av hustru, fru Elsa Söderlund, som är en faster till president Perón i Argentina. Det argentinska statsöverhuvudets far, Bruno Perón, var i tiden tulluppsyningsman i Degerby. Någon gång på 80-talet emigrerade han till Amerika och slog sig så småningom ner i Argentina, där han gifte sig med en span-jorska. I äktenskapet hade paret bl.a. den son som nu är Argentinas president.”

Några dagar senare, i mitten av juni, vände sig svenska legationen i Buenos Aires till UD, i syftet att erhålla mer information om Peróns förmodade skandinaviska ur-sprung. Enligt Gunnar Brunnström, som författat depeschen ifråga, kunde sam-bandet mellan Perón och Åland, om det nu var sant, förklara något som länge förvirrat Buenos Aires diplomatiska värld – nämligen den tydliga favoriseringen av de finländska intressena från den argentinska regimens sida: ”Finnarna ha här på senare år”, skriver Brunnström, ”varit påtagligt framgångsrika i sin export. Ifråga om papper och cellulosa äro de nästan på väg att konkurrera ut oss, och när ingen annan får importlicenser, tyckas de kunna få dem. Detta kan ju möjligen bero på att de privatim med presidenten lyckats få vissa sentimentala strängar att dallra i hans bröst? I varje fall ser det hela lite egendomligt ut, och det skulle icke förvåna mig om så är fallet, därest nu hela historien om den åländska här-stamningen håller streck. Besannas historien få väl även vi börja spela på samma strängar, särskilt som ju Åland strängt taget är mera svenskt än finskt!”

Intresset kring Peróns ursprung från den svenska legationen i Buenos Aires grundar sig alltså i rent ekonomiska aspekter. Men Brunnström kan tydligen inte låta bli att även ge plats för vissa personliga iakttagelser om Peróns liv och leverne som är värda att beaktas. ”I och för sig”, funderar han, ”synes det icke otänkbart, att P. kan ha nordiskt påbrå. Han är stor och grov, har rödlätt hy och är snarare cendré än mörk; hans utseende är således ej alls sydlänskt. Även hans karaktär synes rymma en del tämligen oargentinska drag. Han torde ej vara utan en viss primitiv idealism, och hans patriotism påstås vara äkta liksom hans sociala medkänsla. Å andra sidan är hans hänsynslöshet, ja grymhet mot personliga motståndare typiskt indianska men kan givetvis vara ett spansk-indianskt drag, ärvt från modern, som väl var argentinska.”

Trogen denna metod att separera det goda från det onda i Perón – och att noggrant stoppa allt det goda i den nordiska korgen och allt det onda i den argentinska – fortsätter Brunnström sin psykoanalytiska vandring: ”Bland Peróns personliga vanor skulle man slutligen kunna peka på ett till synes mycket ospanskt och oargentinskt drag, som däremot i stället kan vara ett arv från åländska bönder och skeppare, därest nu sådana verk-ligen förekomma i det perónska stamträdet nämligen hans förfärliga morgontidighet, vilken här nästan verkar patologisk. Redan kl. 6 eller 7 sitter han regelbundet vid sitt arbetsbord i Casa Rosada.”

Frågan om Peróns ursprung, det oväntade men möjliga sambandet med Åland och de direkta konsekvenser som detta kunde få för en förbättring av den svenska exporten till det rika Argentina fick UD att agera. En funktionär, Gyllen-ram, skickades till Degerby med uppgift att undersöka saken. Resultatet av hans arbete blev att familjen Peróns gravplats spårades på Foglös kyrkogård och i ett par äm-betsbetyg från det lokala pastorsämbetet kunde hela den peronska släkten följas namn för namn ända till 1794.

Gyllenram kunde meddela att den omtalade Karl Henrik Bruno Perón tillsammans med tre eller fyra andra personer omkring 1884 hade emigrerat till USA. Efter cirka sju år hade dock breven till familjen upphört att komma. Via Frälsningsarmén hade man då fått veta att Bruno Perón rest till Argentina, något som senare bekräftats av en av de återvändande kamraterna. Efter det hade förbindelserna med den emigrerade sonen helt upphört.

Uppgifterna om Peróns ursprung var inte alldeles nya. Tanken att han hade nordiskt eller rent av finländskt på-brå hade nämligen tidigare fått näring av bland annat de uttalanden som hans fru Evita gjorde under en omtalad europeisk resa. Även finländska politiker och kulturpersonligheter hade försvarat denna teori. En professor från Åbo, Svante Dahlström, som 1948 besökt Elsa Söderlund och studerat familjens och Peróns fotografier, hade också kommit fram till slutsatsen att den argentinske presidenten hade ”tydliga nordiska drag”. Men saken hade aldrig resulterat i något konkret: den officiella historien hävdade att Perón fötts i oktober 1895 i den lilla staden Lobos, söder om Buenos Aires, och något utrymme för åländskt blod gavs ej.

Svenskarnas intresse för Peróns ursprung varade emellertid inte länge. Händelseutvecklingen i Argentina – Evitas sjukdom och dramatiska död och försämringen av den politiska situationen – gjorde att den svenska legationen i Buenos Aires fick annat att tänka på. Dessutom kom den argentinske statschefen att framstå som en allt otrev-ligare figur för de svenska diplomaterna.

Relationen mellan legationen och de argentinska myn-digheterna förvärrades alltså markant efter 1950, och detta till den grad att dess chef hotades med att bli dek-larerad persona non grata av den argentinske utrikes-ministern. Militärernas uppror 1955 räddade emellertid Herbert Ribbing från en sådan sorti. På det viset föll, sakta men säkert, historien om president Peróns nordiska ursprung i glömska i svenska UD:s arkiv.

Kopplingen mellan Perón och ”det blonda Skandinavien” har varit politiskt omöjlig för peronisterna i hem-landet, som byggt sin rörelse på stöd från den fattiga och mörkhyade delen av befolkningen.

Än i dag är Peróns etniska ursprung en öppen fråga. Vissa hävdar att han var indian, andra att hans far hörde till en rik familj. Presidenten själv förnekade dock aldrig ett tänkbart nordiskt ursprung.

Publicerad i Populär Historia 9/2004

Kanske är du intresserad av...

Läs också