Abort – tusentals kvinnor dog till följd av farliga metoder
Kvinnor har i alla tider försökt styra över sin reproduktion oavsett om abort har varit lagligt eller olagligt. Förr i tiden använde kvinnor i Sverige fosfor från tändstickor som metod för abort, och under slutet av 1800-talet dog tusentals kvinnor varje år av fosforförgiftning.
Aborträtt i Sverige
1975 infördes rätten till fri abort i Sverige. Alla har rätt att göra abort till och med den 18:e graviditetsveckan.
Historiskt sett har Sverige haft mycket stränga straff för abort. Rätten till fri abort infördes långt senare jämfört med andra länder som Polen, Ryssland och Kuba. I Ryssland har kvinnor haft fri abort sedan 1920, alltså i mer än hundra år.
Fosterfördrivningar och reproduktion
Det finns mycket som tyder på att kvinnor i alla tider har försökt styra över sin reproduktion. Bland annat visar forskningen att spermiedödande medel användes redan under antiken, samt att europeiska kvinnor under årtusenden har intagit växter och örter för att avsluta en oönskad graviditet.
Under häxprocesserna minskade fosterfördrivningarna drastiskt när de så kallade "kloka gummorna" brändes på bål. Utförandet av fosterfördrivningar låg sedan vilande under ytterligare ett århundrade, innan det under tidigt 1800-tal åter började praktiseras i större utsträckning.
Att utförandet av fosterfördrivningar kom att öka under 1800-talet beror på flera saker. En orsak anses vara att lagstiftningen successivt mildrade straffen för utomäktenskapliga sexuella relationer från och med slutet av 1700-talet. Lagstiftningen är emellertid inte alltid i samklang med folkets uppfattning, och när en utomäktenskaplig relation medförde en oönskad graviditet var denna inte lika accepterad.
Fosformetoden
Detta ledde till att många kvinnor försökte avbryta sina oönskade graviditeter. En metod som var vanlig vid tidpunkten var fosformetoden. Fosforn skrapades av från tändstickor, vilka var tillgängliga i många hem. Det avskrapade giftet blandades ut med mjölk eller annan dryck och intogs oralt.
Fosformetoden var emellertid mycket farlig eftersom det inte bara var fostret utan även kvinnan som förgiftades. Dagstidningar och rättsmaterial från 1800-talets sista decennier vittnar om att tusentals kvinnor dog årligen till följd av fosforförgiftning.
Illegal fosterfördrivning
Att vända sig till en illegal fosterfördrivare var ett alternativ till den annars så vanliga men farliga fosformetoden. De som i det fördolda verkade som fosterfördrivare var allt ifrån "kloka gummor och gubbar" till legitimerade barnmorskor. De senare hade lärt sig utförandet av en medicinsk fosterfördrivning under sin barnmorskeutbildning, eftersom det inom medicinen utfördes sådana med hänvisning till att moderns liv var i fara. Man använde sig av katetrar, sprutor och sonder samt olika dryckesblandningar som bestod av teer och salter.
Även om metoderna som den illegala fosterfördrivaren använde tros ha varit säkrare än fosformetoden, fanns det fall som ledde till döden för kvinnan. I rättsfall efter sådana händelser ansågs kvinnan i fråga vara ett offer för sina omständigheter, medan fosterfördrivaren kunde stämplas som "girig".
Giftiga tännstickor förbjöds
Under 1900-talet minskade fosformetoden drastiskt i Sverige, mycket på grund av att fosfortändstickorna – innehållande giftig vit fosfor – förbjöds till allmän försäljning. (De nya säkerhetständstickorna tänds mot ett plån innehållande ogiftig röd fosfor.) De metoder som hade använts av illegalt verkande fosterfördrivare nådde nu allmänheten, och kvinnor började därför på egen hand använda sonder och livmoderssprutor för att avbryta en oönskad graviditet.
Under 1900-talet utfördes sannolikt fler illegala aborter än under föregående sekel och det medförde även ett större antal dödsfall. Utvecklingen gjorde att abortfrågan diskuterades allt livligare, med påföljande lagändringar. Slutligen landade det i fri abort 1975. Lagen som antogs detta år ger den gravida kvinnan rätten att besluta om abort – inom lagens tidsgränser.
Petronella Rosenquist
Master i historiska studier vid Malmös universitet
Publicerad i Populär Historia nr 9/2020