Så fångas sniglar

Hur man ska bekämpa snäckor och sniglar är ett problem som trädgårdsodlare funderat över i århundraden. Fram till Leonard Mascalls tid var –i den mån

19 juni 2002 av George Drower

Hur man ska bekämpa snäckor och sniglar är ett problem som trädgårdsodlare funderat över i århundraden. Fram till Leonard Mascalls tid var –i den mån det alls fanns några lösningar på problemet – olika metoder för att bli av med sniglar en del av folktron. Mascall var dock den förste person som nedtecknade sin mirakelkur och lät publicera den vilket gjorde att hans metod spreds till en större allmänhet.

Snäckor och sniglar är bland de värsta skadedjuren i trädgårdarna på ömse sidor av Atlanten. De angriper växtligheten både ovan och under jord och äter upp bladen och rötterna.

Både snäckor och sniglar tillhör blötdjuren, och liknar varandra till uppbyggnad och biologi med den skillnaden att sniglarna saknar snäckans yttre skal. De sniglar som ställer till med störst skada för växtligheten är åkersnigel (Deroceras reticulatum), svart skogssnigel (Arion ater), trädgårdssnigeln (Arion distinctus), kölsnigeln (Milax budapestensis) samt ”mördarsnigeln” – spansk skogssnigel (Arion lusitanicus).

Namnet Mascall är förmodligen en förvrängning av det normandiska Marescal. Familjens anfader kom troligen till England tillsammans med Vilhelm Erövraren, och medlemmar av familjen blev sheriffer i Sussex under Rikard Lejonhjärta och Johan utan land. Släktegendomen Plumpton Place låg vid Lindfield i Sussex och var ett imponerande herresäte med vindbrygga över en bred vallgrav.

När Leonard Mascall föddes här 1546 hade egendomen redan fått en plats i historien eftersom Simon de Montfort ställde upp sina trupper inför ett slag mot Henrik III vid Plumpton Place. Vi vet nästan ingenting om Mascalls unga år, även om det är troligt att han utsågs till köksmästare hos Parker, ärkebiskop av Canterbury. Kanske var det i denna egenskap han åkte till kontinenten. Vi vet att han behärskade både franska och holländska. Han var affärsinriktad och visste en hel del om frukter -det var han som planterade det första pippingäppelträdet i England.

Mascall lät publicera sina råd om hur man bäst skulle fånga snäckor och sniglar i en bok som hette The Country-Man’s Recreation or the Art of Planting, Grafting and Gardening, som kom ut 1640. Här fanns ett kapitel som handlade om ”Plantering och ympning”, ett om ”Humlegårdar” och ett om ”Trädgårdskunnande med ett flertal nödvändiga och ovanliga hemligheter som hör samman med denna kunskap”. I det senare återfinns följande egenartade beskrivning:

Man måste vara uppmärksam på alla unga träd, och särskilt ympade sådana, vilka gärna angrips av maskar och därför far illa under sommaren. Dessa maskar är åkersniglar som också skadar alla andra sorters nyttiga träd, särskilt under den tid då göken flyger, och mellan april och midsommar, medan sniglarna ännu är små.

I det centrala avsnittet ”Hur man tar itu med sagda snigel”, avslöjade han sin avlivningsmetod:

För att utrota dem, måste man vakta sina unga träd när dagen är som varmast och om man då får syn på någon, lägg handen försiktigt under snigeln utan att skaka trädet, för de har ovanan att falla till marken när man avser att ta dem och fånga dem sedan snabbast möjligt (så att de inte faller) med andra handen.

Mascalls metod att plocka bort sniglar och snäckor med handen, var – trots att den var primitiv och obehaglig – inte desto mindre mycket effektiv. Under de följande århundradena utvecklades metoden till något av en konstform. 1712 skrev John James med stor entusiasm i sin Theory and Practice of Gardening att sniglar lätt kunde plockas för hand om man gav sig ut på jakt på morgonen och kvällen, särskilt efter regn.

I An Encyclopaedia of Agriculture (1825) berättade John Loudon om en metod att plocka sniglar som var vanlig både i handelsträdgårdar och på andra håll. Genast efter att man sått rovor, lade man ut kålblad på marken. Sniglarna sökte sig till dessa för att ”beta”, särskilt om bladen börjat ruttna (vilket gjorde dem söta) och de kunde lätt plockas varje morgon. Om man lade ut ett kålblad på varje kvadratmeter kunde en hel åker rensas från skadedjuren genom att man plockade bort sniglar och de snigelfyllda bladen en gång per dygn.

1905 slog så Robert Thompson fast i sin The Gardener’s Assistant, som kom ut i flera band, att kålblad var fällor för sniglar och snäckor och menade att ”salladsblad, såväl som brädlappar som lagts på jorden, gör det möjligt för odlaren att samla in stora antal skadedjur i närheten av värdefulla växter”. När skadedjuren väl samlats in kunde de dödas genom att man trampade på dem eller genom att de lades i salt eller i kokande vatten.

Mascalls metod att plocka sniglar för hand hindrade självfallet inte att andra metoder för att bekämpa sniglar och snäckor utvecklades. De kunde hållas borta genom att man spred frätande ämnen över dem eller genom att man ”vattnade” dem med utspädd nikotin eller bittra substanser som vinäger eller starkt kalkvatten. Dessutom fanns metoden med olika sorters hinder. Man lade ut ringar med kol-, trä- eller träkolsaska runt växten som därigenom skyddades från angrepp om nu inte sniglarna råkade befinna sig innanför cirkeln. Koppartråd eller bleck kunde också användas runt växterna. Vanligare var dock att man fångade sniglarna med ölfällor i form av djupa burkar med slät insida som grävdes ner i nivå med marken där djuren helt enkelt drunknade. Senare tillkom också kemiska pelletts, även om de inte alltid var effektiva och hade nackdelen att de var giftiga också för barn och sällskapsdjur.

År 1596 skrev Mascall en bok om kreatursuppfödning, On the Government of Cattel. Några år senare utsågs han till kunglig hovslagare – en förunderlig utnämning som inte tycks ha krävt att han kunde konsten att sko eller åderlåta hästar. Snarare tilldelades han detta ämbete eftersom han, i likhet med kungen, var en skolad person som trodde på häxor (i boken förklarade han hur man kunde se skillnad på om en häst ”var förhäxad eller led av annan sjukdom”). Frågan om han också uppfattade sniglar och snäckor som djävulens påfund infinner sig därför osökt.

Mascall skrev flera andra böcker, däribland bisarrt nog en om hur man tar bort fläckar från kläder. Han var den förste engelsman som skrev om fjäderfäskötsel, och 1590 skrev han A Book of Fishing with Hooke and Line, som tycks bekräfta traditionen att det var han som införde karpen i England från Donau när han planterade in arten i vallgraven vid Plumpton Place.

Mascall dog 1605, och det var först många år senare som det började uppstå tvivel om han alls skrivit de böcker han utgivit under sitt namn. 1851 fick en skribent på The Cottage Gardener i uppgift att skriva en artikel om Mascalls bok om fjäderfäskötsel från 1581. När han satt på British Museum och sökte igenom katalogkorten träffade han på uppgifter som gav vid handen att Mascalls bok kanske var en översättning från franskan. Detta fick till följd att man började fråga sig om Mascall också lånat stoffet till sina övriga böcker.

När saken undersöktes närmare visade det sig att Mascall tydligt talat om att han faktiskt utgick från översättningar. Denna upptäckt fläckade Mascalls rykte, även om värdet av hans praktiska iakttagelser ingalunda sköts i sank.

Mascalls effektiva ekologiska metod för att avlägsna sniglar och snäckor har på senare år fått förnyad aktualitet. Han kunde ha tillagt att man kan ha god hjälp av naturens egna rovdjur. Taltrastar och koltrastar kan sätta i sig stora mängder sniglar och snäckor och bör uppmuntras i trädgården.

En annan metod är att införskaffa sniglarnas fiende nummer ett – mullvaden!

GEORGE DROWER är författare och historiker, specialist på trädgårdshistoria.Texten är ett kapitel ur hans bok "Trädgårdens mästare" (Historiska Media).

Publicerad i Populär Historia 3/2002

Kanske är du intresserad av...

Läs också