Hjälte och pionjär vid Trafalgar Square
Ta en titt på denna bekanta Londonvy. Fotot är 167 år gammalt, visst är det fantastiskt! Bilden togs av engelsmannen William Henry Fox Talbot (1800–77), en av fotografins viktigaste föregångsmän, och den förste att (cirka 1834) utarbeta en fungerande negativ-positiv process. Metoden, som kallas talbotypi eller kalotypi, patenterades 1841, två år efter att den franska dagerrotypin lanserats.
I mitten tornar den nyligen uppförda Nelsonkolonnen upp sig, ett av Londons mest karakteristiska landmärken, beläget på Trafalgar Square i stadens hjärta.
Torget har vid denna tidpunkt varit en arbetsplats i tjugo år och är omgärdat av ett plank. Några byggnadsställningar finns fortfarande kvar kring monumentets bas. Vi ser bara den nedre delen av den 46 meter höga granitpelare som bär upp en drygt fem meter hög sandstensstaty föreställande sjökrigshjälten Horatio Nelson. I bakgrunden ses kyrkan St Martin-in-the-Field, samt Morley’s Hotel (i dag ersatt av South Africa House). De fyra gigantiska bronslejon som nu vaktar Nelsonkolonnen saknas, de kom på plats först 1867. Och på planket anas en text som förbjuder affischering!
Monumentet byggdes 1840–43 till minne av Nelsons sista strid: sjöslaget vid Trafalgar utanför Gibraltar den 21 oktober 1805. Den brittiska flottan (33 skepp) vann en magnifik seger över Napoleons förenade fransk-spanska armada (41 skepp), med inga förlorade egna fartyg mot hela 22 för fiendesidan. Slaget innebar att en hotande invasion av de brittiska öarna kunde avvärjas och att Englands flotta befäste sitt sjöherravälde för lång tid framöver.
Under striden levde Nelson och hans sjömän upp till ordern för dagen: ”England expects that every man will do his duty.” Själv föll befälhavaren dock offer för en muskötkula. Innan han dog ombord på HMS Victory fick hjälteamiralen bud om att segern var bärgad.
Fox Talbots bilder från London åren 1841–45 utgör en tidig dokumentation av en storstad stadd i förvandling; där det moderna tränger sig på och det gamla får ge vika. I fotografierna är det de storslagna byggnaderna som står i fokus.
De framträder stillsamt och utan konkurrens mot till synes helt folktomma gator och torg. Men staden är givetvis inte övergiven av sina invånare. Den ödsliga effekten beror på de långa slutartider som krävdes i fotografins barndom.
Människor i rörelse fastnade helt enkelt inte på de pappersnegativ som lådkamerorna laddats med. Fast kan man ändå inte ana hur en rad skuggskepnader spöklikt glider förbi utmed planket..?
Fotot togs i april 1844, troligen på morgonen eftersom smogen inte är så påtaglig som den ofta var längre fram på dagen då industriernas utsläpp kommit igång. Av bildvinkeln att döma var fotografen positionerad i ett fönster några våningar upp i ett hus på Cockspur Street.
Publicerad i Populär Historia 3/2011
