Fynd bekräftar blodigt slag

Få människor känner till »slaget vid Borst» som ägde rum 1644. Drabbningen inträffade under det så kallade Horns krig, då Sverige utan krigsförklaring angrep Jylland och det danska Skåne. Nya fynd visar att slaget kan ha kostat bortåt femhundra skånska bönder livet.

26 januari 2007 av Ann-Louise Eringsmark Regnéll

De svenska trupperna i Skåne förväntades leva av landet där de befann sig, och i mars 1644 fick generalmajor Hans Wachtmeister i uppdrag att skaffa proviant åt armén. I spetsen för en ryttarstyrka om trehundra man och med understöd av grova kanoner drog han norrut. Vid bron över Kävlingeån (nära dagens Gård-stånga) mötte de en bondekår på trehundra man. Efter en skarp skärmytsling drev svenskarna bönderna på flykten och fortsatte österut.

Deras mål var de rika herresätena Bjärsjölagård och Övedskloster, där det fanns stora djurbesättningar, foder, säd och rotfrukter. På vägen passerade de Hjularöds slott, som plundrades och brändes. Därefter fortsatte den svenska styrkan på oländiga skogsvägar, i stället för att följa huvudvägen, eftersom de fruktade bakhåll. De var tvungna att ta sig över Borstbäcken – i dag en smal ström, men på 1600-talet mellan tjugo och trettio meter bred – och gick mot ett vadställe fyra kilometer norr om Vombsjön.

Här väntade emellertid en bondehär om cirka femhundra bönder och drängar från Färs härad. Deras beväpning bestod endast av enstaka hjullåsbössor och därutöver knivar, jordbruksredskap och hemmatillverkade vapen som klubbor och spjut. Varje svensk soldat hade värja och minst två pistoler.

Vad som sedan hände har förts vidare genom lokala muntliga traditioner. Få skriftliga belägg existerar. Bönderna hade placerat sig på östra sidan av bäcken och grävt förskansningar riktade mot väster, varifrån man förväntade sig att anfallet skulle komma.

Då den svenska styrkan upptäckte att vadstället var blockerat sändes en av de två skvadronerna nedströms. En kilometer söderut red de över ett vad och anföll sedan bondehären i ryggen.

Färsingarna gjorde ett förbittrat motstånd, men hade inte stora möjligheter med sin torftiga beväpning. De som överlevt de första kavallerichockerna försökte säkert fly från platsen, men kom inte långt utan höggs utan misskund till döds.

Enligt sägnen begrovs alla de stupade färsingarna i massgravar nära bataljplatsen. Dessa gravar har ännu inte lokaliserats, men den utgrävning som nyligen gjordes av Riks-antikvarieämbetets arkeologer stärker bilden av att drabbningen ägde rum så som den beskrivs i den muntliga traditionen. Bland annat har man hittat blykulor, ett flertal hästskor från det svenska kavalleriet och en längre kniv som troligen tillhört bondehären.

Fynden visar att stridigheter ägde rum på platsen och att den ryttaravdelning som gick över vadet nedströms sannolikt följde kanten av bäckravinen norrut tills den stötte på bönderna.

Publicerad i Populär Historia 12/2006

Kanske är du intresserad av...

Läs också