”Ett utmärkt litet krig” för USA

Den 15 februari 1898 flög slagskeppet USS Maine i luften i Havannas hamn. Fartyget gick till botten och 260 människor dog. Två efterföljande kommissioner h

25 maj 2001 av Magnus Jacobson

Den 15 februari 1898 flög slagskeppet USS Maine i luften i Havannas hamn. Fartyget gick till botten och 260 människor dog.

Två efterföljande kommissioner har slagit fast att explosionen med största sannolikhet var en olycka. Men för USA blev det en förevändning att förklara Spanien krig.

”Remember the Maine – to hell with Spain”, skaldade tidningskungen William Randolph Hearst.

I Spaniens nationella minne sorterar 1898 års krig mot USA under rubriken ”Den stora katastrofen”. I ett slag förlorade landet sina sista betydande kolonier, Kuba, Puerto Rico och Filippinerna.

För USA kallades det ”a splendid little war” (”ett utmärkt litet krig”) med osannolikt stor utdelning: en radikal utvidgning av den egna maktsfären och ett första steg på vägen mot ställningen som världens ledande supermakt, samtidigt som betydande amerikanska ekonomiska intressen säkrades på Kuba för lång tid framåt.

Ville inte ha med kubanerna

I april förklarade USA krig mot Spanien. Tre månader senare hade den amerikanska flottan stängt in spanska flottan i hamnen i San Sebastian, och en stor amerikansk expeditionskår sattes i land strax norr om staden.

De amerikanska styrkorna leddes av en veteran från indiankrigen, general William Shafter. Efter att ha bekantat sig med den illa klädda och illa rustade kubanska gerillaarmén, vägrade amerikanerna att ha dem med i sitt krig mot spanjorerna. Shafter föreslog att kubanerna skulle ta hand om trossen, gräva skyttegravar och latriner, vilket de naturligtvis vägrade.

Den spanska kolonialarmén var sliten även den och de amerikanska förlusterna vållades främst av sjukdomar i fältlägren. Ett avgörande föll vid stormningen av San Juan. För Theodore Roosevelt, som red i spetsen för sina Rough Riders, ledde stormningen uppför kullen till guvernörsposten i New York och vidare ända till presidentposten.

Bakom den amerikanska interventionen låg en rad orsaker. USA var en växande och energisk nation som sökte nya marknader för sin expansiva industri. Amerikanska investeringar på Kuba hade ökat starkt under slutet av 1800-talet och uppgick 1898 till mer än 100 miljoner dollar. Dels hotades amerikanska intressen direkt av det utdragna krigandet, dels rådde en allmän oro i Washington att Kuba skulle tas över av ”radikaler” vid självständigheten, med trista konsekvenser för det amerikanska företagandet.

Men USA tyckte sig också ha geopolitiska skäl att intervenera. Den nationella säkerheten krävde kontroll över det centralamerikanska näset och av de marina farlederna i området. En stark flotta, med starka flottbaser, skulle bli nödvändigt för att skydda Panamakanalen när den stod färdig.

Kuba var, som någon skrivit, redo att falla i USA:s utsträckta händer likt ett moget plommon. Allt som behövdes för amerikansk inblandning fanns där, det enda som fattades var den rätta nationella känslan, och en bra ursäkt för att kliva in i kriget.

Den amerikanska allmänheten hade kunnat följa utvecklingen sedan kriget bröt ut. Kubas befrielsekrig var det första stora mediakriget. Amerikanska journalister piskade upp antispanska stämningar från Kansas till New York med rapporter om spanjorernas fruktansvärda grymheter, om gator som dränktes i blod, om småbarn som spetsades på spanska bajonetter, om unga kvinnor som skändades av spanska knektar. Stora delar av den allmänna opinionen krävde amerikansk intervention och satte hård press på president McKinley. När USS Maine flög i luften fanns också en konkret orsak att förklara Spanien krig.

Erövringen av Puerto Rico, Filippinerna och Kuba gav amerikanska affärsintressen nya möjligheter till investeringar och handel. USA:s strategiska intressen tillgodosågs också genom att Spanien en gång för alla fördrevs från Den nya världen.

Krossade flottan

I augusti 1898 gav spanjorerna upp kriget och den 10 december skrev USA och Spanien under ett fredsavtal i Paris. Då hade amerikanerna också hunnit med att fullständigt krossa den spanska flottan i Manillas hamn, på andra sidan Stilla havet. USA annekterade Filippinerna och Puerto Rico, medan Kuba formellt blev självständigt. I praktiken kom ön dock att bli ett amerikanskt protektorat.

Ledande katoliker och fackföreningsledare, till och med kongressledamöter, krävde total självständighet för Kuba. Kubanska ledare klagade över att Kuba inte var en part i fredsavtalet, att kubanska soldater hade förvisats från städerna av den amerikanska armén, och att självständigheten, trots alla uppoffringar, fortfarande var mera ett hopp än verklighet.

Men de som kritiserade den amerikanska politiken gjorde det förgäves. Detta var den amerikanska expansionismens dittills största ögonblick, och man tänkte inte ge upp Kuba utan vidare. Först 1902 tillerkände USA Kuba dess självständighet, och först sedan kongressen knutit öriket till sig för lång tid framåt genom The Platt Amendment.

Här föddes ”krigsrubriken”

”Om du bara ordnar bilderna, så ska jag ordna ett krig.”

Så lyder ett av presshistoriens mest berömda telegram. Avsändare var Randolph William Hearst, amerikansk tidningsmogul. Mottagare var tidningstecknaren Frederic Remington, stationerad på Kuba på order av Hearst för att förse den tidningsköpande amerikanska allmänheten med bilder från kubanernas frihetskrig mot Spanien.

Problemet var bara att Remington inte hittade så mycket strider eller elände att teckna av och skicka hem, vilket han också hade meddelat Hearst.

Krig är bra för upplagorna, och den tidens mediemoguler gjorde vad de kunde för att väcka opinionens krigslust. Tidningsbaronerna William Randolph Hearst och Joseph Pulitzer tävlade om att sälja de mest makabra och hjärtslitande berättelserna om de spanska truppernas framfart.

När den amerikanska armén landsteg i maj hade den ett par hundra journalister i släptåg, varav 25 bara från Hearsts tidningskoncern. De stora mediebaronerna skydde inga kostnader i kampen om de nyheter som skulle locka läsare. En enda artikel kunde kosta 8 000 dollar att telegrafera till hemmaredaktionen.

Den tidens mediebrus blev till ett dån, när allt större rubriker vrålade ut sitt budskap allt högre. Till slut hade tidningarna förstasidor som dominerades av röda, fyra tum höga bokstäver. Begreppet ”krigsrubrik” är ett arv från tidningskriget på Kuba.

Publicerad i Populär Historia 2/1998

Kanske är du intresserad av...

Läs också